Sven Hassel

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Användarvisningsbild
AndersB
Kapten
Kapten
Inlägg: 1537
Blev medlem: 25 okt 2004 15:44
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Ort: Västra Götaland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av AndersB » 16 nov 2007 17:56

Ett försvar har vi för att i krigstid kunna försvara de ideal som i fredstid ger dig rätt att verka för försvarets avskaffande. Gösta Bohman.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av PZG12 » 17 nov 2007 14:43

Skulle vara roligt att sammanställa årtal och platser där Hassel stred i sina böcker! Här är mitt försök att sammanfatta allt till en lista var han stred och var i rätt ordning (årtal). Hjälp mig då mitt minne sviker!
  • 0. De fördömdas legion - Utspelar sig under hela kriget som tidigare har disskuterats i tråden

    1. Jag såg dem dö - Augusti 1941till början av 1942. Anfallet mot Moskva.

    2. Marschbataljon - Vintern 1942 och försöket att rädda Stalingrad. Pansarslaget vid Lugansk? 1943. Boken fortsätter med strider vid Svarta havet

    3. SS-Generalen - Stalingrad 1942. Alltså är det lite roligt att Hassel både försöker rädda Stalingrad och är med i staden. :D

    3. Den blodiga vägen - Sommaren 1943. Balkan och Grekland och senare Ryssland med troligen kursk offensiven. Slutar hösten 1943.

    4.Döden på larvfötter - 1943 och framåt till 1944. Hassel ska tydligen vara instägd i Tjerkassy fickan bland annat. Blir senare skadad och sen fortsätter historien med frontkamrater.

    5.Frontkamrater - 1944, Hassel är skadad och är i Tyskland. Därefter sänds han in i bittra strider i ryssland någon gång under 1944

    6. Gestapo- 1944? Strider i ryssland i början av boken. Därefter Tyskland och sen skickas de faktiskt till Monte Cassino

    6. Monte Cassino - 1944 (våren) . Här deltar Hassel under Cassino slaget.

    7. Likvidera Paris - 1944 (sommaren) Hassel möter de allierade i slaget om normandie. Boken slutar cirka hösten 1944

    8. SS-Reichführer Himmler - 1944 (hösten) Warzawa upproret och strider med ryssar i träsk

    8. Gpu-fängelset - 1944 (vintern) 27 pansar deltar i en förvirrande offensiv där de ska erövra ett par höjder.

    Frågetecken:

    Kommisarien
    - Gissning 1944 i Ryssland?

    Krigsrätt- Nu är man uppe i norr helt plötsligt... när?
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av B Hellqvist » 25 feb 2008 22:15

OK, här kommer en genomgång av "Monte Cassino". De som vill bevara sina illusioner bör inte läsa vidare...

”Monte Cassino” publicerades 1963 på danska under författarnamnet Sven Hassel (troligen egentligen Sven Pedersen). Boken översattes och gavs ut på svenska 1969. Den hör till Hassels typiska böcker, med suporgier, brutala strider och allmänt förakt för det militära. I boken nämns Hassels deltagande i Italien (givetvis) och Finland (i förbigående), men ingenstans i hans ”självbiografiska” bok ”De fördömdas legion”. Alla sidhänvisningar gäller den svenska pocketutgåvan.

Det bör påpekas att ”27:e pansarstraffregementet” aldrig har funnits. Det fanns ett 27:e pansarregemente som ingick i 19:e pansardivisionen, som under tiden för bokens handling befann sig i Ukraina. Den tyska armén hade inga straffenheter större än bataljons styrka, och dessa hade inte några stridsvagnar utan var infanteriförband. Intressant nog så stämmer det fältpostnummer Hassel uppger i ”De fördömdas legion” och ”Döden på larvfötter” med ett av kompanierna i 11:e pansarregementet (som ingick i 6:e pansardivisionen), och i vilket Hassel ska ha tjänstgjort. I ”Monte Cassino” hör Hassel och kompani till ”27:e pansarregementet med särskilt uppdrag” (”Panzer-Regiment zbV” blir det enligt tysk terminologi), som är underställt ”överbefälhavaren i söder” (general von Vietinghoff?), vilket ytterligare förvirrar saken.

Min granskning kommenterar inte uppgifter i Portas skrönor, då det kan antas att Porta hittar på allteftersom. Hassels skrönor bör å andra sidan synas närmare i sömmarna…

Sidan 6: Av ortsnamnen att döma, så är det den allierade landstigningen vid Salerno den 9/9 1943 som skildras. Det 16:e grenadjärregementet som nämns var inte i trakten; det befann sig på Kreta.

Sidan 7: Landstigningen påstås ske vid solnedgången. Den egentliga landstigningen ägde rum omkring 03.30 på morgonen. Bergsjägare och fallskärmsjägare påstås av Hassel ha ingått i strandförsvaret, men jag har inte hittat några uppgifter om att det skulle stämma.

Sidan 8: Hassel nämner ”Förenta Staternas flottinfanteri”, veteraner från Stilla havet med samurajsvärd vid sidan. Detta är rent nys. Inga marinkårsförband var inblandade i striderna i Italien, och inte ens i Stilla havet bar de svärd; dessa togs som souvenirer men bars inte i strid.

Sidan 13: Gamle refererar till Kiev. Om man ska tro ”De fördömdas legion”, så såras Hassel i striderna om Kiev i november 1943, två månader efter de inledande händelserna i ”Monte Cassino”… (fast det är inte första gången Hassel och kompani befinner sig på två ställen samtidigt). General ”Enöga” varnar för amerikan-japanerna i 100:e infanteribataljonen. Denna landsteg först 26/9 1943. De använde inte ”samuraisablar” i strid, trots Hassels påstående om motsatsen.

Sidan 16: 16:e pansardivisionen deltog visserligen i striderna, men det hade inget ”fyrtisjätte pansarregemente”. Möjligen kan det röra sig om en översättningsmiss, och att det är det 64:e pansargrenadjärregementet som avses. Divisionens pansarregemente var det 2:a pansarregementet, som Hassel också nämner, men det befann sig i Tyskland för att utrustas med Pantherstridsvagnar, och deltog inte i striderna med PzKpfw IV som Hassel påstår.

Sidan 18: Löjtnant Frick bär officersstövlar till pansaruniformen, men egentligen skulle han haft kängor. Det faktum att han saknar sin vänsterarm borde diskvalificerat honom för fronttjänst; han borde rimligen fått en instruktörstjänst vid någon pansarskola. Han omnämns som ”divisionens otadligaste officer”, men det framgår inte vilken division som avses, och inget tyder på att han gjort något som skulle sänt honom till 27:e pansarstraffregementet.

Sidan 21: En bergsjägaröverste dyker upp, vilket är lite märkligt då inga bergsjägarförband befann sig i området.

Sidan 22: Panthern uppges väga 50 ton; den vägde 43 ton.

Sidan 25: Den skärrade tyska officeren uppger att amerikanska förband ryckt fram 150 km på en dag och utplånat hans regemente. Med tanke på att det är cirka 150 km från Salerno till Monte Cassino, är uppgiften orimlig. En annan orimlighet är att hans regemente på 4000 man utplånades på 20 minuter av amerikanska stridsvagnar. Ett infanteriregemente var på cirka 3000 man, och för att ta kål på alla på så kort tid krävs att de står uppställda på ett fält. Däremot fanns den greve Hötzendorf som officeren tjänstgjorde hos under 1:a världskriget.

Sidan 27: Löjtnant Frick, som var plutonchef på sidan 22, har omärkligt blivit kompanichef fem sidor senare.

Sidan 32: Major Mike bär pansarbasker, en huvudbonad som avskaffades 1940.

Sidan 35: Bataljonchefen major Mikes vagn har nummer 005; det ska vara I 05. Hassels förkärlek för att utrusta stridsvagnarna med eldkastare förnekar sig inte; här har även Panthrarna eldkastare. Någon som tjänstgjort i närheten av stridsvagnar borde känna till att med undantag för några specialvagnar, så hade ingen tysk stridsvagnsmodell eldkastare som en del av beväpningen.

Sidan 36: En amerikansk T14-stridsvagn dyker upp. Mycket förvånande, då endast två prototyper av denna modell byggdes 1944, året efter att Hassel såg den i Italien…

Sidan 37: Panthrarna är utrustade med kanoner med 8,3 cm:s kaliber. Kanske en kompromiss mellan Pantherns egentliga huvudbestyckning, 7,5:an, och 8,8:an…

Sidorna 53-55: Hassel och kompani utsätter ett amerikanskt pansarregemente för ett bakhåll. 16 Panthrar slår ut bortåt 190 Shermans… Riiight… Ammunitionsutgången anges vara totalt 2600 granater, varav 1800 avsedda för pansrade mål, vilket ger i snitt cirka nio granater för att slå ut en amerikansk stridsvagn vid sidoskott. En Panther kunde ta 79 granater, vilket innebär att varje vagn måste haft dubbelt så många granater för att man ska få ihop siffrorna.

Sidan 58: Hassel och kompani utrustas med 68-tons Tigerstridsvagnar. Vikten antyder att det rör sig om Tiger II:or (”Kungstigrar”), vilket är lite märkligt, då Tiger II:an vid denna tidpunkt (omkring oktober 1943) bara existerade i form av en fullskalamodell i trä. Kul för dem, då det dessutom inte fanns någon annan Tigerenhet söder om Rom vid den aktuella tidpunkten. Vilken tid det nu kan vara, då handlingen rimligtvis borde äga rum under hösten 1943. Förvirringen förstärks ytterligare av att nyanlända förstärkningar sägs fortfarande vara ”iförda sin vintermundering från östfronten”. Med tanke på den eländiga italienska vintern 1943-44, så var det nog klokt... Själv var Hassel, om man ska tro ”De fördömdas legion”, samtidigt i Kiev och slogs (om han nu inte var på väg mot Tjerkassy i ”Döden på larvfötter”, som utspelar sig samtidigt som ”Monte Cassino”).

Sidan 63: Referensen till Porschebilar är anakronistisk; Porsches egentliga sportbilsproduktion började först efter kriget.

Sidorna 65-66: ”Shuffield Barracks” på Hawaii heter egentligen ”Schofield Barracks”. Schofield Barracks var högkvarter för 25:e infanteridivisionen, som slogs i Stilla havet, och var alltså inte ett marinkårsförband som det antyds. Millwall Dock ligger i London, inte New York.

Sidan 67: Referensen till ”Pedersens gevär Garand 276” avser en försöksmodell, som använde en .276-kalibrig patron utvecklad av John Douglas Pedersen. John Garands gevär fick slutligen kalibern .30-06, och blev 1932 utsett till att bli den amerikanska arméns standardgevär. Däremot kan Mike knappast ha känt till karbin M1, som utvecklades efter att han lämnade USA.

Sidorna 68-69: Major Mike hamnar vid ”gränsinfanteriregementet nummer 121” i Tiborlager. Detta stämmer inte; där huserade Grenz-Infanterie-Bataillon 122. Grenz-Infanterie-Regiment 121 utbildades i Crossen. Han förflyttas till 31:a kulsprutebataljonen, som Hassel mycket riktigt förlagt till Tapiau i Ostpreussen. Även referensen till 2:a pionjärbataljonen i Stettin stämmer.

Sidan 77: Den första deportationen av Roms judar ägde rum i mitten av oktober 1943. SS-Obersturmbannführer Kappler blev Roms Gestapochef först i början av 1944. Scenen verkar utspela sig antingen i oktober, eller vid någon av de följande deportationerna (kanske november).

Sidan 85: Referensen till 46:e infanteriregementet stämmer.

Sidan 89: 51:a infanteriregimentet höll till i Liegnitz, inte Fulda som påstås; det var det 51:a artilleriregementet som fanns i Fulda. Däremot var 6:e artilleriregementet förlagt till Osnabrück.

Sidan 105: De tysk-amerikanska infiltratörerna kör bl.a. en Tiger II (av trä?), som ju som tidigare konstaterats befann sig på prototypstadiet. Vagnschefen har en ”alpmössa. En huvudbonad som ingen tysk soldat burit sedan början av 1942.” Hassel är ute och cyklar; ”bergsmössan” var omtyckt bland bergsjägarförbanden, och en variant med något längre skärm infördes 1943 för övriga armén. Alla typer av tyska mössor (båtmössan, M42, M43) användes fram till krigsslutet. Vidare påstås att infiltratörerna gjort ett misstag genom att ha SS-skallar på kragarna till sina pansaruniformer. Nog var det ett misstag alltid… Pansarsoldaterna inom Waffen-SS hade inga dödskallar på kragspeglarna, varken SS-varianten eller arméns husarskallar; de bar SS-runor.

Sidan 107: Återigen en stridsvagn utrustad med eldkastare.

Sidan 108: Besättningarna från de sex stridsvagnarna begravs, och 42 kors reses, vilket innebär att varje vagn hade sju mans besättning. Egentligen var det fem man.

Sidan 111: Något pågår vid Forli, vilket inte borde vara möjligt, då staden ligger cirka 30 mil norr om Monte Cassino. Kanske menar Hassel Fondi, som ligger närmare till hands. Forli nåddes inte av allierade förband förrän tidigt på hösten 1944.

Sidan 112: Hassel och gänget tilldelas uniformer och fordon tillhöriga ”tjugonde SS-grenadjärdivisionen”. Då de ska transportera klostrets skatter till Rom, bör detta vara i november 1943 (den tidpunkt de fördes bort i verkligheten). 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (estnische Nr. 1) uppställdes först 24:e januari 1944, så täckmanteln är allt annat än övertygande… Dessutom var det enheter ur pansardivisionen ”Hermann Göring” som genomförde transporterna, som avslutades den 8:e december. Hassel påstår även att de tidigare stött på 20:e i Vitryssland; en omöjlighet, då divisionen inte existerade under den beteckningen vid den tidpunkten.

Sidan 121: Några nunnor ska ha avrättats med ”8,8-or (…) SD-killarnas favoritvapen”. Det är oklart vad Hassel menar. Det kan knappast vara luftvärnskanoner… Tyskarna hade inget finkalibrigt vapen med kaliber 8,8 mm. Det kan vara ”0,8” som avses, då beteckningen förekommer på andra ställen i boken, och avser då troligen Pistole 08, d.v.s. Luger.

Sidan 135: Från att ha varit ester låtsas de vara letter från ”första lettiska femtonde SS-grenadjärdivisionen”. 15. Waffen-Grenadier-Division der SS (lettische Nr.1) befann sig vid tillfället vid den norra delen av östfronten.

Sidan 146: Tyska och italienska officerare umgås, trots att inga italienska styrkor var närvarande i Cassino, och det faktum att Italien hade bytt sida mindre än tre månader tidigare.

Sidan 151: Nunnor påstås vara närvarande i klostret; det var ett munkkloster.

Sidorna 153-157: En fordonskolonn angrips av allierat flyg under en nattlig förflyttning. Amerikanska jaktbombare flög inte nattetid, och brittiska Halifaxbombare (eller någon annan bombare för den delen) bistod inte med belysning av målområdet med hjälp av fallskärmsbloss. Målmarkering skedde av mål som skulle ytbombas nattetid, inte för markattackuppdrag. På sidan 156 begravs döda allierade flygare på den plats där ”general Anders polska division fick vila ett par månader senare”. Då polackerna stupade i de slutliga anfallen på Monte Cassino i maj 1944, och händelserna ska utspela sig senast i början av december 1943, så funkar inte kronologin (om den gjorde det, skulle bombningen av klostret redan ägt rum om referensen till polackerna ska stämma).

Sidorna 159-160: Ett kompani ”SS-grenadjärer” ur ”den muhammedanska divisionen [med] röda fezer med dödskallar i silver” marscherar längs Tibern i Rom. 13. SS-Freiwilligen bosnisch-herzegowinische Gebirgs-Division (senare känd som ”Handschar”) var vid den här tidpunkten på väg att förflyttas från södra Frankrike till Kroatien; att ta vägen över Rom låter som en omväg. Dessutom var de bergsjägare, inte grenadjärer.

Sidorna 160-161: Nu ökas förvirringen (troligen med avsikt), då Hassel och kompani släpper maskeraden som letter eller ester, och påstår att de kommer från 8. SS-Kavallerie-Division "Florian Geyer". I det samtal som utspinner sig, påstås att Kleber (en av mannarna i Hassels pluton) varit vid ”Florian Geyer” i fyra år, att divisionen fick beteckningen ”8:e” 1941, att den dessförinnan hette enbart ”SS-kavalleridivision”, att dess garnison (förmodat i november-december 1943) är Krakow. Den misstänksamme SS-officeren låter sig nöja med denna information, och låter dem fortsätta. Det skulle han inte gjort… Om Kleber var med redan fyra år tidigare (1939), hette enheten SS-Totenkopf Reiterstandarte 1. ”SS-Kavallerie-Division” blev den först i september 1942, ”8:e” blev den i oktober 1943, och namnet ”Florian Geyer” las till först i mars 1944. I november-december 1943 hade divisionen förflyttats från östfronten till Ungern.

Sidan 168: Referens till ”8,8:or”, oklart om det är den okända kalibern till något finkalibrigt vapen, eller om det syftar på kanonerna till deras stridsvagnar (se anmärkningen för sidan 121).

Sidan 179 ff: Beskrivningen av general Wilhelm Burgdorf känns som en ren fantasi. Burgdorf hade inte varit soldat sedan 16 års ålder – han var 19 år när han gick in i armén (sidan 187). Han var inte chef för arméns personalavdelning, utan biträdande chef (chefskapet övertog han knappt ett år senare). Då det är svårt att hitta biografiska uppgifter om honom, men Hassels beskrivning verkar vara en fortsättning på hur Burgdorf skildrades i ”De fördömdas legion” (där Burgdorf fick vara en SS-general). Påståendena om mordplaner mot abbot Diamare, etc, verkar vara fantasier, och påståendet att man inte ville att klostrets konstskatter skulle flyttas verkar också gripet ur luften – tvärtom gjorde den tyska propagandan stor sak av att man evakuerat föremålen.

Sidorna 186 & 188: Heinrich Müller, ”Gestapo-Müller”, uppges först vara en Obergruppenführer (general), sedan Obersturmführer (löjtnant). Sanningen ligger någonstans mittemellan, så att säga: han var en SS-Gruppenführer (generallöjtnant).

Sidan 190: En bataljon från SS-Sonderregiment Dirlewanger påstås vara stationerad i Rom, redo att besätta Vatikanen. Om vi utgår från att Burgdorfs påstådda besök hos Kesselring ägde rum strax efter att evakueringen av klostrets skatter avslutats, så är tidpunkten decembers senare hälft, 1943. Vid det laget hade Dirlewanger-regimentet varit inblandat i hårda strider på östfronten sedan någon månad tillbaka, och var i slutet av december svårt decimerat. Man hade knappast avstått en bataljon… Utrotningsplanerna mot Tysklands katoliker som den fiktive Burgdorf berättar om faller på sin egen orimlighet; stora delar av Tysklands (och Österrikes) befolkning var katoliker, och nazistaten skulle kollapsat om man gett sig på dem.

Sidan 191: Burgdorf säger att ”i Oswiecim har vi likviderat sexhundratusen [judar]. I Auschwitz nära åttahundratusen”. O?wi?cim är det polska namnet på Auschwitz…

Sidorna 195 & 202: Referens till att japaner satts in på ett frontavsnitt vid Monte Cassino. Detta rör sig om den japansk-amerikanska 100:e infanteribataljonen, och i så fall är tidpunkten den sista veckan i januari, 1944.

Sidan 203: Referens till ”grenadjärerna från hundratrettifjärde”, vilket knappast kan vara något annat än Reichsgrenadier-Regiment "Hoch- und Deutschmeister", tidigare Grenadier-Regiment 134. Regementet tillhörde 44. Reichs-Grenadier-Division "Hoch- und Deutschmeister".

Sidorna 204-205: Referenserna till 34:e infanteridivisionen (US), dess 133:e regemente och höjd 593 daterar händelserna till början av februari, 1944. Major Mikes privata mellanhavanden med ”Joe Dunnawan” (Donovan?), som han ska ha tjänstgjort tillsammans med i ”Shuffield Barracks” (Schofield Barracks), innehåller en felaktighet. 34:e infanteridivisionen var inte en ”Texasdivision”; det var 36:e som var det. 34:e hämtade manskap från Minnesota och Iowa.

Sidan 206: De ”raketkastare” (Nebelwerfer) som nämns ska ha tio eldrör och 30 cm:s kaliber. Troligen ska det vara sex ”rör” (avskjutningsrampen var en öppen konstruktion).

Sidorna 208-210: Stormelden från artilleriet, med fler granater än ”under hela slaget vid Verdun”, ägde aldrig rum. De anfallande styrkorna vid det aktuella frontavsnittet bestod enbart av amerikaner, och inte med inslag av fransmän och britter. Svarta amerikanska soldater förekom inte i frontenheter vid det här tillfället.

Man kan anta att denna strid avslutar det som kallas det första slaget om Monte Cassino, som tog slut 11:e februari 1943. Den ödesdigra bombningen av klostret ägde rum den 15:e februari. Händelsen skildras först på sidan 287, och på de tre dagarna dessemellan hinner Hassel och kompani med att ha permission i Rom och att utföra ett specialuppdrag bakom fiendens linjer, samt ha lite mer permission. Den som fortfarande tror att Hassel satt sin fot på slagfältet under andra världskriget får något att förklara, om ska få kronologin att gå ihop.

Sidan 212: Hassel påstår att två tyska flygare hade deserterat från Rom och tagit sig till Stockholm. Varför i hela friden ta sig hela vägen till Sverige, när neutrala Schweiz och Spanien ligger närmare till hands? De ska ha blivit utlämnade, men detta var inte svensk policy. Utländska soldater som kom till Sverige internerades, utom i de fall där det rörde sig om nödlandad personal, som då skickades tillbaka. Vidare är det ju märkligt att flygarna Hassel berättar om fraktades tillbaka till Rom för att bli avrättade av armépersonal; rättskipning hölls inom respektive vapengren.

Sidan 214: Svensken Olle Karlsson låter inte så sannolik. Svenska nazister sökte sig främst till Waffen-SS och frivilligförbanden i Finland, inte Wehrmacht.

Sidan 215: En italiensk bersaglierisergeant nämns. Det förekom inga italienska styrkor vid striderna. Hassel nämner 12:e reservlasarettet i Rom. Det fanns inget reservlasarett i Rom, och det 12:e låg i Berlin. Skådespelaren ”Wallace Berry” nämns, men enligt Internet Movie Database har ingen skådespelare med det namnet spelat i filmer från 30-40-talen.

Sidan 224: 3:e ubåtsflottiljen uppges vara baserad i Bordeaux. Den hörde hemma i La Rochelle; det var 12:e som huserade i Bordeaux.

Sidan 251: Hassel och grabbarna ska ut på ett specialuppdrag. De ska ta sig 145 km bakom fiendens linjer, ta en stabsofficer till fånga, slå ut ett antal uppställda stridsvagnar, spränga en bro samt utplåna en brittisk divisionsstab. Vad nu poängen är med det, då det mer omedelbara hotet är framför dem nere i Liri-dalen, 1,5 km bort…

Sidorna 255-256: Hassel minns en finsk fänrik som ville byta sina gröna revärer mot silverfärgade. Ingen finsk uniform hade silverrevärer, i varje fall inte i någon av de relevanta vapengrenarna eller officersgraderna. En infanterifänrik hade lika gröna revärer som en överste.

Sidan 257: Hassel nämner att han brukar kallas ”Bob”. Jag kan inte erinra mig att han i någon annan bok, vare sig förr eller senare, använder sig av det namnet.

Sidan 267: Hassels sabotagegrupp kommer fram till stridsvagnarna de ska förstöra. Det är ”M4:or, M36:or och Jackson”. M4:an var känd som Sherman, men M36 kallades även Jackson. Man kan förstå ivern att förstöra dem, då M36:an inte kom till Europa förrän i september, sju månader efter att Hassel först såg den

Sidan 281: En brittisk soldat är beväpnad med en kpist Mk I ”Owen”. Detta var ett vapen som användes av australiensare.

Sidan 284: Gruppen kommer tillbaka efter sitt uppdrag, och får fem dagars permission. Totalt bör det ha gått 2-2½ vecka innan handlingen kickar igång igen på sidan 287, men som noterats tidigare var det bara tre dagar mellan händelserna.

Sidan 287: Klostret bombas. ”På natten anföll tvåhundra tunga bombmaskiner. Inom ett par timmar släppte de ner tvåtusenfemhundra ton bomber (…)”. Bombningen började klockan 9.45 morgonen den 15:e februari, omfattade 229 tunga och medeltunga bombare, som släppte 1150 ton bomber under cirka fyra timmar.

Sidan 288: En sårad SS-Hauptsturmführer nämns. Inga Waffen-SS-förband deltog i striderna om Monte Cassino (fast han hade kanske lånat uniformen från estniska 20. Waffen-Grenadier-Division der SS…).

Sidan 289: En 10-tonsbomb träffar kryptan. Intressant, då den enda bomb som vägde 10 ton var den brittiska ”Grand Slam”, som användes för första gången 14:e mars 1945…

Sidan 292: Hassel får senare veta att 2000 ”Flygande fästningar” bombade klostret. I själva verket var det 142.

Sidorna 298-299: Hassel refererar till 1:a t.o.m. 4:e kompaniet. Om nu han och de övriga hörde till regementets 2:a bataljon, skulle han talat om 5:e till 8:e kompaniet. På sidan 30 anges Hassels stridsvagnsnummer, 523 (som även används i andra böcker), vilket är den tredje vagnen i 2:a pluton i 5:e kompaniet, 2:a bataljonen. Vagnsmanskapet, inklusive chefer, uppgick till cirka 470 i en fulltalig bataljon, så den bataljon på 700 man Hassel pratar om verkar vara en vanlig skyttebataljon (861 man vid fulltalighet).
På morgonen den 16/2 avfyras rökgranater enligt Hassel. Deras gulgröna rök, som först misstas för gas, verkar inte stämma. Amerikanska rökgranater använde en laddning baserad på vit fosfor.

Sidorna 300 ff: Stridsvagnar (Shermans) sätts in mot försvararna. Detta skedde inte, då inga stridsvagnar kunde ta sig över den översvämmade Liri-dalen. Indier deltar i anfallet på Monte Cassino, vilket däremot stämmer (4:e indiska divisionen). General Freyberg kallas av Hassel ”djungelgeneralen”, trots att han inte tjänstgjort i någon djungelkampanj. Han påstås sätta in amerikaner, nyazeeländare, skottar, walesare, australier, marockaner, indier, kongoleser, japaner och polacker! Hassels fantasi känner (bokstavligen) inga gränser… I själva verket var Freyberg chef för New Zealand Corps, som bestod av 2nd New Zealand Division och 4th Indian Division, och som bestod av nyazeeländare (inklusive maorier), indier, gurkhas, samt engelsmän. På sidan 303 är vi framme på den 18/2, då anfallet avbröts historiskt. I Hassels värld fortsätter dock striderna med oförminskad intensitet. Polska styrkor anfaller ett par månader tidigare än vad historieböckerna anger. En Sherman-vagn är framme vid klostermuren (sidan 304) åtminstone en månad för tidigt (ett anfall avvärjdes 19/3). Heide använder sig av ett nattsikte (sidan 309), troligen ett ZF 1229 Vampir, men det användes endast på MP-44:an och först cirka tio månader senare. Hassel packar ihop andra, tredje och fjärde slaget om Monte Cassino till en enda strid, och komprimerar tre månader till några dagar.

Sidan 316: Brittiska Mitchell-bombare anfaller. Inga brittiska bombdivisioner utrustade med B-25 Mitchell var verksamma över Monte Cassino.

Sidan 319: ”I öster dundrade artilleriet. Det var vid Castellona, höjd 771. Vi visste inte, att det var början till amerikanernas genombrott. Etthundrasextioåttonde amerikanska infanteriregementet kastade vårt hundratrettifjärde infanteriregemente över ända. Samtidigt ordnade hundrafyrtiandra amerikanska infanteriregementet vårt tvåhundrade pansargrenadjärregemente.” Det var lite lustigt… 168:e hörde till 34:e infanteridivisionen, och befann sig i brohuvudet vid Anzio när det sista slaget vid Monte Cassino ägde rum. 142:a hörde till 36:e infanteridivisionen, som hade dragits tillbaka i mars för återhämtning, och som senare sattes in vid Anzio. Angående 134:e, se min anmärkning för sidan 203 ovan. 200:e kan ha befunnit sig där, om den inte redan hade dragits tillbaka mot Rom. Framryckningen över bergen genomfördes av den polska kåren, inte amerikaner.

Sidan 321: Hassels divisionschef uppges heta generalmajor Mercedes; någon general med det namnet fanns inte i Wehrmacht. Porta påstår att generalfältmarskalk Erich von Manstein hette Lichtenstein tidigare (antydande ett judiskt påbrå). Han föddes som Erich von Lewinski, men adopterades vid födseln av sin barnlösa moster, gift von Manstein.

Sidan 323: Hassel envisas med att antyda att Waffen-SS närvarade vid Monte Cassino. Så slutar boken och slaget med sidan 324, och det borde vara den 17-18:e maj 1944, men Hassel har komprimerat hela tre drabbningar till en enda, så i hans värld kan det knappast vara mer än i sista veckan av februari.

Jag är fullt medveten om att Sven Hassel skarvat för fullt. Han har läst några skildringar av slaget och sedan kokat ihop en historia som inte håller för granskning. Även om några detaljer stämmer och vissa situationer känns realistiska, så är ”Monte Cassino” bara en krigsroman skriven av en som inte var där.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av B Hellqvist » 19 mar 2008 03:08

”SS-generalen” utkom 1969, och förefaller ha översatts till svenska och publicerats samma år. I boken identifieras Hassels regemente såsom tillhörande 16:e pansardivisionen, vilket gör att regementet i så fall är det 2:a pansarregementet. Detta är ett avsteg från tidigare påståenden om ”27:e pansarstraffregementet”. På sidan 105 refereras dock till ”27:e pansar”, som var ett regemente i 19:e pansardivisionen. Det är intressant att jämföra Hassels geografiska placering i den förment självbiografiska ”De fördömdas legion” och ”SS-generalen”. Samtidigt som han slåss i Stalingradområdet, så är han i sin första bok längre norr ut på östfronten, placerad i ett hoprafsat förband. För att förvirra saken ytterligare, håller Hassel och vänner på med att försöka rädda de inringade (det vill säga bland annat sig själva!) i Stalingrad i ”Marschbataljon”!

Boken har tre teman: först och främst Hassel och gängets kamp för att överleva slaget om Stalingrad. Parallellt löper en historia i ”minikapitlen” mellan bokens kapitel, som beskriver SS terrorapparat samt läget i Paulus stab. Slutligen spyr Hassel galla över tyska generaler. De är så gott som uteslutande fåfänga, inkompetenta, fega, grymma och med en förkärlek för konjak, cigarrer, välpressade uniformer och att utfärda dödsdomar. Få av hans beskrivningar torde ha någon motsvarighet i verkligheten, men sedan när i Hassels författarskap har han bekymrat sig om vad som egentligen hände?

De ”naganer” som nämns i tid och otid är den sovjetiska tjänsterevolvern Nagant m/1895.


Sidan 7: Hassel skriver om ”Eickes brununiformerade Totenkopf-division” 1934. ”Totenkopf” blev inte en division förrän 1939, och den bar samma uniform som de andra SS-förbanden, dock med dödskalle istället för SS-runor på kragspegeln.

Sidan 11: Hassel påstår att ett stort antal SS-män rensades ut i efterdyningarna av ”de långa knivarnas natt”. Detta stämmer inte.

Sidan 14: Hassel får syn på en Stalin-stridsvagn ett par år före dess officiella debut på slagfältet…

Sidan 20: Sin vana trogen utrustar Hassel stridsvagnar med eldkastare, i det här fallet en T-34. Det kan dock röra sig om en OT-34, som var en variant med eldkastare i stället för kulspruta.

Sidan 27: Referens till ”den första snöstormen”, vilket bör röra sig om det första riktiga snöfallet 12 november.

Sidan 30: Ernst Röhm talar om sin familj och sina barn. Röhm var utpräglat homosexuell, och om han hade någon fru och några barn, så var det en väl dold hemlighet.

Sidan 35: ”Det går rykten om jägardivision 100 och första rumänska pansardivisionen ska vara tillintetgjorda.” 100:e jägardivisionen gick under i februari 1943, och den 1:a rumänska pansardivisionen lyckades bryta sig ut omkring 25/11. Hassel nämner att 2:a rumänska infanteridivisionen deserterade till ryssarna, men den led i själva verket stora förluster i strid och var i princip utraderad i slutet av november 1942.

Sidan 36: Hassels berömda ”pansarslädar” dyker upp. De löper på medar, har någon form av bromsskena med piggar, väger tre ton, är pansrade, beväpnade med en kulspruta, verkar kunna rymma en skyttegrupp, kapabla till 140 km/h, och framdrivs på okänt sätt. De som är bekanta med tyska fordon känner inte igen ”pansarsläden”, mest för att den är något som uppfunnits av Hassel. Den propellerdrivna och i vissa fall lätt pansrade sovjetiska ”Aerosan” fanns i olika utföranden, men kunde inte ta mer än 4-5 man. Troligen har Hassel inspirerats av det sovjetiska ”pansarsläden” och gjort den till sin.

Sidan 37: Färden med pansarslädarna till huvudstridslinjen tar fyra timmar. Då det hela verkar ske i rasande fart (snitt 100 km/h?), så skulle Hassel och kompani ha kunnat ta sig halvvägs till Moskva på den tiden…

Sidan 56: 108:e skytteregementet (egentligen 108:e grenadjärregementet) befann sig i Frankrike vid den här tiden.

Sidan 61: Vid erövringen av den ryska stabsplatsen hittas tysk militärkorrespondens. Ett av breven refererar till det ryska genombrottet vid Kalatj, vilket i sin tur tidsbestämmer handlingen till efter den 21/11 1942.

Sidan 62: Ett annat brev innehåller en order till general Seydlitz att följande förband i 51:a armékåren ska reorganiseras: ”16:e och 24:e pansardivisionerna, 3:e motoriserade infanteridivisionen, jägare- [100:e jägardivsionen?], 76:e, 113:e och 384:e infanteridivisionerna.” Av dessa förband hörde endast 24:e pansardivisionen och 100:e jägardivisionen till 51:a kåren; de andra divisionerna hörde till 8:e, 11:e och 14:e kårerna.

Sidan 69 ff: Hassel och gänget deltar i striderna om ”skeppsvarvet Röda Oktober”, och har på sidan 79 erövrat stället. ”Varvet” var ett stålverk, och var så gott som helt i tyskarnas händer i början av november. Med tanke på att Hassel på sidan 61 nämnt en händelse som inträffade ett par veckor efter erövringen av stålverket, så är hans kronologi rätt rörig.

Sidan 76: Ett återkommande inslag i Hassels östfrontsromaner är påståendet att NKVD-trupperna hade gröna kors som mössmärken. Det är okänt varifrån han fått den idén, men faktum är att NKVD inte bar några gröna kors på sina uniformer.

Sidan 80: Porta läser och kommenterar en tidning. Det måste vara ett gammalt nummer, då referensen till Adolf Gallands ”grannlåt till riddarkorset” berör en händelse nio månader tidigare.

Sidan 127: Ryssarna bryter igenom på flera ställen i vad som verkar vara offensiven som inleddes 10/1 1943.

Sidan 130 ff: Hela kapitlet om SS-Obergruppenführer Eickes härjningar är en ren fantasi. Något ”fallskärmsjägarregementet Matuk” har inte funnits. På sidan 133 påstår Eicke (eller Hassel) att 6:e armén förfogar över 8000 stridsvagnar. Detta är cirka 200 stridsvagnar fler än vad hela tyska armén hade vid den tidpunkten… På samma sida påstås Eicke vara två meter lång; han var 173 cm. Eicke och general Hube har en sammanstötning; Hube blir befriad från befälet för 16:e pansardivisionen ”med omedelbar verkan” och får veta att han ska flygas ut ur det inringade Stalingrad. I verkligheten så hade inte Hube varit chef för 16:e sedan september 1942, då han blev chef för 14:e pansarkåren. Han hade återvänt till Stalingrad 9/1 1943, och flögs ut 19/1, så Eickes påstådda besök äger rum under de dagarna. Den påstådda fiendskapen mellan Eicke och 71:a infanteridivisionens chef general von Hartmann ska ha sitt ursprung från deras tid i samma regemente under 1:a världskriget. Eicke tjänstgjorde i 23:e (senare 22:a) infanteriregementet, von Hartmann i 94:e… Eicke ska inspektera 14:e infanteriregementet, vilket borde orsakat visst besvär, då enheten från 1/1 1943 hette Sturm-Regiment 14 och hörde till 78:e stormdivisionen, som var förlagd till Rzjev. På sidan 140 hängs en överste från 9:e infanteriregementet, vilket bevisar hur lång Eickes arm är, då regementet var i Frankrike för att ombildas till ett pansargrenadjärregemente… Likaså på nästa sida, där ”36:e krigslasarettet” (förmodligen avses ett fältlasarett) råkar illa ut, fast det befann sig vid Baranova i armégrupp Mitt. Fast det är inte lika imponerande som tillslaget mot 9:e pansarjägarregementet, som inte fanns överhuvudtaget. På sidan 141 likvideras en överstelöjtnant von Golzendorf (från 16:e pansardivisionen; jag har inte hittat någon tysk officer med det namnet) och en generalmajor Blome (”från jägarna”, troligen 100:e jägardivisionen, vars chef generalmajor Kreppel levde och hade hälsan så sent som i maj 1945). 578:e vägbyggnadsbataljonen (sidan 143) har inte funnits (bataljonerna 521 och 540 fanns – och gick under – i Stalingradfickan). Eicke är snart tillbaka vid sin division, ”Totenkopf”, och firar med ukrainska flickor och massor av vodka. Det borde varit fransyskor och konjak, då divisionen befann sig i södra Frankrike för återuppbyggnad… Hela kapitlet är en virvlande uppvisning i nazistisk brutalitet, och Eicke var absolut ingen dununge, men allt är en produkt av Hassels fabuleringsförmåga.

Sidan 148 ff: Gregor drar rövarhistorier om generaler han känt. Påståendet att generalfältmarskalk von Kluge drivit på Gregor att orsaka den bilolycka som nämns på sidan 154 faller på en viktig punkt: olyckan inträffade 27/10 1943, över nio månader efter att Gregor berättar om händelsen, och dessutom när Gregor, Hassel och de andra befinner sig i Italien för handlingen i ”Monte Cassino”! På sidan 155 ska han och generalöverste Lindemann över [floden] Tula. Det finns ingen flod i Ryssland som heter så – däremot ligger staden Tula vid floden Upa. Lillebrors påstående att general Knochenhauer sköt sig stämmer inte; han dog av sjukdom.

Sidorna 162 -163: Påståendet att arméstrumpor hade tre vita ringar upptill, och att SS-strumpor hade två, är felaktigt. Tyska arméstrumpor kom i fyra storlekar, vilka angavs med 1 till 4 ringar.

Sidan 167: Hassel verkar ha rökt några av Portas opiumcigaretter när han skrev det första stycket… ”Det är en underbar januarisöndag med nästan molnfri himmel över Stalingrad, denna undersköna stad, som samtidigt rymmer Orientens mystik och Europas civilisation. Tusentals tyska, italienska, rumänska, ungerska och slovenska soldater rör sig på gatorna. Många har ryska kvinnor under armen. Det verkas så fredligt, att man tror sig förflyttad till en garnisonsstad.” Stalingrad var en ruinstad, och de tusentals kvinnor som försökte överleva bland ruinerna hade knappast tid att strosa runt med fiendesoldater. Några ungrare befann sig inte i staden; de skulle hålla den norra flanken. Slovenska förband förekom inte överhuvudtaget.

Sidan 167 ff: Officerare ur ”Wienerdivisionen” (44:e infanteridivisionen) konspirerar om hur de ska klara sig ur knipan. En av dem, generalmajor Lenz, har tillräckligt hög rang för att vara divisionschef, men den posten hölls av generallöjtnant Deboi. En parlamentär passerar genom 30:e motoriserade infanteridivisionens ställningar, ett faktum som kompliceras av att divisionen varken var motoriserad eller ens i området – den låg vid Demjansk. (30:e ID (mot) refereras till vid flera tillfällen, men jag antar att Hassel förväxlat den med 3:e ID (mot), som stred vid Stalingrad.) Förräderiet avslöjas och Lenz hängs (i verkligheten så togs Deboi tillfånga av ryssarna 29/1 1943, och släpptes efter tio år).

Sidorna 178-179: Påståendena om att von Hartmann, befälhavaren för 71:a infanteridivisionen, skulle ha byggt en underjordisk by (med hjälp av den icke-existerande 578:e vägbyggnadsbataljonen!) verkar vara en produkt av fortsatt konsumtion av Portas opiumpinnar. Denna underjordiska by ska ha inhyst två kvarnar, spannmålsmagasin, lagårdar, hönserier, stallar, bageri, etc, och gått under namnet ”Hartmannsdorf”. I själva verket var det den del av norra Stalingrad där 71:a infanteridivisionen var förlagd, som fick namnet ”Hartmann-stadt”.

Sidan 186 ff: Hassel beskriver några generalers öde, vilket ger en välkommen tidsmarkör. Stempel begick självmord den 25/1, von Hartmann stupar i strid 26/1 (under omständigheter liknande dem i boken!), och Pfeffer, som i boken dödas samtidigt som von Hartmann, blev i själva verket rysk fånge den 31/1. Han dog senare i fångenskapen.

Sidan 194: Den enda personen i den tyska försvarsmakten som hette Gustav Kleikamp var kapten i flottan, inte bödel i SS.

Sidan 195: Eicke pekar med sin kommandostav av elfenben. På sidan 136 är den av guld…

Sidan 198 ff: Utöver bokens SS-general, så dyker en SS-Unterscharführer upp som tillhört ”SS Sonderpionier-Bataillon”. Några Waffen-SS-förband förekom aldrig i Stalingrad, och allra minst någon SS-specialpionjärbataljon, då någon sådan bataljon inte funnits alls.

Sidan 199 och 206: SS-generalen utbrister: ”Sitter ni här, era fähundar! Ni inbillar er tydligen, att ni ska leva för evigt!” och Lillebror: ”Era hundar, tänker ni leva för evigt?” Dessa repliker påminner starkt om titeln på en roman av Fritz Wöss från 1958 som handlar om några soldater i Stalingrad. Boken heter ”Hunde, wollt ihr ewig leben?” (”Hundar, vill ni leva för evigt?”), och man får intrycket att Hassel kan ha läst den, eller sett filmen som baserades på boken och kom året därpå.

Sidan 212: Hassel drabbas av tillfällig hjärnblödning, då han nämner att det är julafton och att datumet är 24/12 – en månad före händelserna på sidan 188! En rimlig uppskattning är istället att datumet är omkring 3-4 februari.

Sidan 218: Legionären är en god muslim, enligt Hassel, som ber två gånger om dygnet vänd mot Mecka. En ännu bättre muslim ber fem gånger…

Sidan 225: SS-generalen är i Paulus högkvarter i Stalingrad. Generallöjtnant von Daniels är där och sörjer sin 176:e infanteridivision, som förintats. Det hade varit bättre om han sörjt den 376:e, som var hans egentliga division . Edler von Daniels togs tillfånga någon gång mellan 28/1 och 31/1 (uppgifterna varierar) och Paulus gav definitivt upp den 31/1, så det gör att Hassels kronologi haltar betänkligt. Han är i varje fall på rätt sida om nyår…

Sidan 234: Porta nämner att de slagits mot australiensarna på Kreta. Hassel glömde nämna denna avstickare i ”De fördömdas legion”, då gänget istället tillbringade tiden på Balkan och i Rumänien.

Sidan 237: En stridsvagn hittas. Den har kvarlämnats av 23:e pansardivisionen i ”Mannsteins fjärde pansararmé”. 4:e pansararmén var under generaloberst Hermann Hoths befäl.

Sidan 248: Soldater beväpnade med eldkastare påstås ha svarta axelklaffar med gula eldsflammor. Detta är ett rent påhitt; svarta axelklaffar var förbehållna Waffen-SS, och specialister bar sin symbol på ett ärmmärke. Det fanns inget sådant märke för personal utbildade på eldkastare,

Sidan 260: Gruppen når floden Tshir, omkring 15 mil från Stalingrad.

Sidan 262: En österrikare hör till ”Wien-divisionen ’Hoch- und Deutschmeister’”. Den divisionen bildades i mars 1943 för att ersätta den förintade 44:e infanteridivisionen. Ett av 44:es infanteriregementen, det 134:e, hade bildats av österrikiska arméns 4:e infanteriregemene, som bar ärestiteln ”Hoch- und Deutschmeister”.

Sidan 267: Ryssarna blir bara farligare – tyskarna stöter på ryssar beväpnade med ”kalasjnikov-maskinpistoler”. Dåliga nyheter, då vapnet (AK-47) kom fyra år senare. Se även sidan 287, 295 och 298. (Fast misstaget har gjort av andra författare, som Günther Koschorrek i ”Frontschwein”.)

Sidan 269: Hassel beväpnar sig med ett nytt ”maskingevär (…) modell 12”. Kan vara ett tryckfel, då tyskarna inte hade någon kulspruta med den beteckningen. Troligen avses en MG42.

Sidan 272: En hovslagare från 1:a kavalleridivisionen dör. Det har tydligen undgått honom att divisionen ombildades till den 24:e pansardivisionen drygt 14 månader tidigare. Divisionen gick under i Stalingrad, men den hade väldigt få hästar att sko.

Sidan 276: Referens till 47:e fältgendarmeribataljonen. Stämmer inte; bataljonernas numrering började med 501.

Sidan 278: De överlevande når floden Oskol (strax öster om Charkov) efter att ha marscherat omkring 500 km (fågelvägen) på 56 dagar. Snöstorm råder. Om gruppens utbrytning skedde strax före 6:e arméns kapitulation (på sidan 306 uppger Hassel att man påbörjade marschen 26-27/1), bör det nu vara runt den 24/3. Vid det laget hade Charkov varit återtaget av tyskarna i nio dagar, och tövädret hade börjat.

Sidan 285: Hassel minns ett befäl vid ”sjunde kavalleriregementet i Breslau”. I ”De fördömdas legion” säger han sig ha legat vid ”11:e husarregementet”. Det fanns ett 7:e ryttarregemente i Breslau, men då det ombildades till 2:a pansarregementet 1935 (då Hassel var 18 år) är det knappast troligt att han var vid det regementet, i synnerhet som han lär ha emigrerat till Tyskland 1937. Intressant att notera är att 2:a pansarregementet hörde till 16:e pansardivisionen, vilket Hassel (med sitt 27:e pansarregemente) hävdar att han tillhörde.

Sidan 285: Hassel och Gregor tillfångatas av ”Vlassov-partisaner”. General Vlassov hade tillfångatagits 12 månader tidigare, och var vid det här laget i full färd med att agitera för en styrka som skulle slåss på tysk sida för en självständig, icke-kommunistisk rysk stat. Det är inte troligt att några ”Vlassov-partisaner” skulle agera så långt söderut från det område Vlassov hade varit befälhavare över (Volchov).

Sidan 287: Sovjetiska trängtrupper påstås ha blå kors i mössan och blå axelklaffar. Utöver att de inte bar några kors på mössorna, så hade man inga axelklaffar. Jag betvivlar att en hop partisaner hade möjlighet att följa de nya uniformsbestämmelserna utfärdade 15/1 1943, där axelklaffen infördes i uniformsskicket…

Sidan 292: Vid förhöret uppger Hassel att de hade ”74:e pansarregementet av fjärde sovjetiska gardespansararmén” som motståndare vid striderna om ”Röda Oktober”. Det var 62:a armén de hade att tampas med, vars enda pansarförband var 84:e stridsvagnsbrigaden. Dessutom fick 4:e pansararmén gardesstatus först 1945. I kapitlet om striderna är det för övrigt ”sibiriska NKVD-trupper” de slåss mot.

Sidan 293: En ”amerikansk terrängbil, av märket Willys Knight” kan knappast vara det – Willys-Knight var en personbil som slutade tillverkas 1933.

Sidan 299: I något som verkar vara sluttampen av tredje slaget om Charkov, refererar Hassel fortfarande till ”vinter”, trots att det är i mitten av mars och tövädret har börjat sätta in. I ”De fördömdas legion” deltar Hassel mer direkt i slaget vid Charkov, vilket gör att han befinner sig på två platser samtidigt.

Sidorna 301-302: En Tiger-stridsvagn från Totenkopfdivisionen har några intressanta avvikelser från det vi är vana vid är typiskt för Tigern. ”Stor, hotfull, smutsvit med svarta hakkors på tornet. Den långa 10,5 centimeters kanonen sticker ut som ett anklagande finger.”

Sidan 306: Överlevarna samlas i ”167:ornas reservutbildningsbataljon”. Någon sådan bataljon har inte funnits; de kunde vara reserv- eller utbildningsbataljoner, men inte både och. De skulle kunnat vara i 167:e fältersättningsbataljonen – om det funnits någon 167:e infanteridivision i Wehrmacht (vilket det inte gjorde).

Sidan 316: Hitler besöker Charkov i vad som borde vara senare delen av april, och stort ståhej omger besöket. Problemet är bara att Hitler inte genomförde något sådant frontbesök; däremot besökte Himmler Charkov den 24/4 1943.

Sidan 342: Hassel kopplar av på Krim med en sjuksköterska. Lite okänsligt, om man betänker att det bara är några veckor efter att han fått reda på att fru Ursula avrättats (”De fördömdas legion”, s. 181).

Sidan 345: Någon generalmajor Lange, som sköt på soldater som gav sig, har inte funnits. Generalfältmarskalk Paulus hade blivit befordrad dagen innan, och fick ingen marskalkstav att ha i handen vid kapitulationen.

Sidan 351: Som chef för 4:e pansararmén anges ”Mannstein”, men Erich von Manstein var chef för armégrupp Syd. Chef för 4:e pansararmén var generaloberst Hermann Hoth.


”SS-generalen” är ändå en av Hassels bättre böcker, och några av skrönorna är roliga (jag gillade verkligen hur Portas försök att bluffa kocken slutade med att Porta stod med lång näsa). Sup-, hor- och slagsmålsorgierna som gjorde ”Monte Cassino” seg har inte en lika framträdande roll. Det är en hel del action, och om man inte har några krav på historisk trovärdighet, så är boken underhållande. Jag märkte att Hassel måste fått tag på referenslitteratur, då rätt många förband och befälhavare stämde. Största problemet med ”SS-generalen”, utöver svajig kronologi, är att fakta och påhitt blandas på ett sätt som ger läsaren intrycket att ”så här var det”. Som min granskning visar, så var det inte så.
Senast redigerad av 2 B Hellqvist, redigerad totalt 20 gång.

Användarvisningsbild
AndersB
Kapten
Kapten
Inlägg: 1537
Blev medlem: 25 okt 2004 15:44
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Ort: Västra Götaland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av AndersB » 19 mar 2008 03:26

Heder åt de här "vetenskapliga" avrättningarna av Hassel. Jag har i alla år läst honom med god behållning -- som underhållning, nota bene! -- och väl egentligen aldrig tagit honom på allvar. Så det är faktiskt skitskoj att få koll på alla de här stolligheterna. Ett jämrans jobb du lagt ner! Hoppas du fnissat ordentligt under arbetets gång.

Men romanförfattare äger ju tankens frihet.

Upp flyga orden, tanken står stilla. Ord utan tanke inte himlen når. Shakespeare.
Ett försvar har vi för att i krigstid kunna försvara de ideal som i fredstid ger dig rätt att verka för försvarets avskaffande. Gösta Bohman.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 19 mar 2008 20:46

Jag har väl inte suttit och flinat, men researchen har varit stimulerande - annars skulle jag inte göra den. Det intressantaste var nog att hitta den sannolika kopplingen med "Hunde, wollt ihr ewig leben?". Hassel har ju anklagats för att ha "inspirerats" av andra författare, så jag ska se om jag kan hitta någon översättning. Filmen ska visserligen finnas med engelsk textning, men denna lär vara kass.

Användarvisningsbild
Hitman
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 635
Blev medlem: 08 mar 2004 12:39
Kön: Man
Från: Skåne
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Ort: Skåne
Kontakt:

Inlägg av Hitman » 21 mar 2008 17:30

Jag tror mig veta vart hassel har fått portas gula hatt i från. Såg för ett par veckor sedan WAR på kunskapskanalen och där i två sekunder såg jag en soldat från USA som hade en svart hög hatt på sig. Kan det vara så att Hassel också sett samma soldat.
Bättre att ha parkinson och skaka ut halva groggen än att ha alzheimers och inte komma ihåg vart man ställde den.

Användarvisningsbild
Berater
Korpral
Korpral
Inlägg: 139
Blev medlem: 01 dec 2005 20:28
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Pansar
Intresse: Andra världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Berater » 22 mar 2008 19:59

Köpte Likvidera Paris på Ica maxi i Haninge igår. Har inte läst en Sven Hassel på 15-20 år riktigt roligt att läsa faktiskt även om den numera inte är det minsta trovärdig. Men det var ändå så intresset började en gång i tiden.

Användarvisningsbild
lasseman69
Överste
Överste
Inlägg: 3218
Blev medlem: 08 dec 2006 19:35
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Ort: Värmland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av lasseman69 » 24 mar 2008 14:57

Fattar inte hur ni orkar läsa och proppa huvudet med dessa "fantasiböcker"

All heder åt dig B Hellqvist :hail:

(skulle personligen inte kosta på mig att läsa en ända rad ur detta skräp)
Att resa i forna historiska spår. Det är ett sätt att återuppleva

Användarvisningsbild
AndersB
Kapten
Kapten
Inlägg: 1537
Blev medlem: 25 okt 2004 15:44
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Ort: Västra Götaland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av AndersB » 26 mar 2008 13:43

Lasseman: Känn din fiende!
Alla andra: Verkligheten överträffar dikten.
Och hur många tror på rimligheten i storyn i en långfilm vilken som helst?
Ett försvar har vi för att i krigstid kunna försvara de ideal som i fredstid ger dig rätt att verka för försvarets avskaffande. Gösta Bohman.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Förvaltare
Förvaltare
Inlägg: 528
Blev medlem: 10 jul 2007 10:35
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 03 apr 2008 00:16

Sidan 306: Rättad och uppdaterad Överlevarna samlas i ”167:ornas reservutbildningsbataljon”. Någon sådan bataljon har inte funnits; de kunde vara reserv- eller utbildningsbataljoner, men inte både och. Visserligen befann sig 167:e infanteridivisionen i Charkov för återhämtning, men varför Hassel och gänget skulle samlas upp i en annan enhet trotsar all logik. 16:e pansardivisionen hade börjat återuppbyggas i Frankrike i april 1943, och det rimliga hade varit att se till att överlevarna utgjorde en kader för det nya pansarregementet.

goodolle
Avstängd
Avstängd
Inlägg: 24
Blev medlem: 13 maj 2009 07:51
Från: Skåne
Militär Grundutb: Luftvärnet

Re: Sven Hassel

Inlägg av goodolle » 13 maj 2009 08:01

hej,angående denna debatt, här är en länk med foto på S Hassel under andra världskriget, http://www.svenhassel.net/ilustra.htm

Användarvisningsbild
lasseman69
Överste
Överste
Inlägg: 3218
Blev medlem: 08 dec 2006 19:35
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Ort: Värmland
Kontakt:

Re: Sven Hassel

Inlägg av lasseman69 » 13 maj 2009 13:00

goodolle skrev:hej,angående denna debatt, här är en länk med foto på S Hassel under andra världskriget, http://www.svenhassel.net/ilustra.htm
Du kan väl inte på fullaste allvar mena att det är Sven Hassel och hans fantasigäng på korten? :fundersam:
Att resa i forna historiska spår. Det är ett sätt att återuppleva

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Inlägg av PZG12 » 13 maj 2009 13:07

Nej det är det nog inte.. det är ju en skröna alltihop :)

goodolle
Avstängd
Avstängd
Inlägg: 24
Blev medlem: 13 maj 2009 07:51
Från: Skåne
Militär Grundutb: Luftvärnet

Inlägg av goodolle » 14 maj 2009 10:54

det lär vara bevisat att det är sven hassel på dom flesta bilderna enligt en tysk och dansk utredning, det råder en slags krigslagar både i Danmark och Tyskland angående 2 världskriget, du kan inte publicera något om 2 världskriget utan fakta eller påstå något utan någon fakta angående foto under 2 världskriget, så något måste det ligga bakom eftersom både tysk och danskt har kollat upp fotona

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster