Sven Hassel

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av B Hellqvist » 07 nov 2007 20:49

Så har jag betat av 100 sidor till...

Hans Breuer anges ha blivit skickad till 27:e pansarstraffregementet (hädanefter 27:e PStrReg) för att han som ordningspolis inte velat anmäla sig frivilligt till SS (sid. 106). Ordningspolisen sorterade, tillsammans med alla andra delar av polisväsendet, under SS vare sig den enskilde polismannen ville det eller inte, och medlemskap i Allgemeine-SS var så vitt jag vet inget krav.

Hassel beskriver på sidan 121 hur stridsvagnen förbereds inför ett anfall, och lastas med 20,000 ksp-patroner, 100 spränggranater, 100 pansargranater och 50 ”S-granater”. Om vi antar att det rör sig om en PzKpfw III, så tog den 2,700 patroner och 99 granater. Om man försökte trycka in mängderna som Hassel skriver om, fick besättningen sitta utanpå stridsvagnen…En PzKpfw IV tog ännu färre granater – 80 stycken.

I slutet av oktober 1941 deltar 27:e PStrReg i anfallet mot Serpusjov, 100 km söder om Moskva (sid. 125). Anfallstyrkan, som sorterade under armégrupp Mitt, bestod enligt uppgift av 4:e (infanteri?)divisionen, 12:e pansardivisionen, 18:e (motoriserade infanteri?)divisionen, 21:a (infanteri?)divisionen, med 1:a SS-divisionen ”Leibstandarte Adolf Hitler” som ”reserv på höger flygel”. 104:e pansargrenadjärregementet samverkar med 27:e PStrReg (sid. 126). Denna på pappret imponerande uppräkning av förband håller inte vid en kontroll med verkligheten. Den 4:e infanteridivisionen hade ombildats till 14:e pansardivisionen (som befann sig i armégrupp Syd; däremot fanns 4:e pansardivisionen i Hassels påstådda operationsområde). 12:e pansardivisionen och 18:e infanteridivisionen befann sig i armégrupp Nord utanför Leningrad, medan 21:a infanteridivisionen även den hörde till armégrupp Nord, men som befann sig vid Volchov. 1:a SS LAH hörde till armégrupp Syd, och 104:e pansargrenadjärregementet (egentligen 104:e skytteregementet före 5:e juli 1942) var sydligast av dem alla: Nordafrika. Av en händelse var 6:e pansardivisionen (om nu Hassel egentligen hörde till denna) utanför Moskva, så återigen kan han ha varit i rätt område, men inte i det förband som anges.

Hassel påminner om en sportfiskare: ”Gäddan var en meter – mellan ögonen!” På sidan 130 stöter man på sovjetiska stridsvagnar på 90-100 ton, beväpnade med 220 mm:s-kanoner. Det största i den sovjetiska arsenalen vid den här tiden var KV-2:an, som vägde 57 ton och var beväpnad med en 152 mm:s haubits, och som var i princip immun mot Panzer III:ans 50 mm-kanon.

Anfallet mot Moskvaområdet anges pågå i åtta veckor (sid. 130), innan det går över i reträtt den 22/12 (sid. 131). Hassel tas till fånga och spärras till en början in på ”en polsk bondgård” i byn Klin. Hur Polen kommer in i bilden begriper jag inte, men det finns två Klin i Moskvaområdet, och det är troligen Klin söder om staden som avses. Därpå följer en osannolik, om än inte fullständigt omöjlig, skildring av Hassels flykt ur sovjetisk fångenskap. På sidan 154 stöter han (under högsommaren?) på två andra krigsfångar på flykt, vilka blivit tagna till fånga för ”drygt fyra månader sedan vid Majkop”, en omöjlighet då staden inte nåddes av tyska förband förrän i augusti 1942. Vidare så kan de knappast veta att tyska styrkor står vid Volga, då dessa når floden först någon månad efter att Hassel kommit tillbaka till den egna sidan. Det verkar som om han befinner sig i Sovjet fram till början av sensommaren 1942, då han lyckas ta sig över till de tyska linjerna. För att ytterligare förvirra saken, nämns på sidan 176 att Ursula fick brevet om att Sven levde elva månader efter att hon fått beskedet från Gamle. Om vi antar att hon fick beskedet i början av januari, så betyder det att Hassel skickade sitt brev allra senast i slutet av november. Ursulas brev är ju daterat 9 december 1942. Men om nu Hassel kom tillbaka i november stämmer ju inte kapitlet på sidorna 164-170, som utspelar sig medan det fortfarande är hyfsat varmt. Mer än lovligt rörigt… Märkligt nog verkar hans äventyr inte intressera vare sig underrättelsetjänsten eller kontraspionaget; han hade ju kunnat ha omvänts till att bli sovjetisk spion.

På sidorna 172-174 skildras förbittrade strider under vintern 1942, där Hassel, Porta, Gamle och de andra ingår i 988:e reservskyttebataljonen. Bataljonen består bl.a. av ”landstormsmän” och ”marinsoldater”; om de förra ska vara Volksturmsmän, så är de två år för tidiga och minst 500 km för långt österut, och om de senare är flottister kan man fråga sig vad de gör 500 km från kusten… Den utgår från Mogilevtrakten i Vitryssland (armégrupp Mitt), och befinner sig uppskattningsvis tre veckor senare öster om Volchov (armégrupp Nord), cirka 700 km norrut – inte illa att tillryggalägga omkring 35 km om dagen medan man är invecklad i strid mitt i den ryska vintern! Under tiden har 27:e PStrReg omgrupperat till byn Godnjo vid floden Vorskla i Ukraina (armégrupp Syd) – i sanning ett brandkårsförband!

27:e utrustas med PzKpfw V ”Panther” inför sommaren 1943. Det är knappast troligt att ett strafförband fick det senaste i materielväg.

Ursula antyds ha hört till motståndsgruppen ”Vita rosen” (sid. 181), som avslöjades i München i februari 1943. Endast en kvinna avrättades som en följd av gripandena – Sophie Scholl.

Så följer en beskrivning av ett stort slag, som i fråga om tid och plats inte kan vara något annat än slaget om Charkov (även om ortsnamnet aldrig nämns), även om slaget utspelade sig 16:e februari – 15:e mars, vilket gör att händelserna med Ursula egentligen skulle komma efter slaget, inte före. Frågan är om Hassel själv satt i en stridsvagn under bataljerna, så bisarra är hans beskrivningar av stridsvagnarna. Hassels Panther har en 105 mm:s-kanon och en eldkastare (sid. 186; Panthern hade som bekant en 75:a och ingen eldkastare). På sidan 187 anges att av regementets 400 stridsvagnar fanns det 18 kvar efter fyra dagars strider. Ett genomsnittligt stridsvagnsregemente bestod av cirka 120 stridsvagnar… De stöter på ett antal KV-2:or, vilket måste ha varit något riktigt sällsynt 1943, då vagnen dragits bort från frontenheterna efter dess fiasko 1940-41. I Hassels värld väger de 90 ton (egentligen 57 ton), har fem kulsprutor (tre) och har en eldkastare (ingen). Offensiven avslutas efter ”åtta veckors oavbruten strid”, fast det egentligen var tre veckor... Kapitlet slutar med att Hassel konstaterar att ”fronten låg stilla från Norra Ishavet till Svarta Havet”. Bortsett från en smärre skärmytsling vid Kursk i juli, så stämde det nog…

På sidan 192 nämns att soldaten Asmus, som vi senast såg springa mot ryssarna och sannolikt tas till fånga vintern 1941 på sidan 132, tydligen förlorade båda benen men klarade sig och hamnade på ett tyskt sjukhus. En riktig överlevare!

”14:e jägarbataljonen” (sid. 194) har aldrig funnits i Wehrmacht. 89:e artilleriregementet (sid. 196) ombildades i februari 1942 till Panzer-Artillerie-Regiment 89, som ingick i 24:e pansardivisionen, vilken befann sig i norra Frankrike vid tidpunkten för kapitlets handling.

På sidan 198 förlorar 27:e PStrReg 600 stridsvagnar på 20 minuter p.g.a. egen eld. Det är cirka 10% av samtliga stridsvagnar som tyska armén förfogade över vid den tidpunkten… Fast Hassels finger kanske slant på skrivmaskinen, så att ”60” blev ”600”…

Det 104:e grenadjärregementet som omnämns på sidan 200 fanns inte förrän ett halvår senare, och då i Frankrike. Om det är 104:e pansargrenadjärregementet som Hassel avser, så slogs det ut i Tunisien ett halvår tidigare. På sidorna 198 – 205 verkar den sovjetiska offensiven vid Charkov i full gång, vilket daterar det hela till augusti 1943. Lite märklig är att 12:e pansardivisionen, som fältprästen i kapitlet ska tillhöra, befann sig vid Orjol 300 km norr om Hassel & kompanis förmodade uppehållsort. Vad nu en präst som troligen hörde till 29:e stridsvagnsregementet hade att göra med själasörjandet hos 27:e PStrReg…

Nu har jag mindre än 100 sidor kvar - fortsättning följer!

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av PZG12 » 07 nov 2007 21:00

Tackar för en intressant vinkling och jakt på "bevis" i Sven Hassels skrivande. Man slukade ju allt med hull och hår som liten men idag kan man knappt läsa den för man stör sig så djävulskt på alla fel.
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
patrick05
Brigadgeneral
Brigadgeneral
Inlägg: 5313
Blev medlem: 17 feb 2005 01:54
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västmanland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av patrick05 » 07 nov 2007 21:10

B Hellqvist skrev:Hans Breuer anges ha blivit skickad till 27:e pansarstraffregementet (hädanefter 27:e PStrReg) för att han som ordningspolis inte velat anmäla sig frivilligt till SS (sid. 106). Ordningspolisen sorterade, tillsammans med alla andra delar av polisväsendet, under SS vare sig den enskilde polismannen ville det eller inte, och medlemskap i Allgemeine-SS var så vitt jag vet inget krav.
Nej det var inget krav, och skedde inte heller per automatik, poliserna fick ansöka och kunde - om man nu inte ansågs vara värdig - nekas utan att man för den delen avskedades. Den poliskår som Tyskland förfogade över vid 1941 torde dessutom varit rätt rejält utrensad på personer med allt för avvikande åsikter.
Det enda som möjligen kan förklara varför han förflyttats till ett straffregemente - även om all form av facklitteratur i ämnet motsäger påståendet - är att han tagits ut i ett insatsförband, och vägrat av personliga skäl. Som dock visas i boken Helt vanliga män, Polisreservbataljon 101 av C. Browning, så innebar dock ordervägran inget straff. Det ställer dock frågan varför han valdes, de som valdes ut till att tjänstgöra i Insatsförband var vanligtvis sådana personer som ansågs vara "goda" nazister och var mer eller mindre handplockade.
Givetvis kan Breuer har bestraffats för han under tjänstgöring - insatsförbanden var aktiva i samband med invasionen av Polen 1939 - skickats dit för disciplinärt övertramp. Det känns dock rätt tveksamt då han mer troligen skulle förflyttas till något av SS (under vilken Ordningspolisen sorterade under) organiserat strafförband och inte under ett av Wehrmacht.
"The past is a foreign country: they do things differently there"
L. P. Hartley

Användarvisningsbild
Gregor
Aspirant
Aspirant
Inlägg: 10
Blev medlem: 05 dec 2005 23:43
Kön: Man
Från: Södermanland
Militär Grundutb: Frisedel
Ort: Oxelösund
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av Gregor » 10 nov 2007 19:55

I Kommando Reichsführer Himmler så blir Hassels Pzkw IV skadad så att de blir tvugna att lämna den. Men Hassel fastnar med vapenrocken eftersom 88 mm kanonen är "alldeles för stor för panzer fyran". Tycker att det är ganska symptomatiskt för Hassels överdrivande skrivsätt.
En sak som jag hörde för ett antal år sedan är att skrivandet av Sven Hassels böcker skulle ha engagerat ett antal olika spökskrivare. Jag har försökt leta efter något som tyder på det, utan att något resultat.
Dock känns det ju inte helt omöjligt med tanke på hur virrigt det hela ter sig när man ställer de olika böckerna mot varandra. Tex. personer som stupar för att i en annan bok som utspelar sig senare än den förra plötsligt vara vid god vigör igen.
Anders

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av PZG12 » 10 nov 2007 20:20

Mmm jag störde mig också på det när jag läste dessa böcker. Kronoligen med kriget och karaktärer är så illa fungerade att man bli sjösjuk av att bara försöka hänga med. Har för mig att Gregor introduceras i Monte Cassino och är med förre detta i andra böcker :snurrig:
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
lejonmod
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 423
Blev medlem: 19 sep 2006 07:00
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Signal/Televapen
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av lejonmod » 10 nov 2007 20:57

men böckerna är fantasier. En icke faktabaserad bok kallas för......, ja vadå?
Ungdomen vet inte vad Hertzöga och motgång är.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av PZG12 » 10 nov 2007 21:05

Självklart men det hade varit mycket bättre om de hade varit lite bättre strukturerade!
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
lejonmod
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 423
Blev medlem: 19 sep 2006 07:00
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Signal/Televapen
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av lejonmod » 10 nov 2007 21:17

Författarna vill "roa" inte undervisa. Läs det som underhållning, skit i fakta. Kolla vilken Hollywood-film som helst. T.ex. Windtalker eller menige ryan osv. De flesta av oss letar inte bristerna utan låter oss ha kul. Varför är fakta viktigare kring Sven Hassel äm annan underhållning, 34 inlägg, varför inte en likartad diskution om annan underhållning?
Vi kan ta StarWars, eller Krig och fred
Ungdomen vet inte vad Hertzöga och motgång är.

Användarvisningsbild
McCoy
General
General
Inlägg: 9392
Blev medlem: 06 mar 2004 15:05
Kön: Man
Från: Västerbotten
Militär Grundutb: Frisedel
Intresse: Modellbygge
Ort: Skellefteå
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av McCoy » 10 nov 2007 21:31

lejonmod skrev:Varför är fakta viktigare kring Sven Hassel äm annan underhållning, 34 inlägg, varför inte en likartad diskution om annan underhållning?
Vi kan ta StarWars, eller Krig och fred
Det är fritt fram att skapa en ny tråd om du känner att det behövs en sådan diskution. Nu rör dock den här tråden Sven Hassel, författare och mytoman. Vilket gör det hela naturligt att tråden handlar just om dennes böcker som enligt författaren skall vara verklighetsskildringar, sen att det inte är annat än lös verklighetsförankring i dessa romaner gör att debatten går som den gör.

Åter till ämnet nu är vi snälla.
Semper fidelis - McCoy

Förr var det nu, men jävligare var det desto värre. Men så här jävla sämre har det ta mig fan aldrig varit så dåligt! - Okänd

Användarvisningsbild
lejonmod
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 423
Blev medlem: 19 sep 2006 07:00
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Signal/Televapen
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av lejonmod » 10 nov 2007 22:16

Det jag försöker säga är att Sven Hassel är ren underhållning och inte ska analyseras utifrån verkligheten, möjligtvis utifrån läsarna eller böckernas bidrag till literaturhistorienmen inte som fakta. Kolla på alla populära storverk så skrivs dom nära saningen men är inte saning. Davinci koden e ett bra exempel, Arn ett annat. Ni som letar fel i Hasselböckerna kan hitta fel i de flesta andra böcker. Jag vill påstå att ni cyklar och gör av med er kreativa energi på luft. Nu slutar jag i denna tråd, ni andra kan fortsätta "analysera" Hassel.
Ungdomen vet inte vad Hertzöga och motgång är.

Användarvisningsbild
McCoy
General
General
Inlägg: 9392
Blev medlem: 06 mar 2004 15:05
Kön: Man
Från: Västerbotten
Militär Grundutb: Frisedel
Intresse: Modellbygge
Ort: Skellefteå
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av McCoy » 10 nov 2007 22:31

Det föreligger en giltig orsak till att granska Hassel och det är att han påstår sig beskriva sina egna upplevelser. Det om något gör det helt ok att granska mytomanen Hassel.
Semper fidelis - McCoy

Förr var det nu, men jävligare var det desto värre. Men så här jävla sämre har det ta mig fan aldrig varit så dåligt! - Okänd

Användarvisningsbild
BRPedersen
Kapten
Kapten
Inlägg: 1658
Blev medlem: 17 dec 2005 08:13
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Ort: Stockholm/Jakobsberg
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av BRPedersen » 13 nov 2007 19:46

Hassel satt under en längre tid i militärfängelse där han träffade en hel del krigsveteraner. Kanske grundar sig hans historier på vad han då fick höra. Att Hassel själv aldrig var aktiv vid fronten anser jag vara belagt, men att därför klassa allt han skriver som total lögn är kanske att gå lite överbord. Det vill säga, Hassel har aldrig själv varit frontsoldat, men vissa saker han skriver behöver inte automatiskt vara lögner då de kan vara återberättande av saker han hört.

Det finns alltid grader av sanning. :fundersam:
Fä dö, fränder dö.
Dö skall också du.
Men ett vet jag som aldrig dör,
domen över död man.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av B Hellqvist » 15 nov 2007 13:25

Förspilld möda eller inte, här är i varje fall de sista 100 sidorna i belysning:

I kapitlet ”Pansartåget Leipzig” (sid. 206 – 215) kuskar Hassel och de andra omkring i ett pansartåg och ställer till med allsköns förödelse tillsammans med pansartåget ”Breslau”. Enligt en kommentar på sidan 281 äger detta rum i juni 1943, vilket strular till kronologin något, då det föregående kapitlet utspelar sig i augusti. Hassel bemannar en vagn som har ett par 12 cm:s kanoner och en del lättare beväpning, betjänad av totalt cirka 30 man. Hela pansartåget har bortåt 30 kanoner av olika kalibrar. Detta motsvarar inte den vanligaste tyska pansartågstypen, BP42, som hade två artillerivagnar med varsin haubits på 7,2 eller 10 cm:s kaliber. Vidare så förefaller inte tyskarna ha döpt sina tåg, men jag har inte funnit något definitivt bevis för att det inte förekom. Tåget skjuts sönder av bl.a. sovjetiska 280 mm:s kanoner (sid. 210), men den kalibern förekom bara hos de tyngsta granatkastarna. Hela kapitlet ger en lätt känsla av osannolikhet – nog borde pansartågsenheter redan ha utbildad personal, och inte behöva använda straffade soldater kompletterade med gubbar och unga pojkar?

I november 1943 såras Hassel och förs till fältlasarett 13 i Kiev/Pavilo. Det verkliga fältlasarett 13 hörde till 13:e pansardivisionen, som i november 1943 befann sig vid Krivoi Rog, cirka 400 km sydost om Kiev. Hassel transporteras senare (sid. 221) till ”reservsjukhus 7” i Lemberg. Det fanns verkligen ett reservlasarett VII i Lemberg, så för en gångs skull har Hassel rätt. På sidan 226 förekommer fältpostnumret 23645 för Hassels enhet, vilket användes av 6:e kompaniet i 11:e pansarregementet, underställt 6:e pansardivisionen.

309:e grenadjärregementet (sid. 235) var underställt 208:e infanteridivisionen, men var före 1942 ett infanteriregemente, som befann sig under 1941 i Calais. Överlöparen måste ha känt en stor dragning till Sovjet för att ha pallrat sig över hela Europa för att bli krigsfånge hos ryssarna… Påståendet på sidan 236 att ”en hel sachsisk division gick över [till ryssarna] med översten i spetsen” låter mycket osannolikt. Det känns lite småaktigt att påpeka att ”61:a infanteridivisionen” (sid. 238) egentligen hette 61:a gardesskyttedivisionen, och att dess chef inte hette ”generallöjtnant Stefan Konstantinovitj Radion”, utan generalmajor Leonid N. Lozanovitj, men kan man hitta fel, så... Däremot så verkar divisionen befunnit sig på samma frontavsnitt som Hassel och grabbarna.

På sidorna 239 – 240 beskriver Hassel en bataljon sovjetiska kvinnliga överlöpare, samt nämner en ”SS-bataljon 18”. Kvinnorna ska ha varit sadister, men det hela verkar vara en skröna, medan det aldrig funnits någon 18:e SS-bataljon.

Striderna om Kiev fortsätter på sidorna 242 – 244 (november – december 1943). Hassel beskriver hur arméförband kunde ta en paus i striderna med ryssarna, bara för att kunna ta kål på någon ”hatad” SS-enhet. Om man läst andra, äkta frontskildringar, så förekommer inga sådana attityder. Tvärtom brukade man uppskatta att ha Waffen-SS vid sin sida, då de sällan vek utan tryggade flanken.

På sidan 246 skriver Hassel om strid mellan en infanterist och ”en 70 tons tank”, för att sedan nämna T-34:or. Dessa vägde 26,5 ton. Andra märkliga siffror är den återkommande upplysningen om att hans kompani var på 200 man (sid. 251) – ett stridsvagnskompani bestod av omkring 120 man, och ett skyttekompani drygt 160.

Hassel blir sårad igen, och hamnar på lasarett (sidorna 252 – 258). Där träffar han den tokige Stolpe från ”7:e [bergs]jägarbataljonen”, ett förband som aldrig funnits. Denne har bl.a. varit intagen på ”Standortlazarett 40” i Paris, som inte funnits. Fast båda har ju hamnat på ”reservsjukhuset Franzenbad”, som inte återfinns i någon lista över tyska militärsjukhus. Då kurorten Franzenbad låg i Tjeckoslovakien, och delar av kapitlet utspelar sig i Prag, så är det i och för sig inte omöjligt att Hassel kan ha befunnit sig där.

Hassel går en kortare officerskurs på pansarskolan i ”Winschdorf” (sid. 253, tryckfel?; på sid. 259 ”Wünschdorf”), där han blir löjtnant. Det fanns en pansartruppskola i Wünsdorf söder om Berlin, så det är troligen denna som avses. Han har även tid att bli indragen i 20 juli-komplotten mot Hitler, och är bl.a. kurir mellan några av konspiratörerna. Kapitlet tänjer på trovärdigheten, inte minst genom att Hassel befinner sig hos Rommel kvällen den 5 juni 1944 på dennes gods ”Herlingen” (Herrlingen). Rommel påstås vara aktivt inblandad i komplotten (sid. 264; han kände till den, men var inte en av konspiratörerna), och att en effekt av attentatet var att hans inblandning belv avslöjad och att han under en bilfärd blev angripen av ett par Spitfires bemannade av SS-piloter! Det senare var i själva verket en händelse som ägde rum den 17 juli, tre dagar före attentatet, och piloterna hörde till Royal Canadian Air Force. Den 14 oktober uppsöktes Rommel av två ”SS-generaler” (sid. 274 – 275, i själva verket armégeneralerna Burgdorf och Maisel), och Hassel hävdar att Rommels son Manfred, som närvarade, var löjtnant (egentligen var han bara 15 år och tjänstgjorde vid ett luftvärnsbatteri i närheten). Kapitlet innehåller tillräckligt med felaktigheter för att kunna ifrågasättas, och att Hassel placerar sig i centrum av händelserna känns inte heller särskilt trovärdigt.

Gamles död på sidorna 278 – 279 känns som en parafas på Kats död i ”På västfronten intet nytt”. Asmus Brauns öde (sidorna 132 och 192) blir bättre daterat: februari 1942 (sid. 280). Fältväbeln Bielendorf (sid. 280) anges ha stupat tillsammans med fjärde plutonen vid striderna om Kuban-brohuvudet. Dessa ägde rum mellan februari och oktober 1943, men ingenstans tidigare i boken nämner Hassel att regementet eller ens kompaniet befunnit sig i området; man har ju mest rört sig i Kiev-Charkov-området, 40-60 mil nord/nordväst om Kuban. På sidan 289 befinner sig Hassel i trakten av Drohobycz, ”100 kilometer bakom våra linjer”. Om detta ska vara i maj 1944, stämmer platsen i relation till 6:e pansardivisionens läge i Tarnopol, men då kan han å andra sidan knappast ha varit inblandad i 20 juli-komplotten. Däremot stämmer inte Hassels påstående att Westerplatte låg utanför Gdynia (sid. 291); det var Gdansk. Kapitlen i bokens senare del är svåra att placera i tiden innan Hassel dyker upp i slutstriden i Berlin april/maj 1945. Vid ett tillfälle befinner han sig i Budapest, där han sammanträffar med Raoul Wallenberg (sid. 295), för att sedan desertera och söka sig hem till Danmark. Detta kan möjligen ha skett i en liten lucka i december 1944, mellan 6:e pansardivisionens ankomst (om vi nu antar att Hassel egentligen hörde dit) och ryssarnas inringning av Budapest. Hassel lyckas ta sig till Danmark (troligen i början av januari), men blir arresterad och förd till Berlin, där han döms till döden och hålls i fängsligt förvar tills domen ska verkställas den 7:e maj. Han blir vittne till general Fromms avrättning (12:e mars 1945), och sitter alltså i dödscell i ytterligare sex veckor innan fängelset träffas av bomber så att han kan fly.

De avslutande, korta kapitlen tilldrar sig i ett Berlin i sönderfall och efter krigsslutet. Den lilla historien om tryckpressen som ska fraktas som krigsbyte till Sovjet kan mycket väl vara sann. Hassel lyckas undvika att bli deporterad österut, men på sidan 309 nämns att 27:e PStrReg förintats i Wien (Hassels förmodade 11:e pansarregemente befann sig i Wien i april 1945, men lyckades ta sig ut därifrån, och kapitulerade till ryssarna i maj).

Man kan konstatera att ”De fördömdas legion” innehåller överdrifter, felaktigheter och orimligheter som gör att boken inte kan vara Hassels egna krigsupplevelser i deras helhet. Däremot vill jag inte vara så kategorisk att jag dömer ut precis allt som skrönor och fantasier. Man bör betänka att boken skrevs några år efter kriget (den publicerades 1953), och att Hassel (eller spökskrivaren) inte hade tillgång till t.ex. krigsdagböcker och förbandshistoriker för att få förband, datum och platser rätt. Krigsveteraner kan vara påfallande vaga när det gäller sådant, och ska därför inte dömas ut enbart på grundval av några diskrepanser (även om det i Hassels fall är en ovanligt hög grad av diskrepanser). Som jag antytt, kan Hassel mycket väl tillhört 6:e pansardivisionen, då han befinner sig på samma platser vid samma tidpunkt vid flera tillfällen; dessutom stämmer det uppgivna fältpostnumret. Men å andra sidan kan man i så fall fråga sig varför han inte berättade den sanna historien, då 11:e pansarregementet hade ett sådant ess som Franz Bäke. Kanske gällde det att framställa sig i bättre dager så där åren direkt efter kriget, med en uppdiktad historia om ett pansarstraffregemente, inblandning i attentatet mot Hitler, möten med Rommel och Wallenberg. Boken är kryddad med patosfyllda utfall mot militarismen, och Hassel är i vissa delar brutalt uppriktig mot sig själv. Om detta är ett tecken på författarkonst eller verkliga attityder överlåter jag till läsaren att bedöma. ”De fördömdas legion” bör läsas med försiktighet. Som krigsroman är den helt OK, men knappast mer. Vad gäller Hassels övriga produktion, så är den i varje fall att betrakta som ren skönlitteratur. Hassel är så vitt jag vet fortfarande i livet (han är 90 år), men vad han egentligen upplevde 1939 – 1945 lär han ta med sig i graven.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av PZG12 » 15 nov 2007 20:33

Tack för en trevlig analys! Blir det fler sådana på senare böcker ser jag fram emot en sådan läsning!

Har börjat läsa böckerna igen för att få mig ett gott skratt åt både humorn och felaktigheterna :)
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
Baron_Qvist
Aspirant
Aspirant
Inlägg: 14
Blev medlem: 05 nov 2007 16:55
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av Baron_Qvist » 16 nov 2007 17:38

Jag skulle kunna skriva 1 000 000 sidor om de här böckerna, för de är så underbara!

Dåligt skrivna.
Han överdriver grovt.

Men... Han får läsaren att skratta, gråta och rysa på en och samma gång!

Favoritboken blir nog Monte Cassino, för den är bra rakt igenom. Man kan ju leta upp scenen när "Lillebror" ska spränga en bro, och sedan skriver ett brev till Patton, eller när de "pissar mot vinden" i början av boken. Helt sjukt underbart.

Jag har läst samtliga böcker, men jag har lite brottom så jag ska inte skriva mer. Fotbollsträningen väntar, ciao amigos.
Suecia antiqua et hodierna.
- Det forna och nuvarande Sverige .

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster