Ostseebad Zoppot (Danzig) väntar också eder!

[Trismegistus]

Jag hittade en svensk reklambroschyr från 1934 om en svunnen tid då man kunde ta båten med Svenska Amerika Linjen till Fristaten Danzig och bad/kurorten Zoppot för att bada, gå på kasino samt givetvis att besöka staden Danzig med omgivningar. Staden finns iofs kvar idag och är fortfarande lika populär (polska Sopot), men antalet Richard Wagner festspel har sannolikt minskat på senare år samt att det mest av den gamla hansestaden Danzig (dagens Gdansk) med sina landmärken är ett minne blott.

[Hans S]

Det lönar sig att gräva lite här ibland, stort tack för detta Trismegistus.

Varför, jag tar och stjäl mitt gamla inlägg från skalman (under ny ledning):

Påmind av tråden om Wilhelm Gustloff tänkte jag dela med mig en historia från den tiden det begav sig.

Min salig mor kommer från Danzig. Morfar var artillerikapten (reservare) i första världskriget och var någon form av inköpare av jordbruksprodukter för armén under det andra. Mormor var hemma med barnen. 1945 då de sovjetiska horderna började närmade sig så bestämde sig mormor för att stanna med barnen! Först när ett förband grupperar till försvar och bokstavligt talat gräver skyttevärn i trädgården börjar hon ifrågasätta sitt beslut. Men först när den första spaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga. Det sägs att de hade platser eller åtminstone skulle bege sig till Wilhelm Gustloff men att de inte kunde komma fram i tid på grund av flyktingströmmarna. En aning tveksam är jag då de bodde i Oliwa och hamnen i Danzig är s.a.s. åt fel håll. Hursomhelst så blir det flykt landvägen istället. I samband med en flodövergång så anfaller sovjetiska jaktbombare och familjen splittras. Mor och hennes lillebror blir själva mitt i kaoset. Till saken hör att hon är då nio år och min morbror bara fem. De får hjälp av soldater och andra flyktingar under den vidare flykten västerut. Först 1947 eller 1948 återförenas de med hjälp av Röda Korset i ett flyktingläger i Danmark. Sedermera kom familjen till Sverige och mor och far träffades. Han var så svensk man kan vara. Jag fick en helt svensk uppfostran, jag visste väl om ursprunget men vi var sällan på besök hos de i familjen som hamnade i Västtyskland. Hon pratade aldrig tyska hemma och nämnde aldrig vad som hade hänt. Först när hon avled började jag nysta lite i historien. Mormor var lite mer tydlig och hatade sovjeter men sade aldrig något om polacker.

För några år sedan var jag i Gdansk/Danzig och skulle försöka hitta huset. Jag och polaren har det första problemet då vi har adressen på tyska men inte på polska, alla gator är omdöpta. Vi stolpar in i katedralen i Oliwa och tänker att där finns det säkert någon man kan fråga. Mycket riktigt, en polsk dam som guidar på bruten tyska har en bok med de gamla tyska namnen "översatt" till de nya polska. Vi tar en taxi och åker till huset ifråga. Taxichauffören kan fem ord tyska och polaren fem ord polska (vara tre är lierade med drycker) så konversationen blir något knaper. Väl framme så beordras chauffören att vänta och vi kliver ut för att ta några bilder. Efter någon minut kommer en mycket misstänksam polack ut. Det finns tydligen något sätt att eventuellt få tillbaka eller få kompensation för beslagtagen egendom – jag har fortfarande en morbror och en moster i livet och jag har inga planer på att göra någonting om de inte gör något. Hursomhelst, det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.

Idag då jag krånglat till mitt liv (utrikes får man inte köpa) med att ha övergått till snus hade det nog vart svårare.

Jag har varit på flera av platserna du har bilder på. Danzig fick mycket stryk men såsom i Warszawa har polackerna lagt en hel del krut på att få det som det var innan förstörelsen 45. Jag såg då också posthuset och det då lilla trevliga museet på Westerplatte. Jag har inte sett det större nya. F.ö. så kan man mycket väl använda de gamla tyska/svenska namnet utan att bara ganska få extrema polacker blir upprörda. Tyskarna som är oftast överkänsliga om det här har Danzig på tavlorna på flygplatser i Tyskland även om planet idag går till Gdansk.

MVH

Hans

[Hans S]

Tittade på den första kartan igen. Där är mörkblått Polen - fast Memel/Klaipėda var då Litauen även om det var omtvistat.

Jag satsade på fel karriär, jag borde blivit korrekturläsare

MVH

Hans

[Hans S]

Och bara en undran, varför lägger du ut 'vattenstämplar' med Trismegistus på dina bilder?

MVH

Hans

[Trismegistus]

Jag tror faktiskt att mörkblått på denna kartan innebär allt utom Tyska Riket och Danzig - ur grafikerns synvinkel. Även Tyskland har ju en mörkblå rand vid kusten och det var ju inte heller polskt.

Gällande vattenstämplarna så lägger jag numera som regel detta på allt som jag scannar in från eget ägt material (som Zoppothäftet ovan), alternativt dokument/foton ur arkiv som jag på ett eller annat sätt lagt ner möda eller pengar för att få tag på. Att haffa ett foto via bild-googling eller från wikipedia/eBay eller liknande kvalificerar sig alltså inte för ett vattenmärke. Anledningen är helt enkelt att jag sett mina bilder dyka upp på de mest konstiga ställen - t.o.m i kvällspressen - vilket iofs är kul. Det betyder ju att åtminstone någon har hittat dom och funnit dom intressanta

[Hans S]

Tack för förklaringen.

Och man kunde redan då flyga dit:

Der erweiterte Flughafen wurde am 17. Juni 1923 in Danzig-Langfuhr eröffnet und bildete bis 1939 den wichtigsten Knotenpunkt im skandinavisch-baltischen Raum Europas. Neben drei Danziger und polnischen Fluggesellschaften wurde er auch durch die DERULUFT (Deutsch-Russische Luftverkehrsgesellschaft) bedient. Zwischen 1923 und 1936 wurde der Flughafen mehrfach erweitert.[7] Das Passagieraufkommen lag in dieser Zeit bei jährlich ca. 1500 Personen.

Fast 1 500 passagerare per år då är att jämföra med dryga 4 500 000 år 2017.

MVH

Hans