Vilken bok läser ni just nu?

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Hans S
Korpral
Korpral
Inlägg: 199
Blev medlem: 03 jan 2018 09:32
Från: Östergötland
Militär Grundutb: Kavalleriet
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Hans S » 12 aug 2018 17:42

Jag läser militärpornografiska alster också.

Bild

Som jag är för lat att recensera, det får The Guardian göra åt mig: https://www.theguardian.com/books/2006/ ... ianreview5

Jag har läst Phoenix Squadron och jag var även där imponerad.
https://www.amazon.co.uk/Phoenix-Squadr ... 067&sr=1-4

Rowland White är på min favoritförfattarlista och jag kommer snart skaffa i alla fall Storm Front.
https://www.amazon.co.uk/Storm-Front-Ro ... 067&sr=1-3

MVH

Hans
För att undvika missförstånd: Jag blev sedermera infanterist (förföll så småningom till reservare) och bor sedan ett kvarts sekel utrikes.

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 838
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 13 aug 2018 11:10

download (2).jpeg
British Battle Tanks: British-made tanks of World War II
download (2).jpeg (12.89 KiB) Visad 412 gånger
David Fletcher är en av de ledande experterna på brittiskt pansar, knuten till Bovington Tank Museum, och har skrivit flera böcker i ämnet och dyker ofta i TV-dokumentärer som berör ämnet.

I den här boken går han igenom de egenutvecklade stridsvagnarna som britterna använde under andra världskriget, från Matilda till Comet. I varje kapitel får man en initierad teknisk beskrivning som håller sig på en lagom nivå för de flesta, dvs varje skruv och mutter analyseras inte men de väsentliga delarna fångas upp på ett begripligt sätt. Vidare innehåller varje kapitel avsnitt om operationell användning liksom bra beskrivning av erfarenheterna av respektive vagn och förmåga vs motståndarnas utrustning.

Det är knappast en hyllning till brittisk ingenjörskonst (han är rätt hård i sina omdömen), men han nyanserar bilden lite och lyfter bl a upp bakgrunden till varför det satsades på bristfälliga konstruktioner -de stora förlusterna i Frankrike och rädslan för invasion 1940 tvingade fram ett beslut att prioritera kvantitet framför kvalitet. Däremot konstaterar han att det var ett stort misslyckande att de vagnar som utvecklades 1941-1943 i (Churchill och Cromwell) inte blev bättre än vad de blev. Här var det mer en fråga om inkompetens kombinerad med prestige och politisk spel, snarare än konsekvens av medvetna beslut.

I praktiken är varje kapitel en förkortad version av de Osprey-böcker som Fletcher skrivit om respektive stridsvagn. Har man redan dessa får man inte ut så mycket nytt, undantaget kapitlen om de tidiga Cruiser-vagnarna som jag inte tror är utgivna i annan form tidigare. Annars är det hyfsad valuta för pengarna eftersom boken motsvarar 6 eller 7 Osprey-titlar från en av de mest kunniga på området.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 838
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 24 aug 2018 12:33

51NSEVYBETL._SX332_BO1,204,203,200_.jpg
Stothert & Pitt: Cranemakers to the World
51NSEVYBETL._SX332_BO1,204,203,200_.jpg (30.2 KiB) Visad 370 gånger
Ibland råkar jag snubbla på böcker som berör lite udda områden, i det här fallet i ämnet gamla hamnkranar. Det började med att jag ville bygga ett diorama med hamnmiljö med en hamnkran som viktig del. Avsaknad av lämpliga byggsatset gjorde att jag bestämde mig för att scratchbygga en, vilket skapade behov av att få tag i teknisk info om hur sådana var konstruerade. Nättrålning gav dålig utdelning så jag fick göra läxan på klassiskt sätt och läsa en bok, i det här fallet om Stothert & Pitt, en av den största tillverkarna under första hälften av 1900-talet.

Boken är en typisk industrihistorisk skildring av företaget från grundandet på 1800-talet till nedläggningen på 1980-talet, när konkurrensen blev för hård. Storhetstiden var under de båda världskrigen och en bit in på 1950-talen när arbetsstyrkan som mest var uppemot 2000 anställda i fabriken i Bath. Under andra världskriget blev företaget indraget i ett antal vapenprojekt, bl a tillverkning av Chariots, bemannade torpeder, åt Royal Navy och även torn till A30 Challenger, den relativt ovanliga Cromwellbaserade stridsvagnen med 17-pounder.
Men framför allt handlar det om kranar i olika former. Från små handvevade modeller för att lasta säckar på kanalbåtar till enorma varvsskranar med lastkapacitet på 150 ton. De flesta av de klassiska kranarna har försvunnit i takt med att containertrafiken tog över, men enstaka är än i dag i drift i tredje världen. Några har bevarats såsom de eleganta kranarna i Londons docklands.
Ur krigshistoriskt perspektiv var tillverkningen under andra världskriget av hundratals kranar i byggsatsform det viktigaste bidraget. Konstruerade för att kunna monteras och vara i drift på 27 timmar, med dieseldrift för att inte vara beroende av extern kraftförsörjning. Ett viktigt bidrag för att kunna bygga nya hamnar i England utanför Luftwaffees räckvidd under de första krigsåren. Senare, efter D-dagen, användes byggsatserna för att snabbt kunna få erövrade hamnar i drift.

Även om det egentligen är ren företagshistoria med en del avsnitt som mest är av intresse för dem som har en personlig koppling till Stothert & Pitt, så får man också ganska bra bild över tekniken och utvecklingen genom 1900-talet. Kombinationen av lättillgänglig information och bra bildmaterial gjorde att jag fick ut mer än förväntat från boken.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 249
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 30 aug 2018 07:54

Jag har ju tyvärr drabbats av grav sömnapné vilket inverkat negativt på mitt läsande. Dvs jag somnar efter par sidor, så läsande har blivit ett långsamt tragglande utan flyt och sammanhang. :ledsen:


Men under denna tropiskt varma sommaren har jag snöat in på slaget om Hue i Vietnam under tet offensiven 68.
Och följande böcker har jag läst hittills:

Nicolas Warr - Phase line green - The battle for Hue , 1968

En ögonvittnes skildring från slaget. Sånt är alltid intressant och ger alltid lite udda info (Som toalett bestyr och ovanan vid att skita i ett hål i golvet. Och författaren påstår att vietnamesiska män kan pissa längs benet utan att träffa vare sig sina pösiga byxben eller själva benet?)

Samtidigt är detta en annorlunda Vietnam-krigs skildring i det att det är konventionela styrkor som möts i ett konventionellt krig. USMC har ingen stridsvana från strid i bebyggelse men ni vet adapt, och overcome och det där så lär de sig men måste betala i blod.
Författaren skriver bra men ibland undrar jag om han är lite dum!? (Jo anledningen till att ni sattes att sprätta upp kartonger med ammo var ju att ni fick ju ett litet sammabrott innan, så nått högre befäl satte dig där för att du skulle samla dig lite. Fattar han inte det?)

En sak som följer Vietnam-krigs mallen är den sedvanliga misshandeln av den leende krigsfången. Trodde att det skulle förklaras men som jag läst på annat håll är detta nått Vietnamesiskt att le och skratta när man är rädd, inte förlora ansiktet, skrämma bort det onda, typ. Driver ju oftast en Amerikansk soldat till vansinne som just förlorat sina polare.

Får intrycket att man stångar sig blodig i striderna om en gatstump och avancerar först när fi blivit kringränd av andra förband.

Men det är svårt att få överblick och jag borde ju läst denna bok efter den boken jag läser nu. (återkommer till den.)



Nha ca - Mourning band for Hue

Författarens namn Nha Ca är en pseudonym som betyder lovsång. Hennes verkliga namn är Tran Thi Thu Van

Boken skrevs redan 1969 och gick först som följetong i Sydvietnamesisk press. Handlingen kretsar runt författarens och andra civilas vedermödor under slaget i Hue, då famlijen är medelklass och katoliker samt att brodern är en ARVN soldat på permis så handlar det också mycket om att gömma sig och undvika inte bara stridshandlingar utan också FNL/ NVA´s jakt på förrädare. Man är rädda för Befriarna kallade dem genomgående för "dem". Inte sällan är det före detta Hue bor som återkommer som en kommissarie och vill göra upp med verkliga och inbillade oförrätter, scenariot känns igen från andra konflikter (kommer också och tänka på en "tysk kvinnas dagbok"). Oftast mycket klaustrofobisk stämning där de gömmer sig i egen händigt grävda skyddsrum eller kyrkor, som allt som oftas raseras i striderna och man då måste söka ett nytt skydd i all hast. (Gömmer sig från FNL-gerillan som hämtar folk på natten eller massiva Amerikanska artilleri eller bomb anfall.) Jag får känslan av three little pigs som gömmer sig från vargen, först ett hus i halm, sedan ett hus i trä, sedan ett hus i sten. (Om ni minns den gamla sagan?) Området verkar vara medelklass en förort till Hue, vi snackar hus eller villor med trädgård, inte så mycket hyddor med halmtak som vi är vana vid från film.

Amerikaner nämns i boken men framstår som statister, och jag tänkte vilken bra Vietnam film detta skulle bli med Vietnameser i centrum och Amerikanska soldater i periferin som snackar rotvälska och håller på, eller som fångar som transporteras bakåt, eller som döda.. En scen i boken påminner om Keystone cops. Där först tre FNL soldater kommer till deras hus, för att sedan jagas bort av Amerikaner som fyller hela trädgården och skjuter och skriker, för att sedan i sin tur jagas bort av reguljära NVA styrkor, som kommer instormande i trädgården. Av de korta tidsspannen bedömer jag att det verkligen var "close quarters".

När texterna sedan lanserades som bok så dränkes den i den sensation och indignation som uppstod när My-Lai avslöjades. Berättar översättaren Olga Dror i ett långt förord, som är född i Leningrad men är nu professor i Vietnamesisk historia i Texas university. Där berättas att författaren flydde från Vietnam på 90-talet, efter att hennes man släpptes från fångläger -89 och via Sverige kom till USA. Svenska PEN hjälpte till. Man förstår också att författaren som själv satt fängslad en tid efter 75, inte heller var så uppskattad av Saigon regimen. (Kultur personligheter har väl en tendens att ständigt reta makthavare?)
Dror betonar också snedvridningen av konflikten och att ingen har uppmärksammat massakrerna i Hue under åren som gått och påpekar att när denna bok kom i nytryck så kom Nick Turse bok "Döda allt som rör sig" och ett flertal andra om övergrepp från USA och Saigon regimen. Endast en försöker nyansera och här nämns den boken jag läste innan "James S Robbins this time we win". Författaren berättar vidare att när hon föreläser om Hue och övergreppen där så blir hon alltid bemöt med skepsis eller välvilliga förståsigpåare som ska upplysa om USA dess krigsbrott istället. Men här menar hon att för att förstå, lära sig och få försoning så måste alla aspekter tas upp. Och tar upp Japan som varnande exempel där de ständigt trampar i klaveret gente mot sina grannländer då de inte gjort upp med sitt förflutna. Och menar att de istället har mycket att lära av Tyskland.

Jag var lite orolig i början för jag har läst en del Vietnamesisk litteratur som Bao Dinhs bok och tycker att de kan ha en tendens till att vara för poetiska. Alltså att jag ibland inte förstår om det är en drömsyn eller inte. Men denna var mer rakt på sak. Möjligtvis kan det bli lite jobbigt även för en gammal Sven Hassel läsare om alla groteskt stympade lik som huvud personerna ständigt snubblar över. Är det inte Amerikansk verkans eld så är det FNL som avrättar folk, inte ens Amerasiatiska barn kommer undan deras hämnd. Tanken slår mig att detta är nog det närmsta FNL kommer till att slå till mot Amerikansk civil befolkning. För det är mer än en flickvän eller fru till US soldater som kommer i klämm. (Varför har man inte hört om detta förrut?)

Jag kan rekommendera denna för alla som vill ha ett komplett Vietnam bibliotek.

Läser nu Mark Bowdens bok om slaget vid Hue 1968, "A Turning Point of the American War in Vietnam", eller inte, hur var det nu?

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 765
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 01 sep 2018 16:00

cassino.jpg
cassino.jpg (65.45 KiB) Visad 337 gånger
1998 tog jag tåget från Rom till Cassino och besökte klostret Monte Cassino som majestätiskt blickar ut över staden från toppen av berget med samma namn. Spenderade kanske någon timme på plats utan att det egentligen satte några avtryck. Missade även, eller prioriterade bort, museet och krigskyrkogårdarna som ligger nere i staden Cassino. Hade antagligen också en tidspress på mig eftersom min dåvarande tant väntade på mig i Rom. Platsen föll snabbt ner i listan till förmån för de mer kända slagen på väst och östfronten. 20 år senare återvände jag till Rom och Cassino fanns med i tankarna men inte så pass mycket att jag tyckte det var värt ett återbesök. Men ändå tillräckligt mycket för att det skulle vara värt att läsa en bok om slaget. Kan inte komma på att jag läst någon bok som specifikt handlar om sydfronten (jag räknar inte Sven Hassels bok) vilket stärker faktumet att sydfronten hamnar i krigets skymundan, inte bara hos mig utan jag tar mig friheten att påstå att det faktiskt förhåller sig så.

Men det tog inte många sidor att inse att kriget på sydfronten och det som ledde fram till slaget om Monte Cassino var minst lika brutalt och vidrigt som andra fronter. Boken tar avstamp i den allierade landstigningen i trakterna av Salerno söder om Neapel i början på september 1943. Därifrån får man följa hur de allierade med stor möda avancerar norrut och som kulminerar i slaget om Monte Cassino. Den italienska terrängen var onekligen svårkrigad med kuperat landskap som gynnade tyskarna. Lägg därtill vädret som oftast bestod av stora mängder regn hade stor påverkan på moralen bland den allierade konstellationen som bestod av en salig blandning av amerikanare, britter, fransmän, nordafrikaner, ghurkas, indier, australiensare, nyzeländare och kanadensare. En konstellation som inte alltid drog jämt, illa förberedd och som inte alltid var synkad med varandras operationer. Kort sagt det italienska fälttåget var underordnat det som skulle komma i norra Frankrike i juni 1944.

Det som ger boken det där lilla extra är att den ger utrymme för den enskilde soldaten, och då kanske inte det som man förväntar sig. Här berättar och vittnar soldater om hur förbaskat trötta de är på kriget och allt jävelskap det innebär. Här krigas inte för något högre stående j***a ideal eller annat ideologiskt dravel, här krigar man för att överleva och om det innebär att man är tvungen att mygla så må det vara hänt. Här berättar soldater om hur de fegar ur av den enkla anledningen att de är rädda för att dö. Det vittnas om stridsutmattning som verkar vara betydligt mer vanligt än vad man kanske tidigare trott. Det berättas om soldater som ordervägrar för att de helt enkelt inte vill och gör allt för att komma ifrån skiten. Det vittnas om soldater som öppet erkänner att de längtar hem mer till sina mamma eller flickvän/fru mer än till sina stridskamrater vid fronten. Det berättas om permissioner med stort alkoholintag och utnyttjande av prostituerade. Det berättas om plundringar av civila hem och tyska lik. Men det som alla verkar ha gemensamt är den fasansfulla upplevelsen av att utsättas för granatkastareld, ibland t.o.m. av de egna. Denna ständiga plåga kunde få vilken "stridspitt" som helst att bryta ihop och längta hem till mammas famn. Här ges inga utrymmen för hjältefasoner eller glorifiering av den kamratanda som sägs uppstå i krig där den enskilde soldaten gör allt för att återvända till sina kamrater vid fronten. Nåja, lite sånt finns det, men inte på det sätt man är van vid.

Boken ger även utrymme för civilbefolkningen och för den tyska sidan och givetvis diskuteras och skildras bombningen av klostret och i vilken utsträckning det var nödvändigt och motiverat. Intressant är också att läsa om hur en del av soldaterna hanterade återgången till det civila, inte alltid en dans på rosor utan snarare tvärtom där många hamnade i samhällets utkanter och med allt vad det innebär. Slaget om Monte Cassino var från början illa planerat och inte prioriterat vare sig när det gällde manskap eller utrustning. Något som kanske präglade hela det italienska fälttåget som fortsatte att vara trögflytande ända fram till den 2 maj 1945 när det fick sitt slut. Detta kanske också innebär att det blivit nedprioriterat i historiebeskrivningen och att sådana som jag attraheras mer av platser som Normandie och Stalingrad. Men är det något jag tar med mig från boken är att Monte Cassino numera finns på min att göra lista och att jag troligt återvänder inom ett par år, det är det onekligen värt.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 249
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 16 sep 2018 07:03

Hue 1968 - A turning point of the American war in Vietnam av Mark Bowden


Denna bok följer den tradionella mallen om Vietnam och motsäger den revitionisktiska boken jag läste innan i det att Tet kom som en total överraskning för Amerikanerna och att före talade alla om att man höll på att vinna och efter hur man skulle dra sig ur. Mycket av detta bekräftast endå av de motreaktioner som USA eller rättare sagt Westmoreland gjorde. Som dessutom hela tiden trodde att alla attacker var en fint och att Nord-Vietnam egentligen var ute efter Khe sanh. (Känns igen typ Normandie 44?) Att hela Hue var intagen av fienden verkar gått flera beslutsfattare förbi. Vilket också ledde till att återtagandet skede pö om pö, genom att skedmata in styrkor. Och konsekvensen av detta var en lång utdragen strid men stor materiel förstörelse och liv gick i spillo. Inte minst civlia.


Mark Bowden skriver ju bra och medryckande, har man läst hans tidigare böcker som "Black Hawk Down" och "Guests of the Ayatolla" så blir man inte besviken. Jag tänker också att det hela påminner mycket Cornelius Ryans böcker i det att man får följa olika karaktärers öden. Även intervjuer med NVA och FNL personal har gjorts vilket är ett plus. En del av dem bor i USA men i andra fall har man gjort intervjuerna i Vietnam med det problem det innebar i en diktatur med övervakare och så. Hur som helst det är ett plus att få med deras berättelser och man får en större respekt för deras krigsmannaskap. De ska göra allt som alla soldater gör plus att bli tokbombade hela tiden av den Amerikanska krigsmakten.


Ett kapitel tar upp detta med massakrerna och utrensningarna, "Det gick lite för långt" som en intervjuad Kommisarie uttrycker sig. Siffran varierar från ett par hundra till tusental, ingen vet exakt, det hela försåras av civila bomboffer och ytterligare utrensningar av Saigon regimen efter återtagandet. Men det följer samma mönster som i tidigare historiska utrensningar, i det att man först försöker göra det legitimt med hittepå ståndsrättegångar mot myndighets personal och senare när det ballar ur så är det den där grannen du aldrig gillat eller tjejen som inte ville gå ut med dig. Kommissarien som intervjuas om detta delar med sig av sin frustration då hans specialitet är att omvända ARVN soldater, då som jag förstår deras utbildning är eftertraktad. I ett fall åker han ut för att fråga var de är och blir visad på en massgrav?!


Själv blir jag lite fascinerad över att man inte hört ett ljud om detta, första för mig är väl film scenen i "Full Metal Jacket" och jag tänker att antikrigs narrativet verkligen måste ägt media. Betänk att även västerländska civlia som präster och NGO personal blev offer. Så tycker man ju att det borde hörts något. Jag tänker också att detta är så nära NVA/ FNL kommer till att slå till mot Amerikanska civila eller hemlandet i det att soldater på permis och deras Vietnamesiska fruar och barn hamnar plötsligt bakom fronten, ibland tillsammans ibland inte. Ameriasiatiska barn dödas genom den sedvanliga metoden i alla krig, genom att svinga dem i benen och krossa deras huvuden mot dörrposten.


Fångar är ju ett intressant kapitel, jag har levt i tron att det bara var flygare och SF-soldater som blev fångar i Vietnam. Men här är det allt från NGO folk, präster, till skrivbords soldater till civila kontrakts anställda. Alla förs bort om de får leva, en del av de civila släpps men många får stanna till den stora fångutväxlingen 1972. (Boktips i notförteckningen om detta som jag bara måste skaffa.)


Referenser till de tidigare böckerna jag läst i år finns med och man får en inblick fast från ett annat håll som förklarar ett och annat. (Nu vet jag varför de Amerikanska marin-soldaterna sköt som besatta från sina lastbilar när de kör förbi.)

Och Warr från boken Phase line green blev mycket riktigt entledigad och skickad att göra uppgifter bakom "fronten", han fick ju liksom skulden för högre befäls oförmåga att förstå att man bara inte kunde anfalla tvärsöver gatan.


Som sagt bra bok som bör finnas med i varje Vietnam-krigs bibliotek.


Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 765
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 29 sep 2018 12:17

muren.jpg
muren.jpg (56.2 KiB) Visad 247 gånger
Kommunismen har för mig alltid varit som en kär älskarinna och de gånger jag känt för att lämna den nazistiska trygghetszonen och utforska världen utanför så har den troget väntat på mig och visat att världen inte bara består av brunskjortor och gaskammare. I synnerhet är det Östtyskland som attraherat mig mest och vad kan då vara mer symboliskt för Östtyskland än Berlinmuren. Det här är boken som jag alltid kommer att undra över hur jag under 12 år lyckats missa (den utkom 2006) och som jag av en slump rotade fram i en låda på ett antikvariat. Men boken är så mycket mer än bara muren, den är berättelsen om hur den konstlade staten Östtyskland politiskt och ideologiskt manövrerade sig fram i ett träsk som framställdes som en lagun där Västberlin låg som en oas mitt i ett hav av kommunism.

Den här boken hade egentligen allt som jag kände men som jag kanske inte visste att jag ville läsa om. Fokus ligger givetvis på Muren och Östtyskland men den tar också på ett gediget sätt upp hur båda "blocken" (väst och öst) förhåller sig till muren och allt vad den stod för inom respektive läger. Det är onekligen en komplicerad historia där den mycket väl skulle ha kunnat leda till krigsutbrott mellan supermakterna. Förutom internationell realpolitik så ger boken en rejäl insyn i det östtyska maktetablissemanget där först Walter Ulbricht huserade och sedan Erich Hönecker. Hur orsakerna till muren växte fram, hur den planerades, hur den uppfördes, hur den utvecklades, hur den bevakades samt att den var chanslös mot de orsaker som bidrog till att den slutligen föll samman.

Boken ger också en bra och mycket intressant överblick över hela det östtyska samhället från den enskilde medborgaren till det högsta hönset där denne och dennes lakejer satt i sina lyxvillor i Wandlitz norr om Berlin. Men nog så viktigt och intressant är diskussionen om arvet efter muren, inte så lätt att hantera i det euforiska kölvattnet som följde på murens fall. Allt var inte frid och fröjd och när guldet och de gröna ängarna visade sig vara något annat så uppstod en baksmälla som man gärna inte ville se eller ta tag i. En baksmälla och som på sätt och vis påminner om de östtyska ledarnas oförmåga eller ovilja att ta tag i de ekonomiska problem som på sikt bidrog till DDR:s upplösning.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 838
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 03 okt 2018 09:11

supermarine-spitfire-owners-workshop-manual.jpg
Supermarine Spitfire - Owners Workshop Manual
supermarine-spitfire-owners-workshop-manual.jpg (28.97 KiB) Visad 180 gånger

Haynes är kända för sina verkstadshandböcker för bilar och har på senare år börjat ge ut något som ska påminna om dessa för alltifrån stridsvagnar, ubåtar till flygplan. Jag har tidigare avfärdat dessa som mest en plojgrej, men när jag fick tillfälle att bläddra i en kunde jag inte motstå den. Någon verkstandshandbok är det naturligtvis inte (en sådan skulle kräva minst ett par tusen sidor), men däremot får man en trevlig, tekniskt orienterad Spitfire-bok med lite historia och lättillgänglig sammanställning av de olika versionerna men framför allt en detaljerad tekniskt beskrivning av flygplanet.

Genom dokumentation av renovering av en Spitfire Mk IX har man fått en mängd bilder på nästan varje del av planet. Varje delsystem gås igenom grundligt inklusive konstruktionen av flygkropp och vingar, motor, instrumentering, osv, men också detaljer som hydraulik och elsystem. Bildmaterialet liksom ritningarna och sprängskisserna gör den värd sin vikt i guld för en modellbyggare. Även om mycket går att hitta på nätet och i andra böcker är det svårt att få en sådan omfattande samling högkvalitativa bilder som man får här.

Lite kul, speciellt om man som jag inte har någon erfarenhet av att flyga, är att mer basala saker tas upp såsom hur man rent praktiskt startar en Spitfire. Jag gillar också att det finns ganska stort antal vittnesmål från piloter om deras erfarenheter av att flyga Spitfire, liksom jämförelsen med motsvarande tyska jaktplan och hur olika versioner stod sig mot varandra prestandamässigt.

Lite lätt tramsigt blir det dock när man använder sig av biltidningsjargong när det gäller inköp, driftskostnader, försäkringar, osv.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 765
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 07 okt 2018 15:54

bismarck.jpg
bismarck.jpg (33.51 KiB) Visad 129 gånger
Böcker om det tyska slagskeppet Bismarck råder det väl ingen brist på och dess öde är väldokumenterat. Men böcker som den här, skrivna av tyska besättningsmän/officerare som överlevde sänkningen och som dessutom översatts till svenska är väl desto ovanligare. Bismarck hade ju som bekant en ganska kort men dramatisk karriär men som fick konsekvenser för den framtida tyska sjökrigföringen. Författaren fanns med på Bismarck från maj 1940, först som fartygschefens Ernst Lindemanns adjutant och sedan som fjärde artilleriofficer. Författaren ger en kort men ändå detaljerad historik av Bismarck som läsaren har med sig i bagaget när författaren skriver om sina personliga upplevelser. Han gör det med en inte så liten stolthet och framställer Bismarck som det största och mest slagkraftiga slagskepp som någonsin skådats, och så var det nog kanske. Vi får genom författarens ögon följa hur Bismarck och dess besättning på ca 2200 man övar i Östersjön och förbereder sig för krigsinsatser i det tyska rikets tjänst.

Den 19 maj 1941 blir det då så dags för Bismarck att gå till sjös och dess huvudsakliga uppgift är att föra konvojkrig. Från Gotenhafen (dagens Gdynia) tar Bismarck kurs mot Skagerak, Bergen, Ishavet och sedan västerut mot Danmarks sundet. Med sig på resan har hon även kryssaren Prinz Eugen. Författaren börjar redan känna olust när de passerar Skagerak och exponerar sig och därigenom indirekt varnar britterna för att något är i görningen. Men det är först i Danmarks sundet som Bismarck får problem då hon upptäcks och förföljs av de engelska flytetygen Norfolk och Suffolk. Dessa två blir sedan Bismarcks skuggor som följer varje steg och olustigt nog är förstärkning på gång. Det börjar dock bra för Bismarck med sänkningen av den brittiska slagkryssaren HMS Hood den 24 maj 1941 men sedan börjar en händelsekedja som resulterar i att Bismarck sänks den 27 maj 1941. Med sig i djupet tar hon ca 2000 man medan endast 115 överlever.

Det är en intressant berättelse som författaren bjuder på, han återberättar så som han upplever stämningen och moralen ombord som om vartannat pendlar mellan hopp och förtvivlan. Han försöker efter bästa förmåga återskapa de beslut som låg till grund för att återvända österut mot hamnen i Saint Nazaire. Han har även tagit del utav brittiska arkiv för att ge läsaren ett brittiskt perspektiv. Sammantaget gör författaren ett bra jobb, han är duktig på att skriva och han kan i egenskap av överlevare återge det som andra inte kan. Kamratskapen, stoltheten, hedern och plikttroheten finns där som en röd tråd under hela resan. Han hyllar även britterna för dess vördnad och respekt för den tyska motsvarigheten.

Författaren bygger upp en förväntning inför det oundvikliga slutet, men själva sänkningen har inte alls den dramatik och känsla som det föregås av. Verkar nästan som att författaren vill få det överspelat och att han helt enkelt inte känslomässigt klarar av att återge sina upplevelser. En annan känsla jag fick av boken är att Bismarck så fort det lämnade den norska kusten och gick västerut så var det dömt att gå under, oavsett vilka beslut som tagits. För en landkrabba som mig verkar det lite konstigt, här byggs för tiden det största skeppet världen skådat men klarar inte av en konfrontation med brittiska marina styrkor. Var det en grov missbedömning från tyskarnas sida som gjorde att man å ena sidan överskattade den egna förmågan samtidigt som man underskattade fiendens förmåga? Finns väl kanske inga svar på detta men vad gör det när boken som helhet bjuder på en veckas nöje.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 765
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 15 okt 2018 13:05

hitler.jpg
hitler.jpg (14.46 KiB) Visad 61 gånger
Här har vi ytterligare en bok om mannen som alltid kommer att spöka och fascinera oss så till den grad att det inte kommer finnas något som inte skulle kunna vara intressant. Men låt oss först titta på titeln, den är inte så dramatisk som den kan verka. Hitler dog den 30 april 1945 genom att begå självmord tillsammans med Eva Braun (Hitler) i bunkern. Detta är författarna överens om och är således inte bokens syfte att undersöka om det finns anledning att tvivla på detta. Den som har en förhoppning om att få läsa om en möjlig teori att Adolf slank ut ur Berlin och levde dolt och skyddad av en supernazistisk privatarmé någonstans i Sydamerika, Sydpolen eller någon annanstans kommer att bli grymt besviken. Författarna är väldigt tydliga med detta, ingen ubåt tog Hitler någonstans, inget flygplan flög Hitler någonstans, ingen raket tog Hitler till månen. Inte heller var det någon dubbelgångare som strök omkring i bunkern sista veckan och lurade allt och alla.

Men låt oss lämna fablernas värld. Ryssarna var väl medvetna om att det var kvarlevorna av Hitler och Eva Braun som de hittade i en övertäckt grop i rikskansliets trädgård den 4 maj 1945. Kropparna obducerades (lite slarvigt förvisso), begravdes i ett skogsparti utanför Rathenow väster om Berlin. Där blev de kvar ca ett år innan de grävdes upp och begravdes på nytt i Magdeburg tills de slutligen 1970 återigen grävdes upp, förstördes, kremerades och det som blev kvar kastades i floden. Att ryssarna förnekade kännedom om Hitlers vara eller icke vara var bara en del av det politiska spelet mellan väst och öst som följde i kölvattnet av andra världskriget. Men det primära med den här boken är det skallfragment (hittades på våren 1946 i rikskansliets trädgård) och de tänder (proteser/bryggor) som sägs tillhöra Hitler (och Eva) och som finns i rysk ägo.

Både skallfragmentet och tänderna förstördes aldrig av ryssarna utan förvarades i Magdeburg. Kanske som en form av trofé eller något annat, ingen vet med säkerhet. Efter murens fall fördes de hur som helst till Moskva och arkiverades och det är just i Moskvas arkiv som majoriteten av boken utspelar sig. Författarnas ambition är att kunna fastställa om skallfragmentet och tänderna kommer från den som ryssarna säger att de kommer ifrån, Hitler. Författarna är också tydliga med att om det inte går att fastställa kvarlevornas ursprung så innebär inte det att Hitlers död kan ifrågasättas.

Att få tillträde till de ryska arkiven i tider där Ryssland alltmer sluter sig och distanserar sig likt fornstora dagar försvårar arbetet. Författarna har förvisso fått tillträde till arkiven men exakt vad de ska få se och hur länge de får stanna är upp till den enskilde arkivarien avgöra. Inte sällan med en misstänksamhet som utgår från att författarna har ont uppsåt. Från rysk sida är man på ständig vakt. Men med både finess och uthållighet får de tillgång till dokument och inte minst de fysiska kvarlevorna som sägs komma från Hitler. De dokument och förhörsprotokoll de får se styrker redan vederlagda sanningar. Personer i Hitlers närhet avslöjar alla att Hitler dog i bunkern. Det som avviker kan vara tidpunkt för självmordet och huruvida Hitler sköt sig, tog gift eller både och.

Vad kommer man då fram till? Jo, tänderna har jämförts med röntgenbilder som togs på Hitler under 1944 och de överensstämmer. Tänderna tillhör m.a.o. Hitler. Skallfragmentet går dock inte att fastställa vem det tillhör, det kan tillhöra Hitler men det kan också tillhöra någon annan. Undersökningen försöker också hitta fragment på tänderna som kan bekräfta att Hitler tog gift, men något sådant påträffas inte. Det innebär inte att han inte tog gift, bara att det inte går att finna något spår utav det. Med tanke på hur svårt brännskadade tänderna är så kan det inte uteslutas att spåren försvunnit under tidens lopp.

Jag finner boken läsvärd och jag ska erkänna att jag inte kände till denna undersökning som avslutades på hösten 2017. Den kommer knappast innebära att vi blir tvungna att omvärdera historien och den kommer heller inte att ändra uppfattningen hos dem som är lagda åt det konspiratoriska hållet om att Hitler överlevde. Parallellt med den nutida undersökningen får läsaren också följa de faktiska händelserna när det begav sig. Kände faktiskt inte till att det förekom en maktkamp inom de sovjetiska säkerhetstjänsterna där var och en hade sin agenda och sina motiv att smutskasta och förekomma den andre för att därigenom vinna Stalins gunst.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 249
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 20 okt 2018 15:57

Låter som en spännande bok som jag skulle vilja läsa. Har funderat på hans lämningar enda sedan jag så filmen "pojkarna från Brasilien".
Lite morbid fråga kanske men finns det bilder på dem med?

Sonderling

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster