Bara timmar efter den brittiska krigsförklaringen på Tyskland så förföljdes och torpederades Atlantångaren av den tyska ubåten U-30, vilket ledde till ramaskrin i både Storbritannien och USA där paralleller snabbt drogs till sänkningen av RMS Lusitania under första världskriget. Nedan ett par fotografier ur brittiska tidningar, bl.a. av det sjunkande fartyget:
En mer okänd aspekt är att det faktiskt var ett svenskt fartyg som kom bland de första till platsen - den svenska miljonären Axel Wenner-Grens privatyacht Southern Cross, vilken var på väg till Bahamas och paret Wenner-Grens bostad där. Tack vare att "Athenia" höll sig flytande så pass länge (ca 14 timmar) så hann de flesta av fartygets passagerare och besättning att evakueras till fartyg som anlänt till platsen och undantaget de som miste livet direkt vid torpedträffarna så förolyckades nästan hälften av de 117 omkomna i olyckor under räddningsaktionen. En livbåt krossades t.ex. under Southern Cross utstickande akterskepp då den guppade upp och ner i den kraftiga sjögången. Totalt 375 personer räddades av Southern Cross.
Terje Fredh har med följande redogörelse om episoden i sin eminenta bok "Så stred vi i kriget" där han intervjuat Torger Jacobsson, vilken var matros ombord på Southern Cross:
Axel Wenner-Grens "Southern Cross", under 1930-talet världens största privatägda yacht:- Jag hade vakt kl. 22.00, när plötsligt kaptenen, styrmännen och telegrafisten kom upp på bryggan. Det visade sig att telegrafisten uppfattat nödrop från en viss position. Fartyget, som torpederats, skulle vara ett engelskt passagerarfartyg. Vi såg ännu inte haveristen, men ändrade kurs.
På natten kom vi fram till det engelska fartyget som var passagerarfartyget "Athenia" på väg från England till USA med 1200 passagerare. Fartyget flöt fortfarande när vu kom fram. Vid tillfället rådde det hög sjöhävning.
Innan "Southern Cross kom till olycksplatsen hade det norska fartyget "Knute Nelson" tagit ombord en del skeppsbrutna. Från "Athenia" kom det nu en rad livbåtar som bordade "Southern Cross", som hade en öppningsbar port på ena sidan. Med fånglinor förtöjdes livbåtarna och de skeppsbrutna kunde klättra ombord. Allt som allt tog "Southern Cross upp 375 skeppsbrutna.
En del drunkande dock, säger Torger Jacobsson. Jag såg en av deras livbåtar som manövrerades så dåligt att den hamnade under "Southern Cross" akterskepp. Detta var som ett stort hack och i sjöhävningen guppade båten kraftigt. När förskeppet höjde sig sänkte sig aktern. Detta innebar att en av "Athenias" livbåtar slogs sönder av vår akter. Flera i livbåten drunknade. En räddades sedan han klängt sig fast vid roderstocken.
Vi såg också en livbåt som kantrat en bit från oss. Vi var sex man som stack ut med vår livbåt och kunde få upp alla som låg i vattnet. Samtliga höll sig fast i den kantrade livbåten.
Det är en händelse som jag aldrig glömmer. Det var när skulle ro från den kapsejsade livbåten tillbaka till "Southern Cross". I vår båt satt bl.a. en kvinna. Jag vet inte vilken nationalitet hon tillhörde, men jag tror hon var tjeckiska. Plötsligt ropade kvinnan: "My Baby", varefter hon kastade sig i vattnet och simmade från oss. Vi ropade, men kvinnan crawlade snabbt bort från oss, och i sjöhävningen hade vi ingen möjlighet att rädda henne. Vi såg till sist att kvinnan försvann bland vågorna.
En av livbåtarna från "Athenia" var bemannad med en kock i full mundering. En annan båt var halv med vatten. Det var si och så med sjömansskapet. Tydligen var många ovana att handskas med livbåtar.
Merparten av passagerarna på "Athenia" var tjecker som flytt från sitt hemland sedan det ockuperats. De hade sedan tagit sih till England, men de kände sig inte säkra där heller. Deras resmål var nu USA.
Den 4 september kom det några engelska jagare till platsen. Likaså det amerikanska lastfartyget "City of Flint".
Det blev nu klart att de passagerare som ville till USA skulle i livbåtarna tas över till "Cirt of Flint". De som skulle tillbaka till England skulle gå ombord i jagarna.
Vi gjorde många turer med vår livbåt till både jagarna och ångaren, berättar Torger Jacobsson. "Athenias" egna livbåtar lät vi driva iväg. Det fanns ingen plats ombord på "Southern Cross" för dem.
Många av tjeckerna hade aldrig varit till sjöss tidigare. Alla var ovana vid öppet hav. En del var chockade och sjuksköterskan på "Southern Cross", Ellen Bergman, hade en del att bestyra. Det fanns en hel del småbarn som vi räddat.
Nu skulle alla över till "City of Flint", som var på lätten och hade ett mycket högt fribord. När vi tittade upp från vår livbåt var det som en hög svart vägg. När vi kom fram med vår livbåt skulle passagerarna klättra upp på en lotslejdare upp till "City of Flints" däck. Vår timmerman och båtsman tog småbarnen i famnen och klättrade upp för den höga lejdaren. Passagerarna var mycket rädda. Barnens föräldrar gjorde korstecken, och det var stor oro över klättringen från livbåten till ångaren. Allt gick dock väl.
