Vilken bok läser ni just nu?

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 28 jan 2018 18:48

brothers.jpg
brothers.jpg (13.3 KiB) Visad 894 gånger
Band of Brothers blev ju i samband med miniserien med samma namn odödliga och uppnådde en popularitet långt utanför genren när den kom 2001 (är det så länge sen?), och det här är boken som serien bygger på. Boken kom ca tio år tidigare än serien och bygger på berättelser som författaren samlat på sig från flera av medlemmarna i Easy Company, 506th Regiment, 101st Airborne division. Att boken tio år senare med hjälp av Steven Spielberg och Tom Hanks skulle nå de höjder den gjorde anade Ambrose knappast då. Boken tar avstamp i juli 1942 när Easy company såg dagens ljus i camp Toccoa, Gerogia. Där drillades kompaniet av löjtnant Herbert Sobel som var allt annat än populär bland rekryterna men som enligt författaren lade grunden till kompaniets ryktbarhet och stridsduglighet inför det som komma skulle. Läsaren får sedan följa med kompaniet till England, Normandie, Market Garden, Bastogne, Berchtesgaden och Zell am See (Österrike) och tillbaka till USA på sommaren 1945. Med andra ord ett gediget CV.

Ambrose är en skicklig berättare och han tar med läsaren in på skinnet genom hela boken, han lyckas lyfta fram det där personliga som gör att man som läsare kommer väldigt nära in på medlemmarna. Läsaren blir liksom kompis med Malarkey, Webster, Christenson, Lipton, Speirs, "Bill" Guarnere, "Buck" Compton, Winters och allt vad de heter. Till skillnad från miniserien som enligt mig är orgie i krigsromantik (dock väldigt bra) ger inte boken samma känsla. Den är betydligt brutalare och soldaterna visar sig inte bara vara skickliga soldater utan även goda kålsupare där plundring och kvinnojakt ofta stod på agendan. På nåt sätt får jag känslan av att medlemmarna tog sig friheter långt utöver än vad som skildras i serien. Men hur som helst så nådde kompaniet redan i Normandie en ryktbarhet om sin duglighet. Och allt eftersom kriget fortgår härdas de av både framgångar och motgångar på ett sätt som mynnar ut i en stolthet på gränsen till förakt mot andra.

Utanför slagfältet kom en annan sida fram där alkohol i kombination med hybris mer än en gång mynnade ut i slagsmål med allt och alla. Easy Company var nämligen övertygade om att de var störst, bäst och vackrast och gud nåde den som försökte hävda något annat, tysk, amerikan, britt, holländare, belgare eller vad det nu månde vara. Överlag verkade amerikanarna ha svårt att uppföra sig när de hade permission och drog ner på stan. Ett extra plus till boken är att den även berättar vad som hände med medlemmarna efter kriget, flera utav dem var när boken skrevs fortfarande i livet. Gick väldigt bra för de flesta och en del blev riktigt framgångsrika, men några tog sig aldrig ur den alkoholism som de påbörjat under kriget.

Jag skulle kunna tänka mig att boken retar gallfeber på andra förband som också stred och led på samma sätt som E Company men som inte alls har fått det erkännande och den uppmärksamhet som våra hjältar. Författaren lyfter fram kompaniet som just det bästa förbandet av dem alla och även om jag absolut inte är rätt man att bedöma detta så är känslan att inte reservationslöst acceptera detta. Känslan är att författaren påverkades av medlemmarnas berättelser och att det emellanåt kanske blev på objektivitetens bekostnad. Men vad gör det när resultatet blev en bok som torde vara lika självklar i bokhyllan hos varje rättstrogen krigsromantiker som en psalmbok är i kyrkan.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
lasseman69
Överste
Överste
Inlägg: 3171
Blev medlem: 08 dec 2006 19:35
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Ort: Värmland

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av lasseman69 » 31 jan 2018 16:00

Idag fick jag boken Boris Safonov Luftwaffes baneman på östfronten av Jurij Rybin utgiven av Vaktel förlag ( författaren Christer Bergström)
Extra roligt att man är omnämnd som sponsor till boken
Tack
Ska bli ytterst spännande att läsa om detta flygaress på rysk sida
F2E979C5-715D-40C8-9FB2-329387D1A6D7.jpeg
BBE902E3-826F-4735-8022-854A4CC0B642.jpeg
4E1B5F09-CF05-4716-9133-F1E36AB290DB.jpeg
Att resa i forna historiska spår. Det är ett sätt att återuppleva

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 08 feb 2018 10:11

Voss.jpg
Voss.jpg (34.47 KiB) Visad 839 gånger
Det här var en bok som jag läste "mellan två böcker" som jag ibland gör när jag inte har något "att läsa". Köpte den på rea en gång i tiden och den har blivit stående i hyllan i väntan på bättre tider. Voss är en pseudonym och vara bara 17 år när han sökte värvning i Waffen-SS 1943. Voss såg Waffen-SS som lite mer än den vanliga armén och kände en dragning till att tillhöra en elit. I allt detta finns det även en äventyrslusta och pliktkänsla att tjäna fosterlandet i en tid då det behövde all hjälp det kunde få. Läsaren får följa med författaren under dennes utbildning till SS-Gebirgsjäger i Bayern, krigsplacering som kulspruteskytte i norra Finland och på Västfronten där han i mars 1945 tillfångatogs.

Som många andra böcker beskriver författaren orsakerna till värvningen. Som frivillig inom det "ökända" SS så känner han sig tvingad att rättfärdiga sina val inför läsaren. Han var medveten om vad SS gjorde sig skyldiga till men drog en klar och tydlig skiljelinje mellan SS och Waffen-SS och försvarar ivrigt bilden av att Waffen-SS var en stridande organisation och inget annat. Han medger att han under förflyttning till fronten kom i kontakt med "judeförföljelser" men lyfter fram att han och hans kamrater såg på detta med bestörtning. Författaren målar också in berättelserna i ett ordalag med detaljrika beskrivningar av miljön händelserna äger rum i, ofta får miljön mer utrymme än själva händelsen. Själva striderna beskriver författaren som "gentlemannamässiga" och han lovordar både fiendens soldater och de egna stridskamraterna. Men enligt författaren är inte striderna det värsta, värst är den ständiga kylan, vätan, sömnbristen och den "förbannade" artilleribeskjutningen som driver männen till bristningsgränsen. Det är (nästan) så att striderna i själva verket blir som en välkommet avbrott från allt detta.

Boken är som sagt lättläst och den är skriven medan författaren satt i amerikanskt fångenskap strax efter kriget. Lite intressant är att den utspelas i vid fronten i norra Finland där även gränstrakterna till Sverige berörs. Detta är för mig ett frontavsnitt jag sällan kommer i kontakt med. Författaren är också den filosoferande typen och han vill gärna dela med sig av sina tankar och huvudbry. Alltför mycket kan jag tycka och han hade heller inte behövt ge sin familj så stort utrymme i boken. Kan förstå att han vill det men som läsare känner jag att det hade behövts. Som en liten parentes kan nämnas att författaren tycker att visan Ack Värmeland du sköna är väldigt vacker, Varför? Jo, för att författarens bror (eller var det farbror?) var gift med en svenska och att hon sjöng denna visa vid familjeträffar.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 239
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 10 feb 2018 13:47

"Vägen till Tammerfors" av Heikki Ylikangas
Jag började nog i fel ände för jag tycker boken spretar lite och jag hänger inte riktigt med i början när det gäller alla parter och ortnamn. (Men det är ju som att läsa en bok om Stalingrad utan att veta ett skit om VK2?!, tänkte jag för mig själv.) Jag tycker också det är dåligt flyt i texten eller att ...ja jag kan inte terminologin kanske men texten har lite för mig märkliga ordvändningar och jag funderade om på om det är skriven på Finlands svenska helt enkelt?

Blir bestört över det övervåld som de vita uppvisar. Påminner till mycket om Spanska inbördeskriget. De vita tänker sig att denna terror taktik kan vara till nytta och skrämma till underkastelse. Kan inte heller förstår varför man inom det röda lägret ger sig så lätt när man endå blir skjuten i parti och minut. När man till slut är inklämd i Tammerfors så har ju inget val en att strida till slutet, vilket påvisar, som jag ser det det kontraproduktiva i förfarandet att skjuta fångar på ren rutin. När väl Tammerfors är intaget verkar det hela urarta ytterligare och trots att högre ort försöker stoppa förfarandet att skjuta fångar, så fortsätter och det räcker med att se fattig ut, eller se fattig ut men att ha fina skor för att bli skjuten. Det sista får mig att tänka på röda Khmererna i Kambodja och deras jakt på intellektuella, vilket resulterade i att det räckte att ha glasögon för att bli skjuten.
Blev också nyfiken på det Svenska inblandande som jag visserligen hade en aning om men inga detaljer.

För att rätta till detta så köpte jag raskt den nya boken:
"Finska inbördeskriget av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg"

Jag återkommer till den senare.

Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 14 feb 2018 15:16

Emmy.jpg
Emmy.jpg (56.22 KiB) Visad 800 gånger
Den här boken hade jag sneglat på en längre tid men den fanns endast på nätet för ca 400 riksdaler, och det var de billigare exemplaren. Skicket lämnade också en del att önska vilket gjorde att jag tvekade men till slut orkade jag inte vänta längre utan beställde ett exemplar. Ett sånt där lagom slitet exemplar från 1972 som luktar lite unket och gammalt och som man måste vara lite försiktig med när man bläddrar i men j****r vad nöjd jag är med köpet. Jag har en förkärlek för böcker skrivna av personer som befann sig direkt i huvudpersonens närhet som tjänare, medarbetare, livvakter, fruar eller vad det nu må vara.

Den här boken kom ut på tyska 1963 och på engelska 1972 och det är Görings andra fru Emmy Sonneman som står för skrivandet. Emmy var en framträdande teaterskådespelare som var aktiv på scenen i Weimar och började fria med Göring i början på trettiotalet, de gifte sig 1935, fick en dotter 1938 och hon delade på sätt och vis tillsammans med Göbbels hustru, Magda, rollen som Tredje rikets First Lady. Emmy beskriver Hermann som en kärleksfull man som älskade sin dotter över allt annat. Hon är medveten om hans position i Tredje riket men är övertygad om att han är oskyldig till det han ställdes till svars för och sedermera även dömdes till döden för. Enligt Emmy blev Hermann bestört när han fick reda på hur allierade krigsfångar behandlades och är av uppfattningen att om han hade haft mandat att agera så skulle koncentrationslägren inte blivit det dom blev. Här ger hon Himmler skulden och friar därmed sin man från allt detta.

Emmy är också väldigt mån om att berätta att både hon och Hermann hjälpte judar och att Hermann var en fredens man som aldrig ville ha kriget, men som hon berättar, Hermann var bunden till den ed han hade avlagt till Hitler och var därmed bakbunden. Hon tror också att om Hermann hade fått träffat Eisenhower efter kriget så skulle det ha varit till fördel för både Tyskland och USA. M.a.o. så ser hon Hermann som en motpol till de andra potentaterna. Jag hade egentligen inte räknat med att hon skulle beskriva Hermann på något annat sätt eftersom det var så här hon upplevde honom. Hon förmår, eller ville inte, se bortom den omtänksamma maken och familjefadern som är mån om allt och alla i sin närhet.

När hon beskriver all den konst som Hermann lät inreda Carinhall med så kände hon antagligen till dess ursprung men såg kanske inget konstigt med detta. Hon tror heller inte att Hermann hade något med riksdagshusbranden att göra och hon förklarar detta med att Hermann var förtjust i riksdagshusets möblemang och skulle aldrig ha godkänt att det förstördes. Liknande förklaringar finns i hela boken i syfte att friskriva Hermann från regimens gärningar.

Emmy berättar också hur hon fann sig i att Hermanns första frun, Carin (död 1931), alltjämt "fanns med", Carins släkt var ofta på besök och hon lovordar dem. Hon berättar också att Hitler ringde henne personligen och krävde att hon skulle sluta upp med att hjälpa judar. En annan intressant detalj är att Hitler aldrig tillät henne att träffa Eva Braun, någon förklaring till detta har hon inte. Mycket tid ger hon till dottern Edda och hon vill gärna lyfta fram hur mycket Edda älskade sin papa. Givetvis måste man som läsare vara kritisk till det som skrivs, men det fråntar inte bokens värde som ligger i att den ger en värdefull insyn i makarna Görings innersta privatliv. Självklart är den emellanåt tillrättalagd men hon hymlar inte med hur hon upplevde Hermann och att han blev orättvist behandlad. Något hon höll fast vid ändra fram till sin död 1973.

Det är ingen bok som jag rekommenderar att läsa till vem som helst, den är laddad med hyllningar till både Göring och den regim han tjänade. Men den är lättläst och skriven med en enkelhet och naivitet som bara en person som är innerligt förälskad i den person hon skriver en bok om, då får man ta den som den är, om inte, läs något annat eller håll k**f.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 19 feb 2018 21:03

göring.jpg
göring.jpg (28.75 KiB) Visad 769 gånger
När vi ändå är inne på Göring så passade jag på att läsa den här lilla biografin om Hermann Göring och som jag hittade på ett antikvariat i Stockholm. Om den förra boken stryker Göring medhårs så råder det motsatta med den här. Kurt Zinger var en jude som när nazisterna kom till makten via omvägar flydde till Sverige. Väl i Sverige så författade han den här biografin som kom ut lagom till krigsutbrottet. Just det faktum att den är skriven i Görings samtid gjorde den intressant och det kanske är den första biografin som kom ut om Göring, i alla fall utanför Tyskland. Boken är skriven som en varning att det egentligen är Göring som Tysklands farligaste man och inte Hitler. Det finns säkert bäring i det resonemanget eftersom Göring mellan 1933 och 1939 med en stor iver och kanske sällan skådad brutalitet lade grunden för den nazistiska diktaturen.

Författaren tar sig även an de myter (och lögner) som skapades om Göring i Tyskland och visar att dessa är förvanskningar eller direkta lögner. Författarens huvudsyfte med boken är diskreditera Göring som en maktgalen morfinist som inte skyr några som helst medel för att uppnå sina mål. Läsaren får veta allt om Görings vistelse på svenska mentalsjukhus och hur hans morfinbegär påverkade hans intellekt och beslutsförmåga på ett sätt som nästan ger intrycket av att det är morfinets fel att Göring blev den han blev. Göring framställs också som en krigshök och att det är han som driver på Hitler om att erövra och slutligen starta kriget. Att Göring hade makt och stor del i maktkonsolideringen borde vara fastställt, men att han mer eller mindre av egen kraft genomförde detta så som författaren framställer honom stämmer nog inte. I denna bok får Göring skulden för allt och personligheter som Göbbels och "riksvärnet" porträtteras som ofrivilliga underhuggare till Göring och Himmler omnämns inte alls i boken.

Bokens värde ligger i att den är författad i realtid, alltså när det hela hände. Göring själv var förbannad på författaren och försökte få honom utlämnad till Tyskland, dock utan att lyckas. Den är skriven med känslor som ändå till stor del hålls under kontroll men inte alls med den nyansering som senare böcker/biografier har. Jag blev faktiskt imponerad av författarens research och även om en del genom senare forskning visat sig inte stämma så gör han det bra. Men som läsare ska man ha med sig att han styr sin research i en riktning för att passa syftet, att Göring är Tysklands farligaste man.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 813
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 21 feb 2018 09:20

the-ironclads-of-cambrai.jpg
The Ironclads of Cambrai
the-ironclads-of-cambrai.jpg (91.31 KiB) Visad 756 gånger
Bryan Cooper tar avstamp i dödläget på västfronten och behovet att finna en väg att ta sig genom skyttegravarna och bryta igenom på djupet. Idén föddes tidigt i kriget och stöddes entuiastiskt av bl a Churchill, men mötte både tekniska utmaningar och politiskt motstånd. Den militära ledningen var skeptisk men till slut lyckades teamet i form av Landship committee säkra råmaterial, teknisk expertis och stöd, samtidigt som ett ökat antal militärer och politiker stödde utvecklignen i takt med att förlusterna vid fronten ökade. Debuten skedde vid Somme, men misslyckad taktik och för få stridsvagnar medförde dåliga resultat.

Boken fokuserar på den första större insatsen vid Cambrai, där större antal stridsvagnar koncentrerades och en mer genomtänkt taktik för genombrott och samverkan med infanteri och artilleri utvecklades.
Cooper går igenom hur Hugh Elles, chefen för nybildade Tank Corps och hans stabschef, den sedemera namnkunnige Major JFC Fuller, planerar slaget och samverkan med övriga militära chefer. En tuff utmaning – de involverande divisonscheferna var tveksamma efter tidigare misslyckanden och i fallet Generalmajor Harper, chefen för 51st Highland division, direkt fientlig. Många komplicerade turer och visst politiskt rävspel krävdes för att få fram en plan som alla kunde acceptera, inklusive den skeptiska Douglas Haigh.

Slaget blev en framgång för det nya vapnet, men som så ofta tidigare lyckades man inte utnyttja genombrottet och initiella kaoset på tyska sidan. För lite reserver fördes fram för långsamt och tyskarna fick tid att parera anfallet.
Generellt en bra, välskriven bok om slaget och planeringen bakom, inte minst om det omfattande politiska spelet. Douglas Haigh får en rejäl känga och den brittiska ledningsstrukturen, eller kanske snarare kulturen, beskrivs som en stor del i varför de initella framgångarna inte utnyttjades bättre. Den tekniska utvecklingen av stridsvagnen berörs lite väl översiktligt. Personligen hade jag gärna sett lite mer djupdykning, men en del intressanta detaljer lyfts upp. Bl a fick Landship committee fick kämpa för att få pansaplåt till strisdsvagnsproduktionen – flottan la beslag på allt och det krävdes tumskruvar från politiskt håll för att den relativt försumbara mängd som behövdes blev tillgänglig.

En annan detalj är att en australiensare, E L de Mole, hade redan några år innan kriget uppfunnit ett fordon som i allt väsentligt var lik den stridsvagn som britterna utvecklade senare. Han fick ett visst erkännande flera år efter kriget, men det fanns inget som tydde på att hans idéer hade kopierats eller ens noterats, utan hans förslag hade fastnat i den militära byråkratin.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 239
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 06 mar 2018 21:44

"Finska inbördeskriget av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg"

Mycket intressant bok och en bra introduktion om en konflikt jag endast hade dimmiga kunskaper om. Att den Svenska inblandningen var så stor tex var nytt för mig. Detta är nog något vi förträngt i vårt land. Man får också en liten epilog till detta då man får höra historien om hur det gick sedan. Där befälen fick höga poster inom försvaret och satt på plats när nästa världsbrand inträffade. Och den tragiska historien där de som var soldater av lägre rang blev utfrusna ur arbetslivet av fackföreningarna ända tills saltsjöbadsavtalet 38.

Ålands frågan(Ja vi sumpade bort det) är en annan fråga som får stor plats i boken, ja man ska nog vara beredd på att det över huvudtaget är ett Svenskt perspektiv i boken. Vilket är bra och intressant för mig som bor i Sverige men kan säkert uppfattas störigt för den som bor i Finland.
En nackdel dock som jag ser det är bristen på kartor, det var svårt att hänga med speciellt när det handlar om slutet, när det röda området klövs i tu och det röda gardet skulle försöka bryta sig ut till Ryssland. Hade också gärna sett på karta hur de tyska trupperna var placera i förhållande till varandra då de kördes över vid Syrjäntaka som de också sedan brände ner. Den Tyska iblandningen förvånar mig lite, att de hade tid med sånt, tänker jag. (Måste tyda på att man i Tyskland vid den här tiden inte insåg att man senare skulle förlora kriget, eller?)
Mycket bilder i böcker är alltid ett plus, speciellt när historien som denna är tämligen okänd.

Inser efter att ha läst boken att detta sätter också Finska vinterkriget i ett lite annat perspektiv, att det fanns visst fog för Sovjet att vilja ha en buffert zon mot Finland. Speciellt med tanke på de militära expeditioner som genomfördes in i Ryssland på tidigt 20-tal. En viss revansch lyssnad måste ha funnits också, dels bland röda finnar som tagit tillflykt i Sovjet men också med tanke på att att vara Ryss i de vitas händer var lika med en arkebusering.
Boken tar upp illdåd från båda sidor men det framstår ju helt klart att den vita hämnden inte står i proportion till de röda och jag kommer och tänka på det Spanska inbördeskriget och de excesser i avrättningar som inträffade där, när nationalist trupperna tog terräng. (Åter igen så undrar jag om man skjuter alla i arbetsför ålder, vem ska då jobba i deras fabriker?)

Sonderling

Läser även av och till och under året som följer: 1918: Året då Sverige blev Sverige av Per T Ohlsson (Gillar såna här böcker och denna verkar vara ena i en trend på sistone med början av Peter Englunds böcker om VK1 eller Åsbrinks bok 1947. Man har dem på nattduksbordet och läser om månaden som varit för hundra år sedan.)

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 09 mar 2018 20:24

dday.jpg
dday.jpg (39.08 KiB) Visad 652 gånger
En kanske lite annorlunda bok som fokuserar på dagarna före Dagen - D och endast berör striderna det första dygnet, något som Rommel så träffade benämnde som den längsta dagen. Rommel är annars en av huvudpersonerna som läsaren får följa under den dryga vecka som till ledde fram till den 6 juni 1944. Andra personer är vanliga tyska och amerikanska soldater, motståndsmän, agenter, lottor, högre officerare på båda sidor, kanske främst på den tyska sidan, samt höga politiska ledare som Churchill, de Gaulle och Hitler. Märkligt nog så utelämnas både Roosevelt och Stalin, men det kanske beror på att de inte var direkt i händelserna centrum.

Boken består bl.a. av personliga upplevelser där ovissheten ständigt var närvarande, vart ska vi landstiga eller landsättas? Frankrike, Norge eller kanske Tyskland. Detta blandas med en ständig oro och iver om att få komma iväg och påbörja det som alla vet ska ske, men frågan är vart och när. En annan del av boken tar upp underrättelsen på båda sidor vars agenter och underrättelsetjänster försöker vilseleda respektive förekomma varandra. M.a.o. invasionen föregicks av ett betydligt större och snårigare underrättelsearbete än vad jag trodde. Vilket gör denna del av boken till den kanske mest intressanta. Intressant är också att följa Eisenhower dagarna innan då det nyckfulla vädret ställde allt på sin spets. Hitler får vi heller inte glömma, som i de bajerska alperna hade anledning att ta det hela med ro, Garbo hade ju kommit med info om att den stora invasionen skulle äga rum i Pas-de-Calais och den skulle troligtvis föregås av en skenmanöver. Intet ont anande om att Garbo i själva verket var en dubbelagent.

Ja, jag gillade boken, möjligtvis att vissa kapitel emellanåt blir alltför långrandiga, men det vägs upp av de mer intressanta. Intressant också att få läsa om personer jag aldrig hört talas om tidigare samt att de mer kända personerna presenteras ur ett annorlunda perspektiv. Också det faktum att det fanns en hiskeliga massa om, och att det var mycket som gick fel det inledande dygnet men som tyskarna aldrig fick något grepp om. Vi får heller inte glömma käbblet mellan Churchill och de Gaulle där den förra bokstavligen hatade den senare och den senare med patenterad de Gaulle attityd retade gallfeber på den förra. Just inblicken i det politiska spelet som löpte parallellt med de militära förberedelserna var nog så intressant att läsa om och förtjänar egentligen en egen bok (finns säkert redan). Som sagt, en läsvärd bok som gör sig bäst i händerna på den som redan läst om själva invasionen och det efterkommande slaget om Normandie.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 18 mar 2018 21:29

women.jpg
women.jpg (28.26 KiB) Visad 520 gånger
Den tyske journalisten och historikern Guido Knopp har i denna bok valt ut sex stycken kvinnor utifrån olika perspektiv som på sätt och vis har en koppling till Hitler. Eva Braun, Magda Göbbels, Leni Riefenstahl, Winifried Wagner, Zarah Leander och Marlene Dietrich. Varje kvinna avhandlas i ett varsitt kapitel och sin vana trogen så går det undan när Knopp fattar pennan, som den journalist han är vet han hur en text ska författas för att fånga dess läsare. Knopp försöker komma inpå kvinnorna och förstå deras handlingar utifrån deras egen tid men räds heller inte för att kritisera dem när han anser att det är på sin plats. I synnerhet vår egen Zarah Leander får sig en rejäl dos av kritik där Knopp anser att det inte räcker med att hävda politisk naivitet och närheten till Sverige som ursäkt och förklaring till att hon valde Tyskland. Zarahs motsats blir istället Marlene Dietrich som redan 1930 flyttade till USA och trots ivriga försök att locka henne tillbaka var hon bestämd att Tyskland med Hitler vid rodret var inget för henne. Tycker annars att kapitlet om Winifried Wagner är det mest intressanta eftersom det var henne jag hade läst minst om. Winifried (Richard Wagners svärdotter) blev en flitig beundrare av Hitlers person och stod fast vid detta ända fram till sin död 1975.

Självklart diskuteras eventuella sexuella relationer, men med undantag av Eva Braun så är det bara rykten och inget som kan fastställas. Men som författaren skriver, Magda Göbbels hade gärna om tillfälle yppat sig ställt sig till förfogande. Riefenstahl hävdar att Hitler gjorde närmanden medan Winifried bestämt hävdar att deras relation var strikt professionell från båda håll. Zarah berättar givetvis om hur Göbbels gjorde tafatta förföriska försök till närmanden men utan framgång. När det gäller Leni, Winifried och Zarah så är det deras egna berättelser som ligger till grund och de är gjorda efter kriget och kan ju givetvis vara tillrättalagda. I alla fall när det gäller Leni så finns det enligt författaren grund för att tro att hon var fysiskt intresserad av Hitler men att han avvisade henne. Både Leni och Marlene vara annars riktiga manslukerskor som inte drog sig för sexuella eskapader med män i sin omgivning.

Förutom dessa sex kvinnor fanns det givetvis fler kvinnor kring Hitler, Geli Raubal, Emmy Göring, Unity Mitford, Hanna Reitsch m.f.l. Men jag antar att författaren ville få med en variation av kvinnor som inte bara fanns i den närmaste kretsen utan även utanför den men som ändå nämns i sammanhanget. Marlene exempelvis träffade aldrig Hitler men som fått en koppling till Hitler genom hennes engagemang mot Hitler och nazismen, ett engagemang som delade efterkrigstidens Tyskland. Zarah träffade Hitler vid endast ett (?) tillfälle och passade då på att diskutera hans lugg. Överlag är det en intressant bok som jag läste med intresse och jag kommer säkerligen att läsa fler böcker av Knopp som ännu inte är översatta till svenska.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 239
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 25 mar 2018 15:07

I bödlarnas fotspår- massavrättningar och terror i det finska inbördeskriget

Av Aapo Roselius som även gjort översättningen.

Bra och informativt om denna grymma epok i den finska historien. Tar även upp vad som hände sedan efter kriget och följer upp en del personliga öden.
I slutet tas de militära expeditionerna mot Sovjet och frivilliga till baltstaterna upp (Estland).

Jag blir endå förvånad över att en del av missdådarna kommer undan, och då menar jag de som uppenbart använt sin position till att ta livet av privata ovänner eller avrättat vem som helst som var på fel plats. Utöver detta att den vita armens hämnd verkar gått något till överdrift, om jag säger så.
Dessutom så vann socialisterna valet efter kriget en intressant tvist som tas upp då det faktum att Tyskland förlorade vk1 som var den vinnande sidans support och segrar makterna i världskriget krävde fria val.
Trots detta verkar alla helst vilja glömma bort det hela och gå vidare. Det var upp till enskilda att dra rättsprocesser vidare.

Jag som läst många böcker om diverse massakrer och liknande i Rwanda och Kambodja (förutom vk2) funderar på vad det är för mekanik som drar i gång som ett självspelande piano om förutsättningarna är de rätta. Det ämnet snuddas bara förbi på slutet men jag tänker det finns mer att lära av den här historien.

Sonderling

Ps Guido Knopp var bättre än jag trodde tänkte jag efter att ha läst hans bok om de tyska krigsfångarna öde, kanske är det i mina öron det smått fåniga namnet som gjorde att jag trodde att han skulle skriva böcker av sensations karaktär?

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 26 mar 2018 19:37

pearl.jpg
pearl.jpg (86.76 KiB) Visad 431 gånger
Böckerna om Pearl Harbor är antagligen många till antalet men för mig var det här den första jag läste som uteslutande handlar om just Pearl Harbor. Kan inte riktigt förstå varför jag missat Pearl Harbor (har ju faktiskt även varit där) eftersom de ca två timmar som attacken ägde rum är ju oerhört dramatiska för att inte tala om de konsekvenser den fick. Den här boken bygger uteslutande på vittnesmål som författaren samlat in och den gavs ut redan 1958. Alltid varit lite svag för böcker som är skrivna tätt inpå händelserna då primärkällorna alltjämt var i livet och händelserna inte ligger mer än en generation tillbaka, i detta fall ännu närmare. Boken utspelar egentligen under endast ett dygn och inte bara anfallet som "bara" varade i ca två timmar. Självklart ges själva anfallet en betydande del men Pearl Harbor var så mycket mer. Det blir lite som att läsa en roman där man får följa timmarna före anfallet från båda sidor, hur de upplevde det och vilka tankar som for i skallen på de inblandade, allt ifrån japaner och amerikaner där även civila får plats.

Som författare är det inte alltid lätt att sammanfatta vittnesmålen som av förklarliga skäl ofta blir motsägelsefulla eftersom de upplever dramatiska händelser på olika sätt. I synnerhet från amerikansk sida då vittnesmålen var många och därmed spretade beroende på vem som frågas. Förutom själva anfallet som beskrivs i detalj och den kamp som utfärdades på de sjunkande skeppen och flygfälten så ges även vittnesmål på håll ett stort utrymme, alltså de som inte var på annat håll på Oahu och undrade vad det var som dundrade och brakade där borta i hamnen. En allmän uppfattning var att det var en militärövning, en uppfattning som även delades av många amerikaner i tjänst i just Pearl Harbor. Det tog lång tid innan amerikanarna fattade vad det var som hände.

En annan intressant detalj som författaren tar upp är alla de rykten som följde direkt på attacken. Alltifrån japanska fallskärmsjägare till en invasion som folk påstod sig ha sett eller hört ägt rum och som i stridens hetta antagligen kändes realistisk. En allmän uppfattning verkade ha varit att attacken skulle följas av en invasion, inte bara av Hawaii, utan även av den amerikanska västkusten. Andra rykten var att den japanska befolkningen på Hawaii var en bunt femtekolonnare som inte gick att lita på och för en kort tid var det tufft att vara japan på Hawaii. Jag hade önskat att mer tid hade vigts åt den japanska sidan, det blir alltför mycket amerikansk slagsida. Förvisso fullt förståeligt eftersom de amerikanska vittnena vida överträffar de japanska. Men jag uppskattade vittnesmålet från den japanske befälhavare på en av de miniubåtar som opererade strax utanför Pearl Harbor. Boken är annars lättläst men lite på gränsen till att bli alltför klämkäck emellanåt, vilket får mig att undra om inte vittnena skapat detta i efterhand för att ge det hela komisk touch ala brittisk manér.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 239
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 07 apr 2018 19:37

Slaget om Tammerfors - Ögonvittnen från Finska inbördeskriget
Timo Malmi och Ari Järvelä

En hel samling ögonvittnes skildringar från alla sidor och åldrar. Det ger intressanta perspektiv och skildringar av slaget. Tex när den vite soldatesn vittnes bild sammanfaller med barnets vittnes bild. Ja inte samma skildring förstås men man ser att händelserna passar samman. Sånt blir spännande tycker jag.
Hade gärna sett liknade böcker från andra historiska händelser.

Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 742
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 09 maj 2018 13:24

romanov.jpg
romanov.jpg (16.2 KiB) Visad 94 gånger
När Sverige hamnade i Ekaterinburg för match mot Mexico till sommarens fotbolls-VM så blev det liksom självklart att den siste tsarens öde fanns på agendan. Jag insåg också att jag egentligen visste väldigt lite om både den siste tsaren (Nikolaj II förresten) och Romanov dynastin. Först tänkte jag rikta in mig på Nikolaj II men hittade inget på svenska mer än Montefiores tegelsten på ca 850 sidor. Först kändes det inte alls lockande att läsa ca 700 sidor innan man kommer fram till det som på förhand var det intressanta. Men ganska snabbt insåg jag att detta var ett ypperligt tillfälle att ta sig an hela tsar dynastin. Den har ju alltid funnits där i ytterkanten som något som skulle vara intressant men har liksom inte hittat någon anledning att ta tag i saken, inte förrän nu och det var absolut inget jag ångrade.

Dynastin Romanov varade i dryga 300 år och den har faktiskt haft ett enormt stort inflytande på Europas historia, i synnerhet Peter den store insåg att Ryssland måste närma sig Europa. Romanov dynastin är annars ganska rörig så jag skulle ljuga om jag hävdade att jag genom denna bok nu har koll på tsarerna, det har jag inte. Det är också en oerhört våldsam och brutal dynasti med stora inslag av sexuella utsvävningar (för att inte säga pornografi) med allt och alla. Som läsare blir man också varse om att ingifte mellan Europas kungahus var vanligt. Många av tsarerna drabbades också av svåra sjukdomar, både fysiska och psykiska, och många tilltänkta arvingar dog i tidig ålder. Påstår inte att detta är en konsekvens av ingifte men spridningen av generna lämnade nog en del att önska.

Krig och politiskt maktspel var vardagen för tsarerna (och tsarinnorna) och vissa tsarer har lämnat ett större avtryck på historien än andra. Sverige och Polen verkar alltid ha haft en gås oplockad med ryssen medan andra nationer ena stunden varit fiende till ryssen för att vid ett annat tillfälle varit allierat. Men även om det var intressant att läsa om dynastin fram till Nikolaj II så är det Nikolaj II som är bokens behållning. Den ges också störst utrymme och är också mycket intressant, och då menar jag inte bara abdikeringen och mordet på tsarfamiljen. Det är faktiskt en ganska brutal föreställning som bolsjevikerna bjuder på när de med Lenins godkännande mördar familjen i mitten på juli 1918 och dumpar kropparna i ett gruvschakt utanför Ekaterinburg.

Med sina 850 sidor så kräver den sin prosa för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att ta sig igenom ”stenen” och det lyckas författaren med. Hans ambition är inte att ge en djupare bild av respektive tsar och tsarinna utan han skrapar mer på ytan. På så vis blir boken en inkörsport för vidare läsning, inte bara om tsarerna utan även händelser och andra personer. Framförallt Rasputin, denna ”gudsman” från Sibirien som kom att få ett så stort inflytande på Nikolaj II och kanske framförallt på hans hustru Aleksandra. Ett inflytande som var allt annat än uppskattat bland andra i tsarens omgivning och som resulterade i att Rasputin mördades. Jag gillade boken, och det känns bra att ha med den i bagaget när jag reser till Ryssland och kanske framförallt till Ekaterinburg.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 813
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 16 maj 2018 09:54

61BC2jRFURL._SX323_BO1,204,203,200_.jpg
Catastrophe: Europe Goes to War 1914, Max Hastings
61BC2jRFURL._SX323_BO1,204,203,200_.jpg (63.88 KiB) Visad 26 gånger
Max Hastings fokuserar helt på de första månaderna av första värdskriget, från krisen sommaren 1914 som ledde fram till utbrottet, tills kriget körde fast i skyttegravskrig på Västfronten samma höst. Han beskriver de inledande offensiverna, den misslyckade österrikiska offensiven mot Serbien, den lika misslyckade franska offensiven in i Tyskland, efterföljande race to the sea, slaget om Marne, osv

Boken kom ut i samband med 100-årsdagen av första världskrigets utbrott. I en del av de historiska debatter som pågick då profilerade sig Max Hasting genom att dels försvara det brittiska beslutet att gå in i kriget på Ententens sida och dessutom peka ut Tyskland och framför allt Kaisern som huvudansvarig för eskaleringen från en regional konflikt till ett världskrig. Här är han mer försiktig och nyanserad, men det framgår att han är emot den ofta dominerande hållningen att alla var lika stora kålsupare. Om han har rätt eller fel kan diskuteras, men han argumenterar väl för sin synsätt och han lyfter upp de alternativa tolkningar som finns.

Oavsett vad man tycker om hans slutsatser så är det en välberättad och fängslande skildring av perioden innan skyttegravskriget. En del relativt okända sidor av kriget lyfts upp. Precis som Trismegistus nämnt angående Das Lächeln der Henker tidigare, begicks omfattande krigsförbrytelser i bl a Serbien av österrikiska trupper. De mer kända tyska övergreppen i Belgien tas upp grundligt, inte minst hur de användes och överdrevs i propagandan. Intressant nog finns det få exempel på motsvarande övergrepp från ryssarnas tidiga offensiv i Ostpreussen och senare i Galizien.

Hastings är också skicklig på att sätta saker i ett sammanhang och inte minst tydliggöra proportioner, exempelvis gick det upp för mig hur liten BEF var 1914 – motsvarande 50 bataljoner jämfört med de franska respektive tyska arméerna på mer än 1000 bataljoner vardera.
Analysen av befälhavarna och deras agerande, personligheter och svagheter ger ytterligare en dimension av händelsutvecklingen. Den uppfattning jag får från Hastings skildring är att de allierade var ur militärt perspektiv mindre professionella och sämre förberedda för det storkrig som bröt ut, men hade en något mer klarsynt högsta ledning (militärt och politiskt). Tyskland hade en mer professionell armé och operativa ledare, men en svagare högsta ledning i form av von Moltke d y, Bethmann-Hollweg och Kaiser Wilhelm själv. Den Österrikiska ledningen odugligförklaras i princip fullständigt.

Som helhet är det bland det bästa jag har läst om första världskriget. Hastings är en skicklig berättare och lyckas framför allt på ett levande sätt skildra skeenden som annars lätt blir knastertorra.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster