Vilken bok läser ni just nu?

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Användarvisningsbild
York
Fredsbevarare
Fredsbevarare
Inlägg: 5211
Blev medlem: 25 aug 2004 02:10
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av York » 09 jul 2017 22:32

sep.jpg
sep.jpg (43.17 KiB) Visad 745 gånger
Jag läste Hans Roths dagbok för en tid sedan och fann den klart läsvärd. Rekommenderas.

Nu senast läste jag en annan memoar: Sniper On The Easter Front – The memoirs of Sepp Allerberger. Boken är skriven av Albrecht Wacker som intervjuat Allerberger.

I boken följer vi österrikaren Allerberger hela vägen från första insatsen på östfronten sommaren 1943 och genom ständiga tyska reträtter och strider tillbaka till Österrike via Ukraina, Rumänien, Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Tjeckoslovakien igen och slutligen Österrike och krigsslutet 1945.

Allerberger blev i början av 1943 inkallad till armén, närmare bestämt 3:e Bergsjägardivisionen. Efter sex månaders utbildning skickas han till östfronten som kulspruteskytt, en befattning Allerberger ganska omgående inser är väldigt utsatt. Efter att i strid skadats i handen hittar han ett ryskt prickskyttegevär som han övar med under sin återhämtning. Allerberger finner att han har en talang för rollen och diskuterar det hela med sitt befäl som ger sin välsignelse. Det är nämligen ganska tydligt att de behöver egna prickskyttar för att bemöta fiendens dito.
Som prickskytt är han direkt underordnad bataljonsledningen men har samtidigt en viss autonomi i sin roll.

Efter att ha verkat framgångsrikt som prickskytt utifrån egna kunskaper skickas han tillbaka till Österrike för att genomgå en officiell skola för prickskyttar. Han får där också en prickskyttsvariant av Mauser 98 som han därefter använder, senare ersatt av Gewehr 43 och en MP 40 som extravapen. Som prickskytt är han en viktig del i de fördröjningsstrider man för med förföljande ryska enheter under slutskedet av kriget.

Jag fann boken väldigt intressant. Den visar på skillnaden mellan rysk och tysk attityd gentemot prickskyttar som koncept och hur långt efter tyskarna var ryssarna, både gällande attityd så väl som utrustning. Det var inte riktigt cricket med prickskyttar tyckte många inom den tyska militären. Det blev en dyrköpt läxa för dem.

Beskrivningarna av strider och umbäranden är fängslande. Dock kan beskrivningarna av strider och inte minst övergrepp kan vara ganska starka. Det är ganska klart beskrivet vad som händer eller har hänt i olika situationer.
För att undvika förvirring: jag bor och verkar i Storbritannien.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 15 jul 2017 13:46

wehrmacht.jpg
wehrmacht.jpg (46.79 KiB) Visad 722 gånger
Under andra världskriget var den enda regelbundna kontakten med nära och kära där hemma via brev. På så vis fick man reda på hur det stod till med dem där hemma, något som var viktigt för en soldats moral. Detta visste den tyska stridsledningen om och förstod vikten av att ha en fungerande postgång. Inget kunde vara så moralstärkande som att få höra sitt namn ropas upp vilket innebar att brev eller paket fanns att hämta. Lika tungt kunde det vara att inte få höra sitt namn ropas upp, något som genast kunde sätta igång tankar om det ena och det andra om vad som eventuellt kunde vara orsaken till att inget brev eller paket fanns att hämta. I den här boken har författaren valt att publicera brev från hela kriget och alla dess fronter. Hon vill med det visa hur tongången ändrats från de inledande åren med segrar och tillförsikt till de senare åren med motgångar och oro inför framtiden. Breven spänner också över alla fronter och t.o.m. krigsfångenskap. Författaren ger i den mån det varit möjligt en kort historik över brevskrivaren, något som gör att läsaren av boken på sätt och vis kommer närmare inpå brevskrivaren.

Gemensamt för breven är att avsändaren är mån om att inte göra mottagaren orolig och det är sällan det ges skildringar av kriget. Desto mer är avsändaren intresserad av hur det står till där hemma och om det finns möjlighet att skicka lite småsaker av än det ena och än det andra slaget. Något annat som också ständigt återkommer är relationen till religionen och Gud, ofta ges Gud, kanske inte stort, men väl ett tydligt utrymme i breven. Religionen verkade m.a.o. ha en viktig roll i en soldats liv och många gånger överlämnade man sitt och familjens öde i Guds händer. Breven präglas också av en tro på Hitler och nödvändigheten av att krossa Sovjetunionen, rasistiska och nedvärderande utlåtande om både judar och slaver finns med. Men det finns också brev där avsändaren har svårt med soldatlivet och att gemenskapen lämnar allt att önska. Överlag präglas breven av en mänsklighet som inte alls är främmande, snarare tvärtom är det känslor och tankar som känns igen, även om vi idag har ett annat språkbruk är innebörden densamma.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 25 jul 2017 20:49

kgb.jpg
kgb.jpg (46.12 KiB) Visad 689 gånger
Mer Kalla kriget än så här blir det nog inte. KGB, Sovjetunionens hemliga säkerhetstjänst som fanns överallt och ingenstans på en och samma gång. Boken är skriven 1984, alltså mitt under det pågående kalla kriget och KGB är på krigsstigen mer än nånsin. Ja, riktigt så illa är det kanske inte, men boken är ett varningens finger om vad KGB är för några rackare och vi bör se upp med dem. Det hör till saken att boken är utgiven av förlaget Contra, ett förlag som knappast gjort sig kända för sin objektivitet, snarare en antikommunism som balanserar på gränsen till högerextremism. Innebär det att boken är skit och inte bör läsas? Absolut inte, tycker faktiskt det är en intressant bok som ger en inblick i det den utgör sig för att behandla, men man bör vara medveten om dess syfte.

Läsaren får först stifta bekantskap med en KGB major, Stanislav Levchenko, som hoppade av i Japan 1979 och sökte asyl i USA samma år. Han berättar om sin utbildning och arbete i KGB som gav honom en tjänst i Japan där hans uppgift var att värva japanska agenter vart än de kunde hittas. Från KGB:s sida fanns inga ekonomiska och moraliska begränsningar när det gällde att hitta agenter och uppgiftslämnare, inte sällan lät sig personer värvas av pengar. Det som till slut fick Levchenko att börja fundera på vad han höll på med var att han upplevde allt som korrupt, ända från den enskilde agenten upp till politbyråns medlemmar var det korruption som genomsyrade allt och alla. Detta var så långt ifrån Marx och Lenins läror det gick att komma och det fick honom att till slut hoppa av.

Boken spinner sedan vidare på hur KGB arbetar med att värva agenter och hur de arbetar. Det är en gigantisk apparat som egentligen var för stor för sig själv. Informationsflödet är så omfattande att det egentligen inte finns tillräckliga resurser att utvärdera materialet. Författaren visar också hur KGB ligger bakom de allehanda fredsrörelser som fanns och som protesterade mot USA. KGB:s huvudsakliga syfte är att misskreditera USA och på sikt försvaga det och bana väg för ett sovjetiskt "maktövertagande" av hela världen. Förutom detta ägnar sig KGB även åt industrispionage och all sovjetisk utveckling inom teknikområdet är i själva verket stöld från USA. Intressanta kapitel är de som man får följa agenters uppgång och fall, agenter som avslöjats av USA.

KGB:s närvaro finns överallt och lite till och vi i väst bör vara på vår vakt. Egentligen är det märkligt utifrån den bild som författaren ger hur KGB och Sovjetunionen till slut ändå förlorade. Det borde ha varit omöjligt så som de härjade runt överallt och med alla, men det kanske var så att KGB till slut inte mäktade med sig själva. Det som gör boken intressant att läsa är det faktum att den är skriven i realtid när kalla kriget pågick som mest. Det finns en viss charm med böcker som tar ett tydligt ställningstagande där objektivitet och nyans som inte är till gagn för det man vill visa lämnas åt sidan, och detta är en sådan bok.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Korpral
Korpral
Inlägg: 199
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 03 aug 2017 10:42

Embers of War : The Fall of an Empire and the Making of America's Vietnam
Fredrik Logevall

Intressant bok om kriget i Indochina Med bakåt blick till när fransmännen först kom och början med Frankrikes fall 1940 och sedan Japanernas ockupation ( som kom i flera steg) och motståndet mot dem, som utkämpades tillsammans med OSS och Viet minh och hur Fransmännen sedan åter lyckades mygla sig tillbaka, åker på pumpen vid Dien bien phu, fram till USA tar över 1959.
I början under åren 44-45 OSS var på plats så bedömde deras agenter mer Ho chi minh som nationalist rekommenderade samarbete, en slags Asiatisk Marskalk Tito återkommer ständigt. Onkel Ho erbjöd USA Cam Ranh bay mot att de hjälpte Vietnameserna mot fransmännen, med facit i hand så undrar man ju hur det då hade blivit .
Indochina kriget blossar upp på allvar 1947 och jag hade ingen aning om att gatustrider och fartygs artilleri användes i början av kriget och raserade Hanoi m.m. Det är mycket av åfan karaktär som gör boken väldigt läsvärd. Den enda nackdelen är att den är väldigt tjock (860 sidor med noter) och då och då får jag lägga den ifrån sig och läsa nått mer lättsmält som en deckare eller annat. Så den tar ett tag att kämpa sig igenom och jag måste erkänna att när det handlar om det politiska spelet vid konferens borden så somnar jag ofta ifrån den.

USA sugs allt mer in i denna konflikt nu när Korea-kriget börjar. Fast det finns vettiga röster både i Frankrike och USA för att lägga ner all inblandning. Har alltid undrat annars om det bara vart vänstern som opponerat sig men så här tidigt har inte det hela blivit så polariserat och USA har ju faktiskt en historia av att vara antikolonial. Den biten verka dö under kommunist skräcken som tar allt starkare grepp om USA.
Ho Chi Minh och Vietnam knuffas mer och mer in i den kommunistiska ringhörnan och får hjälp av det nya kommunist Kina och Sovjet. USA och sin sida ökar biståndet till Frankrike och i takt med detta så ökar också Anti-amerikanismen. När fransmännen slutligen lämnar Vietnam så känner sig USA manande att ta över och förbinder sig att stödja Diem trots att hans lämplighet ifrågasätts. Slut kapitlen avhandlar den mellan period från Indochina-kriget till det Amerikanska-kriget. Suck, när man läser detta får man nästan känslan av att det senare kriget är ödesbestämt att ske, så många ggr som det lika väl kunnat ta en annan vändning. (Har haft samma känsla när jag läst om Adolf Hitlers väg till makten....)

Logevall har också en viss subtil humor i sitt akademiska skrivande som jag gillar. Jag tycker också man får en bra inblick i båda sidor, även Viet Minh drabbas av malaria och blodiglar under strapatsrika djungel marcher och framstår då som mer mänskliga än den nästan stereotypa oemotståndliga djungelsoldater som de ibland har beskrivits som. (När får vi se den första krigsfilmen ur deras synvinkel med alla krigsfilmers stereotyp karaktärer. :D )

Som modellbyggare blir man ju lite inspirerad också, man får ju inblick i den Franska materielen som går från Fransk förkrigs- och erövrad japansk krigsmateriel till när USA pumpar in utrustning i början av 50-talet.

Slutligen en bra bok och ett måste för den som vill fördjupa sig i Vietnam-konflikten, och jag skulle nog gärna se, att författaren skrev en fortsättning över åren 1960-75.

Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 06 aug 2017 10:13

stasi.jpg
stasi.jpg (30.66 KiB) Visad 630 gånger
Det här var en bok som jag redan hade bestämt för att den skulle vara bra. Den stod liksom där i bokhyllan hos en lokal bokhandlare och bara väntade på mig. Vad kunde egentligen gå fel, Stasi, underbar titel, häftigt omslag, på svenska, allt som jag kunde önska mig fanns där mitt framför mig. Men nej så besviken jag blev. Jag har annars en lätt böjelse och dragning till Östtyskland och Stasi vilket gjorde att jag hade stora förväntningar på denna bok. Varför blev det då inte så? Nja, problemet är enligt mig att författaren försvinner in i ideologiska maximer när denne vill förklara Stasis världsbild och att det helt enkelt blir för snårigt för den läsare som inte är insatt i dessa. Lägg därtill den komplexa organisation och struktur som Stasi var och som författaren flätar samman med ideologin. I allt detta försvinner den enskilde individen oavsett vilken sida den befinner sig på. Hade varit intressant att få läsa mer om utvalda informatörer (IM) och Stasi officerare, vilka var de? Hur såg deras liv ut? Vad hände sen? Men icke, inte ens Stasis ledare Erich Mielke får plats. Lika intressant hade det varit att få läsa mer ingående om enstaka operationer och aktioner. Men även detta lyser med sin frånvaro. Enligt mig lämpar sig boken för den som redan är bekant med marxismen och Stasis organisation och struktur och inte till den som vill få en mjukstart inom ett ämne som är fantastiskt intressant. Annars finns nog allt här för den som vill följa Stasis uppgång och fall och den uppgörelse som gjordes efter murens fall, en uppgörelse som långt ifrån är klar. Det enda jag egentligen fann läsbart är perioden när det började brinna i knutarna och hur allt bara kollapsade, men tyvärr avhandlas detta i alltför snabb takt och man undrar vad som egentligen hände, ungefär som det gjorde i verkligheten. Vart tog Stasi egentligen vägen och hur har arvet efter dem förvaltats?
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Korpral
Korpral
Inlägg: 199
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 09 aug 2017 15:44

Tack för recensionen Leningrad, har också funderat på den boken och jag ska nog läsa den men det blir att låna på biblan tror jag.
Just det där: "Var tog de vägen?" Har jag undrat mycket över på senare tid. Vilket ska tillskrivas alla dessa bra-iga tyska tv-serier som gått på senare tid och handlat om Öst/väst och DDR.

Sonderling

Sonderling
Korpral
Korpral
Inlägg: 199
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 17 aug 2017 07:02

De bortglömda: Andra världskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika.
Av Folke Schimanski

Boken tar upp för många okända kombatanter, offer och fronter. Även om stilla-havskriget inte är så okänt, eller borde vara det, så tas andra aspekter upp. Som japanska experiment och andra illdåd och som Schimanski så tydligt påpekar överskuggades av atombomberna som därmed fick en oförutsedd bieffekt.

Alla händelser, speciellt hur kolonierna eller de koloniserade hade det under vk2 beskrivs med en tråd framåt till efterkrigstiden, då och med en blinkning till nutid. Ibland kan jag tycka att den där tråden är lite tunn. Och det kanske är det minus jag kan hitta med boken att den är lite svepande och generaliserande. Men det är egentligen inte så konstigt, för var och ett av dessa kapitel skulle ju kunnat bli en bok i sig. Jag kan ju fylla i luckorna och för den som inte kan så mycket om konflikten så väcker det förhoppningsvis läslust till att veta mer.
jag vet ju att jag vill läsa mer om Mau-Mau upproret och Indonesiens frigörelse tex.

Sedan fanns det lite små stavfel och några upprepningar i boken som korrekturläsaren missat men det förtar inte det stora hela.
Jag köpte denna på åretsbokrea och det var ett bra köp.

Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 20 aug 2017 17:18

ae.jpg
ae.jpg (70.49 KiB) Visad 536 gånger
Jaha, det var ju det där med Eva Braun, ständigt denna Eva Braun som alltid hemsöker mig och som jag liksom inte kan få nog utav. Den här boken hade jag redan läst för ett tiotal år sedan, om inte mer, och hade egentligen ingen anledning att läsa om den. Ska erkänna att jag inte kommer ihåg så mycket men det är en bok som man stöter på då och då när man läser om Eva. Anledningen är inte att den skulle vara trovärdig, tvärtom, den full av felaktigheter och det var det som gjorde att den återigen blev intressant. När jag dessutom sprang på ett snyggt exemplar för en hundring på ett antikvariat i Stockholm så var det inte så mycket att tänka på.

Boken är från 1976 och jag tror att det var den första boken om Eva som kom ut på svenska, men redan här börjat det barka hän. Även om större delen av boken handlar om Eva så får Adolf alldeles för stort utrymme och författaren berättar till stor del en parallell historia som förvisso vävs ihop men känns alldeles onödig. Det är inte Adolf vi vill läsa om, han känner vi redan till, Eva däremot, det är henne vi vill läsa om. Vill jag läsa om Adolf läser jag andra böcker och inte en bok om Eva. Men det som gör att man bör undvika denna bok är att författaren alltför många gånger citerar hörsägen och gör dessa till sanningar utan någon som helst källkritik. Detta leder till direkta felaktigheter och påståenden som är omöjliga att fastställa och detta gör han utan reservationer. Här får vi läsa om att Adolf hade ett sexuellt förhållande med sin halvsyster Geli Raubal, att Adolf var sexuellt oförmögen, impotent, pervers, sexuellt defekt, ja Gud vet allt vad han var. Klassikern är ju den där gången när han inför skådespelerskan (Renate Müller) klädde av sig naken och lade sig golvmattan och ville att hon skulle piska och kissa på honom.

Vi får också läsa om hur Eva kom på Adolf och Unity Mitford mitt uppe i en sexakt på en veranda. Ja, i den här stilen fortsätter det. Men inte nog med det, författaren skriver också att Evas inflytande på Adolf var så pass stort att hon kunde påverka Adolfs beslut i en riktning hon själv önskade. Ja, det är nästan så att man får intrycket att Adolf diskuterade både politik och militära strategier med Eva, men detta finns det inget som helst belägg för. Ännu mer tvivelaktigt och direkt absurt blir det när författaren skriver att detta var saker som Eva diskuterade med Adolf när de var ensamma eller låg med varandra. Ja, ni märker ju, det faller på sin egen orimlighet att detta skulle kunna verifieras. Men det kan ju faktiskt ha sin charm att läsa detta, men man bör göra det väl medveten om att boken bygger på skrönor och hörsägen, fri från vad allt vad källkritik innebär. Däri ligger underhållsvärdet, annars låt bli.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 744
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 22 aug 2017 09:19

download (2).jpg
Gentlemen in khaki: the British Army 1890-1990 by John Strawson
download (2).jpg (7.25 KiB) Visad 515 gånger
Ska man sammanfatta den här boken är det lättast att att beskriva vad den inte är. Det är inte en genomgång av organisation, OOB, vapen eller taktik, utom som enstaka exempel. Det är mer en övergripande beskrivning av brittiska arméns utveckling i modern tid, med fokus på de stora skeendena, de stora reformerna och de viktiga ledarna under 1900-talet. Startpunkten är 1890, då den moderna brittiska armén börjar ta form efter reformerna på 1870- och 1880-talen och följer sedan arméns öden under krigen i Sudan, Boer-krigen, 1VK och 2VK och sedan kalla krigets konflikter fram till nu.

Trots att den håller sig på en övergripande nivå är den inte ytlig utan försöker förklara den brittiska arméns fram- och motgångar med några djupdykningar. Särskilt intressant är analysen av Boerkriget och dess efterverkningar under 1VK. Britternas generaler under 1VK var i de flesta fall veteraner från Boerkriget som till skillnad från sina företrädade gjort karriär baserat på kompetens. De hade visat på både skickligt ledarskap och fysiskt mod, långt ifrån det dåliga rykte de fick under och efter 1VK. Men deras tidigare framgångar gjorde samtidigt att de hade svårt att greppa de nya förutsättningarna som 1VK innebar, t ex angående kavalleriets roll eller snarare avsaknad av roll i modern krigföring (Douglas Haig envisades så sent som 1926 att kavalleriet var det centrala vapenslaget för framtiden och artilleri och pansar mest användbart som support).

Även storpolitiken får ganska stort utrymme, t ex förspelet inför 1VK, synen på kolonierna och den motsägelsefulla synen på det irländska problemet. En del för mig nya saker lyfts upp, t ex the Curragh incident, myteriet bland brittiska officerare i Irland 1914. Ett typiskt brittiskt myteri – inga skott avfyrades, utan enbart skrivelser mellan premiärministern och de upproriska officerarna...
Den utgår från ett tydligt brittiskt perspektiv och kanske inte objektiv i sin beskrivning av t ex Boer-kriget och 1VK ur ett politiskt perspektiv, men insiktsfull och kritisk angående brittiska arméns prestationer.

De små utvikningarna som Strawson gör då och då är nästan det bästa med boken. Även om hans resonemang ibland är baserat på anekdotisk bevisföring lyckas han fånga lite av den avsaknad av professionalism som brittiska armén bitvis led av, trots att det var en yrkesarmé. Hans exempel på hur brittiska officerare vid ett regemente var mer engagerade i att organisera jakter än att utbilda sina soldater är talande. För alltför många var officersyrket ett tidsfördriv snarare än ett yrke, ett arv från tiden då en officerstjänst var något som adelsmän köpte till sina yngre söner.

Som helhet är det en utmärkt bok, intressant och bitivs underhållande, mycket tack vare författarens lite ironiska perspektiv. Den förutsätter dock lite förkunskap om det militära och politiska systemet i Storbritannien och är kanske inte helt lättillgänglig i det avseendet. Kapitlen om 2VK upplever jag som lite svaga och tillför inte några direkta aha-upplevelser. Brittiska arméns problem här har analyserats mer omfattande och djupare av andra såsom David French. Strawson är dock en mycket skickligare berättare.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 02 sep 2017 20:16

lenin.jpg
lenin.jpg (11.42 KiB) Visad 424 gånger
Den här boken kommer antagligen reta upp rabiatvänstern och andra ultrarevolutionärer så till den grad att de förklarar krig mot allt och alla som vågar smäda och förtala den store Lenin. Författaren är nämligen inte nådig i kritiken mot Lenin och de myter och historier som omger honom. För författaren är det oförsvarbart att denne mans gärningar, handlingar, ideologi och politik alltjämt åtnjuter en stor portion legitimitet när han egentligen borde placeras i samma fack som Hitler, men icke. Lenin (och kommunismen) försvaras av respektabla personer på vänsterkanten som ser Lenin som en stor person som förtjänar den största respekten för sina gärningar i mänsklighetens namn.

Det författaren vill göra med den här boken är att ta död på de myter om Lenin som en stor politisk ledare. Kort sagt, Lenin var en massmördare, en medelmåtta med begränsad intellektuell förmåga, en våldsdyrkare utan motsvarighet med ett enorm förakt mot allt och alla som var emot honom, en person som sällan befann sig i händelsernas centrum, åtnjöt ekonomiskt stöd av det förhatliga Tyskland, en gniden liten smygkapitalist, försatte Ryssland (och senare Sovjetunionen) i en aldrig tidigare skådad misär (politiskt, ekonomiskt och rättsligt), en kuppmakare vars "revolution" var så långt ifrån en spontan folkligt resning som det går att komma, en envåldshärskare med smak för mord, en person som led av hjärnsyfilis (som han också dog utav), en person vars ekonomiska kunskaper var ytterst begränsade samt en person vars tankar och handlingar fördes vidare av andra kommunistiska ledare. Det där med att andra ledare skulle ha snedvridit Lenins lära är enligt författaren inget annat än lögn och förbannad dikt. Han anser det skamligt att framstående svenska skribenter (som bl.a. Göran Greider) obemött får fortsätta i både text och tal att tala sig varma om Lenin.

Blir det trovärdigt då det författaren skriver? Ja, det gör det väl, men författaren skriver i affekt och prosan blir också därefter. Det är mycket sarkasm och ironi boken igenom som gör att den kan tolkas som ett politiskt slagträ. Hade författaren lagt band på sina känslor hade boken "känts" mer trovärdig, nu känns det tyvärr som att "vänstern" kan avfärda den som ett verk av den kapitalistiska "högern" i ett ytterligare försök att smutskasta den store Lenin och hans läror. Men personligen tycker jag prosan är underhållande och det är bara bra att någon så klart och tydligt tar bladet från munnen och visar vem den stor Lenin egentligen var. Men boken kommer ändå inte att förändra bilden av Lenin, han kommer alltjämt fortfarande att vara en person som det kommer att debatteras om han var god, ond eller mitt emellan. Det kommer fortfarande att vara legitimt att hylla Lenin utan att behöva riskera att bli socialt eller politiskt brännmärkt. För vänstern är han troligen en alltför stark symbol i klasskampen att man har överseende med hans gärningar eller att de förminskas i klasskampens namn, medlen helgar målen.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 16 sep 2017 19:00

ch.jpg
ch.jpg (67.57 KiB) Visad 298 gånger
Här har vi ytterligare en bok i mängden mellan de eviga kombattanterna Churchill och Hitler som denna gång utspelar sig på den norska scenen. Man ska dock inte låta sig luras av titeln eftersom boken handlar mer om Storbritannien (och inte Churchill) och dess relationer till Frankrike och Norge än dess förhållande till Tyskland. Även om Tyskland givetvis var en del utav detta så ligger bokens fokus på de förra och inte de senare. Det är med andra ord mycket politik som läsaren har att brottas med och de militära operationerna underställs politiken. Intressant kan jag tycka, det finns en uppsjö av böcker som tar upp ämnet, fast då med omvända variabler. Det man som läsare får till sig är att både Frankrike och Storbritannien präglades av inre politiska oroligheter som direkt kom att avspegla de militära operationerna. Läsaren får också läsa att förhållandet med Norge var mer spänt än vad skulle kunna tro. Norge var oerhört besvikna på de stöd de fick från sina allierade.

Från norsk sida fanns det ett tydligt missnöje med att Storbritannien provocerat fram en tysk invasion. Varför provocera fram denna invasion när de ändå inte gjorde mer för att förhindra den eller bemöta den? Den brittiska och franska (och polska) militära insatsen i Norge blev ett misslyckande och Norge hamnade under tysk ockupation med allt det lidande som denna medförde. Tack så mycket för det, Storbritannien. Fiaskot i Norge fick också konsekvensen att Chamberlain avsattes som premiärminister och ersattes av Churchill och just denna del av boken är kanske den mest intressanta. Chamberlain var alldeles för velig och med Churchill hoppades man få en mer beslutsam ledare. Att boken fokuserar på det politiska spelet är ett plus och det skapar en förståelse till det militära fiaskot, men det ger också en hint om att Storbritannien stod sig själv närmast och att Norge bara var en bricka i spelet för de egna intressena. Överlag en bok som vänder sig till de redan intresserade, men absolut ingen garanti att dessa finner den intressant.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 744
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 19 sep 2017 07:26

download (3).jpg
Troop Leader: A Tank Commander's Story, Bill Bellamy
download (3).jpg (5.45 KiB) Visad 277 gånger
Bill Bellamy tjänstgjorde som officer 8th King's Royal Irish Hussars och skrev dagbok under sin tjänstgöring under 2VK. Han tar värvning som ung, äventyrslysten student och söker sig till ett ett förband stationerat i Nordafrika för att hinna uppleva kriget innan det tar slut. Han anländer dock för sent och följer med sin bataljon tillbaks till England för att delta i uppladdningen inför invasionen av Normandie. Som 20-åring landstiger han sedan som chef för bataljonens tross. I takt med att vakanser uppstår hamnar han sedan som chef för en pluton Cromwells i 8th King´s Royal Irish Hussars, spaningsbataljon i 7th Armoured Division.

Som krigsdagbok följer den på ett ytligt plan mallen för krigsdagböcker – ung man söker äventyr och strid, upplever brutalitet, döda kamrater, utvecklas till vuxen man och härdad soldat, osv. Det som särskiljer den en aning är den ungdomliga och pigga tonen i berättandet. Cynism saknas nästan helt och trots att den säkert är redigerad långt efter kriget bibehåller den känslan av att vara just en 20-årings dagbok och inte en äldre mans memoarer.

Han är bra på att fånga dramatiska vändningar, när stillhet förvandlas på ett ögonblick när de utsätts för plötslig beskjutning och den skräck och upphetsning som följer. Även de vardagliga bestyren med matlagning och underhåll av stridsvagnen fångas upp och han har dessutom en stor portion av humor och självdistans. Allvar och skoj blandas, och han upplevs som väldigt ärlig och öppen – han skojar gärna om sina egna misstag, och beskriver öppet sin osäkerhet t ex i kontakt med högre befäl, i kontakten med kvinnor eller när han tar befälet över män som är betydligt äldre än han själv.

Den innehåller också en del bra anekdoter, som när han på spaningsuppdrag hamnar med sin pluton bakom fienders linjer. Reträttvägen, i form av en bro över en mindre å, blir spärrad av ett batteri av tyskt luftvärn. Till slut bestämmer han sig för att utnyttja Cromwells främsta fördel – snabbhet. Med rejäl sats och full gas lyckas han utnyttja en liten avsats längs ån för att hoppa över den. I luften kommer han ihåg att skrika åt föraren att frikoppla, vilket gör att han landar någorlunda mjukt. Föraren i efterföljande Cromwell glömmer detta och tvärstannar efter landning och håller på att tippa framlänges. Den tredje har inte tillräckligt med fart utan halkar nästan ner i vattnet men lyckas gasa sig upp.
Eller när han upptäcker att han fått en obepansrad stridsvagn (!). Efter blivit beskjuten av tysk 20mm LV-kanon upptäcker besättningen att projektilerna fastnat halvägs genom ”pansaret”. Normalt ska de studsa av, men efter lite efterforskningar visar det sig att han av olyckhändelse fått en övningsvagn med ohärdad plåt isf för pansar. Besättningen vägrar dock att byta bort sin turvagn, och de fortsätter kriget med sin älskade, men obepansrade, ”Abbot of Chantre”.

Den lite pojkaktiga tonen till trots så skiner allvaret igenom när han skildrar sorgen över vänner som dör, eller skuldkänslorna när någon av hans egna mannar dödas. Motståndarna skildras med en blandning av respekt, avsky och medlidande. Något hat förekommer knappast, men han döljer inte sin tillfredställelse när en fientlig PV-kanon eller kulsprutenäste slås ut. Han är berättar ganska detaljerat hur en stridsvagnspluton fungerar, hur strid och förflyttning sker och hur man hanterar vardaglig personal- och materialvård. Några intressanta detaljer som jag noterar är att han aldrig hamnar i strid med fientlig stridsvagn, men desto oftare med PV-kanoner. Det är också fler som skadas eller dödas i hans förband av artilleri än av stridsvagnar eller pansarvärn, oftast när besättningen befinner sig utanför stridsvagnen och inte hinner hoppa in vid plötslig beskjutning.

Bill överlever kriget och stannar kvar i 8th King's Royal Irish Hussars även efter kriget. Han är bl a med och organiserar förbandet när det skeppas över till Korea 1950, men blir själv sjuk och tvingas ta avsked och är inte med under de hårda striderna vid Imjin.
Generellt en bra berättad och personlig bok som man läser snabbt på ett par kvällar. En liten trevlig detalj är att författarens teckningar med som illustrationer i boken.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 30 sep 2017 17:00

hess.jpg
hess.jpg (80.27 KiB) Visad 186 gånger
Här har vi en lagom detaljerad biografi om Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess skriven av Roger Manvell och Heinrich Fraenkel. Två författare som under sextio och sjuttiotalet skrev ett flertal böcker om nazismen. Den här boken är skriven 1973 medan Hess satt isolerad i Spandau och även om författarna gärna hade intervjuat honom så var detta inte möjligt. Däremot så har författarna intervjuat Hess fru, Ilse, Hess son Rudiger, Albert Speer och Baldur von Schirach. Dessutom har de fått tagit del av brev mellan makarna Hess. Just det att boken är författad under en tid då närstående och medarbetare fortfarande var i livet gör att man på sätt och vis kommer närmare historien. Utdragen ur breven kan ibland bli lite väl långrandiga men det påverkar ändå inte helhetsintrycket av boken.

Boken tar annars avstamp i Alexandria, Egypten, där Hess föddes 1894. Drygt 20 år senare skickades han till Tyskland för studier eftersom hans fader ville att han skulle börja arbeta i familjeföretaget. Hess deltog i första världskriget men när kriget tog slut kände han att Tyskland förråtts av judar och andra förrädare. Han attraherades av nationalistiska grupperingar och kom i kontakt med Hitler 1920 och blev snabbt en hängiven beundrare av både Hitler och nazismen. Han deltog i kuppförsöket i november 1923 när nazisterna försökte ta makten, fängslades och dömdes till 18 månaders fängelse. Både Hess och Hitler avtjänade sina straff på Landsbergs fästning och han agerade rådgivare till Hitler när denne skrev Mein Kampf i fängelset. 1925 utnämnde Hitler Hess till sin personlige sekreterare och Hess blev, om än kanske i skymundan, en central figur i nazistpartiets utformning. I april 1933 blev Hess utnämnd till Hitlers ställföreträdare med ett stort politiskt inflytande över lagar och förordningar, bl.a. Nürnberglagarna från 1935. Hess var ändå aldrig någon som ständigt var vid Hitlers sida i privata sammanhang, däremot i officiella sammanhang var han ständigt med.

Men Hess har ju gått till historien främst för att han på eget initiativ flög till Storbritannien i maj 1941 i hopp om att få till en fredsuppgörelse med Storbritannien. Enligt Hess var kriget mer eller mindre redan vunnet och det skulle gagna Storbritannien om de kunde inse detta innan det var sent. Av detta blev det inget och en besviken Hess fick se sig fängslad fram till krigsslutet. Det är svårt att förstå vad det var som egentligen gjorde att Hess trodde att hans uppdrag skulle lyckas, men det fanns en uppfattning från Hess sida att det fanns krafter i Storbritannien som verkligen ville ha fred med Tyskland och det var dessa han försökte nå.

Hess ställdes inför rätta i Nürnberg och dömdes till livstids fängelse. Efter att Speer och Schirach avtjänat sina straff 1966 blev Hess den ende fången av de ursprungliga sju som satt i fängelse. USA, Storbritannien och Frankrike förespråkade att Hess pga. ålder och hälsa skulle friges men Sovjetunionen använde sitt veto, mer av politiska skäl än något annat. Hess satt i Spandau som låg i Västberlin och gav Sovjetunionen en fot in i väst. Från väst sida var man inte redo att riskera en konflikt över Hess men fortsatte att försöka få Hess frisläppt, men utan att lyckas. Ett annat skäl från sovjetisk sida var också att Hess "fredsuppdrag" syftade till en fred med Storbritannien och inte med Sovjetunionen. Hess kände med störta sannolikhet till det framstående anfallet mot Sovjetunionen och en fred med Storbritannien skulle innebära att alla tyska resurser kunde sättas in mot Sovjetunionen och dess förintande.

Hess var också en komplicerad och besvärlig fånge. Redan i Storbritannien kunde man konstatera psykiska åkommor. Han var paranoid och trodde att hans mat var förgiftad och insisterade på att byta mat med sin vakt innan han åt. Hess hävdade också att han utsattes för psykisk terror av vakterna. Till detta kan också tilläggas att han utvecklade en hypokondri i fångenskap. Hess försökte också under sin tid i Storbritannien att begå självmord genom att hoppa ner från en balkong. Hess mest kända "åkommor" är annars de återkommande minnesförlusterna han hävdade att han led utav, minnesförluster som till största del var uppdiktade.

Det är lite intressant att läsa boken för den är skriven på ett sätt som att den gamle och sjuklige Hess står inför döden och det går inte att undgå att författarna skönjer en viss sympati för Hess. Föga anade de nog att Hess skulle leva ytterligare fjorton år och överleva den ena författaren medan den andra dog bara någon månad efter Hess.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 680
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 15 okt 2017 16:12

farben.jpg
farben.jpg (117.26 KiB) Visad 28 gånger
De flesta utav oss (WW2 muppar) har hört talas om Gustav Krupp och Kruppkoncernens (tyska Krupp-werke) betydelse för den tyska krigsmakten. Minst lika betydelsefull var IG Farben (Interessengemeinschaft der deutschen Teerfarbenindustrie), ett tyskt kemi- och läkemedelsföretag (koncern) som hade ett samarbete med den tyska krigsindustrin under de båda världskrigen, men kanske framförallt under det andra världskriget. Den här boken från 1978 ger läsaren en detaljerad inblick i hur Farben från att under 1800-talet varit en tillverkare av färg till att bli världsledande inom framförallt kemiindustrin. Tyvärr en alltför detaljerad beskrivning eftersom det som titeln lovar enligt mig bara är en mindre del utav boken. Boken borde snarare ha hetat enbart Farben och utelämnat Hitler i titeln. Det blir alldeles för långrandiga och dryga beskrivningar av Farbens utveckling, ledning och struktur innan boken når fram till Hitler.

Det är ju just denna del som är intressant och som mynnar ut i Auschwitz och det enorma stora industrikomplex som kom att kallas för Auschwitz III - Monowitz, eller Buna-werke. I Monowitz tillverkades syntetgummi och var på sätt och vis det viktigaste av samtliga tre Auschwitz läger men det har ändå hamnat i skymundan av Auschwitz I och Auschwitz II - Birkenau. Som läsare får man följa med hur IG Farbens ledning anpassade sig till nazismen (och vice versa) och hur de i takt med de tyska framgångarna inkorporerade ockuperade länders (kemi) industrier i den egna koncernen. IG Farben kom ju också att använda sig utav slavarbetare för att kunna upprätthålla produktionen i sina fabriker, inte bara i Auschwitz utan även på andra håll. IG Farben kom ju också ägarmässigt att ha ett finger med i tillverkningen av Zyklon-B. Efter kriget kom flera ledande personer inom Farben att ställas inför rätta där de åtalades för bl.a. slavarbete och massmord. Domarna blev förhållandevis ringa och som längst utdömdes fängelse i åtta år.

Men, nej, boken håller inte vad den lovar, det blir alldeles för drygt fram till "Hitler" och det blir lika drygt efter "Hitler". Då tar det omtag och läsaren får följa med på diverse rättegångar i kölvattnet på första världskriget, omstruktureringar, omorganisationer ja Gud vet allt och som inte har något med Hitler att göra. Likaså efter kriget blir det för mycket av holdingbolag, dotterbolag, aktier, obligationer, kapitalkostnader, kapitalförflyttningar, tillgångar och allehanda "fuffens". Inget fel med detta men det ligger långt utanför vad titeln lovar och borde ha begränsats till en enklare bakgrundsbeskrivning och haft större fokus på samarbetet med Hitler.

En annan sak jag reagerade på är att boken består av ett flertal faktafel om historiska händelser. Vilket får mig att dra slutsatsen att författaren är mer intresserad av IG Farben än av Hitler och därmed inte bemödat sig med att läsa på lika mycket på den senare som den förra.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst