Beevors och mina böcker om Ardenneroffensiven

Här diskuteras allt det som berör Andra världskriget i allmänhet.
Skriv svar
Christer Bergström
Menig
Menig
Inlägg: 73
Blev medlem: 07 jul 2005 13:44
Från: Södermanland
Militär Grundutb: Pansar
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Beevors och mina böcker om Ardenneroffensiven

Inlägg av Christer Bergström » 04 jan 2016 17:45

Antony Beevors bok om Ardenneroffensiven (Hitlers ”sista” offensiv…) bygger tragiskt nog på EXAKT alla de myter och missförstånd som jag reder ut i min bok ”Ardennerna 1944-1945: Hitlers vinteroffensiv”. Dessutom rör han till det något alldeles förskräckligt. :snurrig:

Dn 1 oktober 2015 diskuterades min bok Ardennerna 1944-1945 i Vetenskapsradion Historia i Sveriges Radios P 1. Hör mig berätta om general Pattons stora nederlag i Ardennerna vintern 1944/1945, samt en historiedebatt mellan mig och Antony Beevor om bilden av Ardenneroffensiven.

Lyssna på programmet här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/61 ... gramid=407
(inslaget börjar 12:48 in i programmet)

Jag vet inte var jag ska börja för att lista alla fel i Beevors bok, så jag ger ett litet urval:

Beevor missar helt och hållet det speciella med den tyska uppladdningen inför Ardenneroffensiven: Det logistiska miraklet att kunna föra fram så stora styrkor till fronten i ett läge när de allierade hade luftherravälde, koncentrationen av den bästa vapenteknologin till Ardenneroffensiven, den mästerliga maskeringen av de tyska anfallsförberedelserna. Istället skriver Beevor om Hitlers ”besatthet vid sekretess” – när det var denna sekretess som förklarade de inledande tyska framgångarna.

Det amerikanska perspektivet dominerar starkt när Beevor beskriver striderna och operationerna.

Det faktum att Pattons motoffensiv i december 1944 slutade i ett stort nederlag, framkommer inte alls i boken. Tvärtom framställs den precis som i den amerikanska propaganda som en seger. (Syftet med Pattons offensiv var inte att ”undsätta” Bastogne, utan att avskära hela tyska 5. pansararmén. Detta misslyckades i och med att Pattons armé hejdades i ett stort pansarslag som ledde till att tre pansardivisioner – den 4., 9. och 11. – fick dras ur strid på grund av att de blivit så illa tilltygade. Det var först sedan tyskarna självmant började lämna sina positioner för att omgruppera till östfronten som Pattons trupper kunde komma vidare.)

Beevor blandar ihop såväl tyska som amerikanska förband och datum för viktiga händelser. :snurrig:
Han rör ihop pansarslagen vid Antoniushof-Feitsch (9. amerikanska pansardivisionen) den 18 december och det vid Longvilly (amerikanska 10. pansardivisionen) den 19 december, så att slaget vid Longvilly placeras den 19 december och det vid Antoniushof-Feitsch den 18 december 1944. Han blandar också ihop de deltagande förbanden på båda sidor. Gällande slaget vid Longvilly den 19 december placerar han det både den 18 och den 19 december och tycks tro att det rör sig om två olika slag.

Generellt tonas amerikanska bakslag ned medan amerikanska framgångar tenderar att överdrivas. Exempel:

Gällande slaget vid Antoniushof-Feitsch den 18, citerar han en tysk rapport om amerikanska stridsvagnsförluster slaget vid Longvilly den 19 december 1944 och kallar den överdriven. I själva verket visar amerikanska uppgifter att så inte var fallet.

Men från slaget vid Celles några dagar senare citerar han okritiskt en starkt överdriven amerikansk rapport på tyska stridsvagnsförluster... :roll:

Flera slag där amerikanerna tillfogades nederlag lyser med sin frånvaro, t.ex. de vid Warnach, Sibret och Samrée.

Stora pansarslag som alltid sopats under mattan i amerikansk historieskrivning lyser också med sin frånvaro – t.ex. de vid Marnach, Clervaux, Tavigny, St Vith, Cherain.

* Det faktum att amerikanerna tvingades dra bort fem pansardivisioner på grund av att de tillfogats katastrofala förluster nämns inte.

* Det faktum att 20 000 amerikanska soldater togs tillfånga i några av den amerikanska arméns största kapitulationer framgår inte. Istället talas det på två sidor om att amerikanerna gav upp i ett visst område ”sedan de fått slut på sin ammunition” (en tveksam uppgift).

* Den totala demoraliseringen uppifrån och ned i den amerikanska ledningen framkommer inte i boken.

Det faktum att tyskarna förnyade sin offensiv i januari 1945 framkommer inte. Att Patton den 4 januari 1945 skrev att ”vi kan fortfarande komma att förlora det här kriget” nämns inte heller, lika lite som det faktum att de allierade två dagar senare - som ett svar på överbefälhavaren Eisenhowers inrådan – vädjade till Stalin om att tidigarelägga sin offensiv på östfronten för att avlasta de västallierade som ”förlorat initiativet”.

Flera direkta felaktigheter förekommer i boken:

Den i amerikansk propaganda upphaussade sammandrabbningen vid en kulle vid den belgiska byn Lanzerath den 16 december 1944 får större uppmärksamhet än flera stora pansarslag tillsammans. Enligt den amerikanska legenden höll en handfull amerikanska soldater hela tyska 6. pansararmén stången här en hel dag. I själva verket var det en begränsad strid. Enligt amerikansk propaganda förlorade tyskarna 400 man här. De verkliga tyska förlusterna var 40. Beevor skriver 400.

Om den tyska attacken vid Manhay, som ledde till ett för amerikanernas del förödande pansarslag, skriver Beevor att tyskarna ”som vanligt” inledde sitt anfall med att skicka fram en erövrad amerikansk stridsvagn. Detta är helt fel, då striden initierades av en ensam tysk Panther-stridsvagn.

Den tyska attacken den 1 januari 1945 med 622 flygplan som neutraliserade det allierade flyget på marken framställs i linje med den amerikanska propagandan som ett tyskt nederlag. Beevor hävdar att 150 allierade stridsflygplan förstördes och 111 skadades, medan den senaste forskningen avslöjat grova allierade förvanskningar av de egna förlusterna, som uppgick till över 600 utslagna flygplan, kanske uppemot 800.
Genom denna attack tog tyskarna luftherraväldet. Beevor kallar detta för det tyska flygets ”sista styrkeuppvisning”. Men redan nästa dag satte tyskarna in 500 flygplan, och den 14 januari 1945 var en ännu större styrka – 700 tyska flygplan – i aktion över västfronten.

Källkritiken i boken är bristfällig. Exempelvis citerar Beevor helt okritiskt några av de förlorande tyska generalerna, och verkar därvid helt omedveten om tendensen hos dessa att i efterhand bortförklara sig. Den tyske överbefälhavaren von Rundstedt lyckades dock efter kriget med framgång ge bilden av Ardenneroffensiven som en ”skrivbordsprodukt” som ”ingen” trodde på. Men om man studerar de tyska dokumenten från den tiden, ser man att det snarare var tvärtom. Hasso von Manteuffel, en av de viktigaste tyska generalerna under andra världskriget, beskrev även efter kriget operationsplanen för Ardenneroffensiven som ”briljant”.


Detta är bara några få exempel på felaktigheter i en bok som redan vid utgivningen är fullkomligt nattstånden. Egentligen borde jag inte beskylla Beevor för dessa misstag, då hans bok bara sällar sig till den version som dominerat total sedan andra världskriget. Det är först i och med min bok som den verkliga bilden av Ardenneroffensiven kommer fram – och den skiljer sig radikalt åt från den gängse historieskrivningen. Men då den engelska upplagan av min bok kom i november 2014, ett halvår före Beevors bok, kan man tycka att han borde ha bekantat sig med dess innehåll – i synnerhet som den har varit föremål för mycket lovordande i amerikanska medier.


Vetenskapsradion Historia i P 1 hade f.ö. den 19 december 2013 ett 5 minuters inslag om boken Ardennerna 1944-1945. Då sa Tobias Svanliden på Vetenskapsradion Historia:

"Om man bara ska prata om EN bok om andra världskriget i år, så är det 'Ardennerna 1944-1945' av Christer Bergström."

Lyssna här:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/29 ... gramid=407

Här är ett annat radioinslag om boken:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5607800


Om du efter att ha läst detta blir sugen på att beställa ett personligt signerat exemplar av boken till dig själv (eller som present åt någon), så får du ett specialerbjudande att köpa ett sådant signerat exemplar av mig för bara 369 kr.
Maila till mig på vaktelforlag@gmail.com och påpeka att du läst detta inlägg. :cool:

Sprid gärna vidare. :)

Vi höres!

Bild

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster